The Nikolaus Movie Awards
Då var det dags för nästa pris. Det handlar nu om Best Fight.
Det avr ganska svårt att avgöra det, för det har funnits många bra fightscener genom åren. Men jag har nu lyckats sålla lite och kommit fram till en vinnare.
Vinnaren av Best Fight är:
Uma Thurman vs. The Crazy 88 (Kill Bill Vol. 1) Jag varnar känsliga tittare. Den här är inte censurerad!
Efter lite betänketid kom jag fram till att det faktiskt inte finns någon som konkurerar med den här. Det är en fruktansvärd välgjord och genomtänkt scen och det märks tydligt att det är Quentin Tarantino som har varit i farten.
En möjlig bubblare var:
The Battle of the News Teams (Anchorman: The Legend of Ron Burgundy)
Det avr ganska svårt att avgöra det, för det har funnits många bra fightscener genom åren. Men jag har nu lyckats sålla lite och kommit fram till en vinnare.
Vinnaren av Best Fight är:
Uma Thurman vs. The Crazy 88 (Kill Bill Vol. 1) Jag varnar känsliga tittare. Den här är inte censurerad!
Efter lite betänketid kom jag fram till att det faktiskt inte finns någon som konkurerar med den här. Det är en fruktansvärd välgjord och genomtänkt scen och det märks tydligt att det är Quentin Tarantino som har varit i farten.
En möjlig bubblare var:
The Battle of the News Teams (Anchorman: The Legend of Ron Burgundy)
The 80th Annual Academy Awards
Igår var det alltså dags! Den största tillställlningen inom film över hela världen. Det var dags för Oscarsgalan. Inte vilken som helst heller, utan det var 80 års jubileum i år! Jag tänkte dra en sammanfattning av galan med höjdpunkter och besvikelser.
Det började kl 00.00 och då befann vi oss på röda mattan utanför Kodak Theatre där alla stjärnor började att anlända. Först fram till att bli intervjuad var Heidi Klum och hennes man Seal. De hade inte mycket vettigt att säga. Sedan flöt det bara på. Stjärnor passerade förbi, de sa några ord till kameran, stannade för att bli fotograferade och sen begav de sig in i byggnaden. Höjdpunkterna från röda mattan var:
Roligast: George Clooney var där tidigt och var avslappnad och skojade friskt. Han var bra mycket roligare än de som ledde showen där ute.
Vacker: Jessica Alba var där och visade att man kan vara slående vacker som en gravid kvinna. Ursäkta ordvalet, men hon kommer nog bli en riktigt MILF.
Vackrast: Men Jessica Alba var inte vackrast av alla den här kvällen. Det priset tog Katherine Heigl hem. När man såg henne på röda mattan tappade man hakan. Hon var makalöst snygg i sin röda Marilyn Monroe liknande stil.
Mycket roligare än så blev det inte på röda mattan. Det var kul att se alla stjärnor anlända men det blev lite långdraget. Under tiden kunde man också konstatera att våran svenska programledare som kommenterade galan, Pontus Gårdinger, var bland det sämsta jag hört. Helt fruktansvärt. Lyckligtvis fanns filmexperten Hans Wiklund vid hans sida och räddade situationen litegrann.
Då kan vi gå över till själva galan som började kl 02.30. Som många kanske vet har det pågått en strejk i USA för de som skriver alla filmer och tv-serier. Det har gjort att många galor har blivit inställda, och det bestämdes för endast 10 dagar sedan, när strejken var över, att det skulle bli en Oscarsgala i år. Det betyder att till skillnad mot de 100 dagar som brukar ägnas åt Oscarsgalan hade man nu bara ägnat 10 dagar. Det fanns självklart en del som var nervösa över om det skulle hålla samma klass som vanligt, och när kvällens värd Jon Stewart vandrade in på scenen 02.30 fick vi svaret. Han var avslappnad, rolig och kändes helt hemma där på scenen. Till skillnad mot förra årets värd Ellen DeGeneres som jag tyckte kändes väldigt malplacerad. Jon Stewart gör en lysande inledningsmonolog där han skojar friskt med bland annat denna strejk som pågått.
Galan flyter på och priser börjar att delas ut, jag tar en sammanfattning av vinnarna i slutet. Det visas en resumé av vad vi har fått se för minnesvärda saker genom åren. Det är till exempel:
Björks svanklänning, när Barbara Streisand och Katherine Hepburn fick dela på priset för bästa kvinnliga skådespelare, när Adrien Brody tog tillfället i akt och kysste sin presentatör Halle Berry efter vinsten för sin insats i The Pianist och självklart det stämningsfulla ögonblicket förra året Steven Spielberg, George Lucas och Francis Ford Coppola delade ut priset för Bästa Regissör till Martin Scorsese. 4 av våra största regissörer på scen samtidigt.
Galan flyter på som vanligt. Det är uppträdande av de nominerade för bästa sång, Jon Stewart är framme på scen och skojar lite och längst fram i publiken sitter som vanligt Jack Nicholson med sina svarta solglasögon som han alltid bär. En klassiker på Oscarsgalan.
Galan börjar närma sig sitt slut och Hilary Swank kommer upp på scenen för att hylla alla de genier inom film som har gått bort under året. Det är en känslosam stund när vi får mängder av stora namn. De största är väl vårat bidrag till filmhistorien Ingmar Bergman och den nyligen bortgångna Heath Ledger.
Jag sitter och stornjuter och lägger märke till att det bara är två priser kvar. Bästa Regi och Bästa Film. Men vad händer då? Då lägger helt plötsligt Kanal 9 av, den slutar fungera bara sådär. Jag blir något frustrerad ska jag erkänna och överväger att kasta in något hårt i TVn. Men jag sansar mig och konstaterar att jag faktiskt kan slå över till nyheterna på tv4 kl 6 och se vilka som vann.
Ett tråkigt sätt att avrunda kvällen på, men på det hela taget är jag nöjd med galan. Den var olik från andra galor därför det fanns ingen stor blockbuster som var given i någon kategori. Den enda kategorien som var helt given i förhand var Bästa Manliga Huvudroll, alla andra kunde gå hur som helst. Vilket gjorde detta till ett spännande år. Det var också ett år av småfilmer som inte alls väckt så mycket uppmärksamhet, vilket har sin charm det också. Jag är helnöjd med galan och den får Väl Godkänt.
Nu går vi över till en sammanfattning av vinnarna. Det är väldigt många kategorier och alla är inte så intressanta så jag håller mig till de största.
Bästa animerade långfilm: Ratatouille
Ingen överraskning för någon att de tog hem det här priset.
Bästa specialeffekter: The Golden Compass
Transformers och Pirates of the Caribbean fick stryk av denna och det var ingen som väntade sig. Kan vara för att den verkligen inte förtjänade det.
Bästa sång: Falling Slowly från Once
Förtrollad hade 3 nomineringar och varenda en var riktigt usel. Den här konkurerade tillslut med en sång från August Rush och de hade båda förtjänat detta pris.
Bästa foto: There Will Be Blood
Skandal att inte The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford vann. Jag trodde verkligen de skulle ta hem det här priset.
Bästa manus efter annan förlaga: No Country For Old Men
Bröderna Coen har gjort ett makalöst jobb nu, precis som vid deras förra vinst för Fargo, och de hade gjort sig förtjänt av detta.
Bästa originalmanus: Juno
Diablo Cody var en strippa som skrev en intressant blogg och det ledde till denna publiksuccé. Hon kunde inte hålla gråten borta när hon stod på scenen och det var en fin stund.
Bästa kvinnliga biroll: Tilda Swinton - Michael Clayton
Största skandalen på hela kvällen. Verkligen helt ofattbart att inte Cate Blanchett vann för sin gestaltning av Bob Dylan.
Bästa manliga biroll: Javier Bardem - No Country For Old Men
En kuslig, kallblodig mördare som han gestaltar klockrent. Han var helt klart förtjänt av priset. Jag tyckte dock personligen att Casey Affleck skulle få det för sin roll som yngryggen Robert Ford. men Javier Bardem var absolut tvåa på min lista.
Bästa kvinnliga huvudroll: Marion Cotillard
En stor överraskning för många, men jag hade faktiskt tippat att hon skulle vinna. Hon övertygade enormt som Edith Piaf och detta kan förhoppningsvis vara början på en lysande karriär. Hennes tacktal var verkligen från hjärtat och det var det finaste talet av alla under kvällen.
Bästa manliga huvudroll: Daneil Day Lewis -There Will Be Blood
Som jag sa så var det här enda kategorien som var avgjord redan innan. Det fanns många bra manliga prestationer i år, men ingen som kunde konkurera med Daniel Day Lewis. Han spelar i en egen liga.
Bästa regi: Joel & Ethan Coen
Bröderna har gjort en fruktansvärt hemsk och blodig film. Men den är gjord med en stor precision och är det bästa bröderna har gjort sedan Fargo.
Bästa film: No Country For Old Men
jag säger precis samma sak som jag gjorde på priset innan. Bröderna Coen har gjort en film som går rakt in i själen och man glömmer den inte i första taget.
Det var mina åsikter om året Oscarsgala. Tycker ni annorlunda? Då skiter jag i det faktiskt. Men tack för att ni läser!
Edit: Efter kommentar till mitt inlägg kan jag lägga till att av mina gissningar hade jag 7 rätt. 7 rätt av 24. Inte så jättebra kanske. Men jag satte de tyngsta kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll, Bästa Manliga Huvudroll, Bästa Regi och Bästa Film. Så ett ganska bra resultat ändå!
Det började kl 00.00 och då befann vi oss på röda mattan utanför Kodak Theatre där alla stjärnor började att anlända. Först fram till att bli intervjuad var Heidi Klum och hennes man Seal. De hade inte mycket vettigt att säga. Sedan flöt det bara på. Stjärnor passerade förbi, de sa några ord till kameran, stannade för att bli fotograferade och sen begav de sig in i byggnaden. Höjdpunkterna från röda mattan var:
Roligast: George Clooney var där tidigt och var avslappnad och skojade friskt. Han var bra mycket roligare än de som ledde showen där ute.
Vacker: Jessica Alba var där och visade att man kan vara slående vacker som en gravid kvinna. Ursäkta ordvalet, men hon kommer nog bli en riktigt MILF.
Vackrast: Men Jessica Alba var inte vackrast av alla den här kvällen. Det priset tog Katherine Heigl hem. När man såg henne på röda mattan tappade man hakan. Hon var makalöst snygg i sin röda Marilyn Monroe liknande stil.
Mycket roligare än så blev det inte på röda mattan. Det var kul att se alla stjärnor anlända men det blev lite långdraget. Under tiden kunde man också konstatera att våran svenska programledare som kommenterade galan, Pontus Gårdinger, var bland det sämsta jag hört. Helt fruktansvärt. Lyckligtvis fanns filmexperten Hans Wiklund vid hans sida och räddade situationen litegrann.
Då kan vi gå över till själva galan som började kl 02.30. Som många kanske vet har det pågått en strejk i USA för de som skriver alla filmer och tv-serier. Det har gjort att många galor har blivit inställda, och det bestämdes för endast 10 dagar sedan, när strejken var över, att det skulle bli en Oscarsgala i år. Det betyder att till skillnad mot de 100 dagar som brukar ägnas åt Oscarsgalan hade man nu bara ägnat 10 dagar. Det fanns självklart en del som var nervösa över om det skulle hålla samma klass som vanligt, och när kvällens värd Jon Stewart vandrade in på scenen 02.30 fick vi svaret. Han var avslappnad, rolig och kändes helt hemma där på scenen. Till skillnad mot förra årets värd Ellen DeGeneres som jag tyckte kändes väldigt malplacerad. Jon Stewart gör en lysande inledningsmonolog där han skojar friskt med bland annat denna strejk som pågått.
Galan flyter på och priser börjar att delas ut, jag tar en sammanfattning av vinnarna i slutet. Det visas en resumé av vad vi har fått se för minnesvärda saker genom åren. Det är till exempel:
Björks svanklänning, när Barbara Streisand och Katherine Hepburn fick dela på priset för bästa kvinnliga skådespelare, när Adrien Brody tog tillfället i akt och kysste sin presentatör Halle Berry efter vinsten för sin insats i The Pianist och självklart det stämningsfulla ögonblicket förra året Steven Spielberg, George Lucas och Francis Ford Coppola delade ut priset för Bästa Regissör till Martin Scorsese. 4 av våra största regissörer på scen samtidigt.
Galan flyter på som vanligt. Det är uppträdande av de nominerade för bästa sång, Jon Stewart är framme på scen och skojar lite och längst fram i publiken sitter som vanligt Jack Nicholson med sina svarta solglasögon som han alltid bär. En klassiker på Oscarsgalan.
Galan börjar närma sig sitt slut och Hilary Swank kommer upp på scenen för att hylla alla de genier inom film som har gått bort under året. Det är en känslosam stund när vi får mängder av stora namn. De största är väl vårat bidrag till filmhistorien Ingmar Bergman och den nyligen bortgångna Heath Ledger.
Jag sitter och stornjuter och lägger märke till att det bara är två priser kvar. Bästa Regi och Bästa Film. Men vad händer då? Då lägger helt plötsligt Kanal 9 av, den slutar fungera bara sådär. Jag blir något frustrerad ska jag erkänna och överväger att kasta in något hårt i TVn. Men jag sansar mig och konstaterar att jag faktiskt kan slå över till nyheterna på tv4 kl 6 och se vilka som vann.
Ett tråkigt sätt att avrunda kvällen på, men på det hela taget är jag nöjd med galan. Den var olik från andra galor därför det fanns ingen stor blockbuster som var given i någon kategori. Den enda kategorien som var helt given i förhand var Bästa Manliga Huvudroll, alla andra kunde gå hur som helst. Vilket gjorde detta till ett spännande år. Det var också ett år av småfilmer som inte alls väckt så mycket uppmärksamhet, vilket har sin charm det också. Jag är helnöjd med galan och den får Väl Godkänt.
Nu går vi över till en sammanfattning av vinnarna. Det är väldigt många kategorier och alla är inte så intressanta så jag håller mig till de största.
Bästa animerade långfilm: Ratatouille
Ingen överraskning för någon att de tog hem det här priset.
Bästa specialeffekter: The Golden Compass
Transformers och Pirates of the Caribbean fick stryk av denna och det var ingen som väntade sig. Kan vara för att den verkligen inte förtjänade det.
Bästa sång: Falling Slowly från Once
Förtrollad hade 3 nomineringar och varenda en var riktigt usel. Den här konkurerade tillslut med en sång från August Rush och de hade båda förtjänat detta pris.
Bästa foto: There Will Be Blood
Skandal att inte The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford vann. Jag trodde verkligen de skulle ta hem det här priset.
Bästa manus efter annan förlaga: No Country For Old Men
Bröderna Coen har gjort ett makalöst jobb nu, precis som vid deras förra vinst för Fargo, och de hade gjort sig förtjänt av detta.
Bästa originalmanus: Juno
Diablo Cody var en strippa som skrev en intressant blogg och det ledde till denna publiksuccé. Hon kunde inte hålla gråten borta när hon stod på scenen och det var en fin stund.
Bästa kvinnliga biroll: Tilda Swinton - Michael Clayton
Största skandalen på hela kvällen. Verkligen helt ofattbart att inte Cate Blanchett vann för sin gestaltning av Bob Dylan.
Bästa manliga biroll: Javier Bardem - No Country For Old Men
En kuslig, kallblodig mördare som han gestaltar klockrent. Han var helt klart förtjänt av priset. Jag tyckte dock personligen att Casey Affleck skulle få det för sin roll som yngryggen Robert Ford. men Javier Bardem var absolut tvåa på min lista.
Bästa kvinnliga huvudroll: Marion Cotillard
En stor överraskning för många, men jag hade faktiskt tippat att hon skulle vinna. Hon övertygade enormt som Edith Piaf och detta kan förhoppningsvis vara början på en lysande karriär. Hennes tacktal var verkligen från hjärtat och det var det finaste talet av alla under kvällen.
Bästa manliga huvudroll: Daneil Day Lewis -There Will Be Blood
Som jag sa så var det här enda kategorien som var avgjord redan innan. Det fanns många bra manliga prestationer i år, men ingen som kunde konkurera med Daniel Day Lewis. Han spelar i en egen liga.
Bästa regi: Joel & Ethan Coen
Bröderna har gjort en fruktansvärt hemsk och blodig film. Men den är gjord med en stor precision och är det bästa bröderna har gjort sedan Fargo.
Bästa film: No Country For Old Men
jag säger precis samma sak som jag gjorde på priset innan. Bröderna Coen har gjort en film som går rakt in i själen och man glömmer den inte i första taget.
Det var mina åsikter om året Oscarsgala. Tycker ni annorlunda? Då skiter jag i det faktiskt. Men tack för att ni läser!
Edit: Efter kommentar till mitt inlägg kan jag lägga till att av mina gissningar hade jag 7 rätt. 7 rätt av 24. Inte så jättebra kanske. Men jag satte de tyngsta kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll, Bästa Manliga Huvudroll, Bästa Regi och Bästa Film. Så ett ganska bra resultat ändå!
Seven Days And Seven Nights
Kanon: Det var att träffa Johanna och alla andra i fredags. Den kvällen behövde jag verkligen!
Kalkon: Alla lögner, allt skitsnack, alla problem. Fy fan vad trött jag blir på det ibland!
Prestation: Trots att jag anmälde mig nästan en månad försent lyckades jag smöra till mig en anställningsintervju på Östenssons. Ganska bra gjort tycker jag!
Stolpskott: Alla som röstade på "Dunka Mig Gul Och Blå" Fridas låt på melodifestivalen. Jag har i och för sig inte hört någon låt från lördagen. Men om hon hade bästa bidraget då ber jag av hela mitt hjärta:
Skjut mig någon!
Fulaste: Tobbe i sina Harry Potter brillor kommer alldeles lika med David i Dumlekepsen.
Happening: Inatt är det Oscarsgalan, och nörd som jag är ska jag nog se på den. Kan bli så att jag är lite ledig från skolan imorn isåfall.
Nördar: 7 killar från musikgymnasiet satt hemma hos David i lördagskväll och hade LAN. Skitkul var det, men lite nördigt också.
Låt: Bright Eyes - Lua. Hittade den i en mapp här på datorn och det har blivit en favorit igen.
Film: Millenium trilogin. Den är långt ifrån släppt än, men det har varit en rejäl snackis denna vecka. Sveriges skådespelarelit slår ihop sig inför filmatiseringen av en av de bästa bokserierna jag har läst. Det kan bli riktigt bra. Men vi bor ju i Sverige, så det kan gå käpp rätt åt helvete också. Det har hänt förut.
Bästa kille: Jag har sagt det förut, men det tåls att säga igen. Björn Gustafsson är sveriges just nu roligaste man och har ni missat det, titta då på det här och förbered er på en riktig skrattfest!
Bästa tjej: Johanna Fermergård. Hon är den starkaste personen jag känner. När alla andra hade gett upp, står hon starkare än någonsin. Hon är den snällaste personen jag känner. När alla andra hade ignorerat personer i nöd bara för att de inte känner dom, ställer hon upp för vem som en behöver det. Hon är godhet rakt igenom och jag beundrar henne på alla sätt och vis. Tack för att du finns Johanna!
Kalkon: Alla lögner, allt skitsnack, alla problem. Fy fan vad trött jag blir på det ibland!
Prestation: Trots att jag anmälde mig nästan en månad försent lyckades jag smöra till mig en anställningsintervju på Östenssons. Ganska bra gjort tycker jag!
Stolpskott: Alla som röstade på "Dunka Mig Gul Och Blå" Fridas låt på melodifestivalen. Jag har i och för sig inte hört någon låt från lördagen. Men om hon hade bästa bidraget då ber jag av hela mitt hjärta:
Skjut mig någon!
Fulaste: Tobbe i sina Harry Potter brillor kommer alldeles lika med David i Dumlekepsen.
Happening: Inatt är det Oscarsgalan, och nörd som jag är ska jag nog se på den. Kan bli så att jag är lite ledig från skolan imorn isåfall.
Nördar: 7 killar från musikgymnasiet satt hemma hos David i lördagskväll och hade LAN. Skitkul var det, men lite nördigt också.
Låt: Bright Eyes - Lua. Hittade den i en mapp här på datorn och det har blivit en favorit igen.
Film: Millenium trilogin. Den är långt ifrån släppt än, men det har varit en rejäl snackis denna vecka. Sveriges skådespelarelit slår ihop sig inför filmatiseringen av en av de bästa bokserierna jag har läst. Det kan bli riktigt bra. Men vi bor ju i Sverige, så det kan gå käpp rätt åt helvete också. Det har hänt förut.
Bästa kille: Jag har sagt det förut, men det tåls att säga igen. Björn Gustafsson är sveriges just nu roligaste man och har ni missat det, titta då på det här och förbered er på en riktig skrattfest!
Bästa tjej: Johanna Fermergård. Hon är den starkaste personen jag känner. När alla andra hade gett upp, står hon starkare än någonsin. Hon är den snällaste personen jag känner. När alla andra hade ignorerat personer i nöd bara för att de inte känner dom, ställer hon upp för vem som en behöver det. Hon är godhet rakt igenom och jag beundrar henne på alla sätt och vis. Tack för att du finns Johanna!
The Nikolaus Movie Awards
Efter noga övervägande har jag nu usett en vinnare i kategorien Best Kiss. Och vinnaren är:
Det stod tillslut mellan The Notebook och Titanic och det var ett såvrt val. Men Notebook är fylld med så enorm känsla så den tog hem det i alla fall. Men det var jämt!
Kom fram till att jag inte orkar med detta nomineringssystem. Utan jag tar helt enkelt beslutet själv. Möjligtvis kan jag även lägga upp vilka det stod imellan i slutändan. Men jag ändrar i alla fall systemet lite. Så omgång nummer två är alltså Best Villain! Och efter noga eftertanke har jag bestämt mig för att vinnaren är:
Anakin Skywalker/Darth Vader - Star Wars Episode III - Revenge Of The Sith
Darth Vader är en av världshistoriens värsta skurkar, inget snack om saken. Och även fast det här inte är orginalet så spelar Hayden Christiansen rollen som Anakin Skywalker med en sådan oerhörd precision att han blir lika skräckinjagande som den gamla Darth Vader. Här får man ju även se hans övergång från den goda sidan av Kraften, till den onda sidan, och den övergången hos honom får jag rysningar av för han spelar så fruktansvärt bra då. Det finns helt enkelt ingen skurk som kan slå Darth Vader!
Jag får se när omgång 3 kommer upp. Jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum. Nu har jag ett litet bättre system för det hela tycker jag i alla fall. Men jag kanske tar någon nomineringsrunda ibland, vi får se helt enkelt.
Men tills nästa gång får ni ha det fint! Se på mycket film, det är sann njutning! :D
The Notebook
Det stod tillslut mellan The Notebook och Titanic och det var ett såvrt val. Men Notebook är fylld med så enorm känsla så den tog hem det i alla fall. Men det var jämt!
Kom fram till att jag inte orkar med detta nomineringssystem. Utan jag tar helt enkelt beslutet själv. Möjligtvis kan jag även lägga upp vilka det stod imellan i slutändan. Men jag ändrar i alla fall systemet lite. Så omgång nummer två är alltså Best Villain! Och efter noga eftertanke har jag bestämt mig för att vinnaren är:
Anakin Skywalker/Darth Vader - Star Wars Episode III - Revenge Of The Sith
Darth Vader är en av världshistoriens värsta skurkar, inget snack om saken. Och även fast det här inte är orginalet så spelar Hayden Christiansen rollen som Anakin Skywalker med en sådan oerhörd precision att han blir lika skräckinjagande som den gamla Darth Vader. Här får man ju även se hans övergång från den goda sidan av Kraften, till den onda sidan, och den övergången hos honom får jag rysningar av för han spelar så fruktansvärt bra då. Det finns helt enkelt ingen skurk som kan slå Darth Vader!
Jag får se när omgång 3 kommer upp. Jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum. Nu har jag ett litet bättre system för det hela tycker jag i alla fall. Men jag kanske tar någon nomineringsrunda ibland, vi får se helt enkelt.
Men tills nästa gång får ni ha det fint! Se på mycket film, det är sann njutning! :D
The Nikolaus Movie Awards
Alla är ju ganska medvetna om att jag är en otrolig filmfanatiker. Och eftersom jag kände för att starta upp ett projekt så ska jag ha en liten filmgala här på min blogg. Lite egna utvalda priser, dock mycket inspirerat av MTV Movie Awards. Priserna kommer delas ut till filmer från 1990-2007. För jag orkar inte gå hur långt bak i tiden som helst.
Har ni någon åsikt får ni gärna dela med er så att jag får lite andra åsikter än mina egna. Har ni tur kanske jag till och med lyssnar på er.
I alla fall kommer priser delas ut i katogerierna:
Best kiss, Best Villain, Best Fight, Best Surprise, Best Hero, Best Sexiest Performance, Best Kill, Best Dance, Best Musical Moment, Best Movie Based On A Video Game, Best Couple, Best Line, Best Song From A Movie, Best Death, Best Male Actor, Best Female Actor och Best Movie.
Vi börjar alltså med kategorien Best Kiss, och de nominerade är:
Tobey Maguire & Kirsten Dunst - Spiderman
Mia Kirshner & Beverly Polcyn - Not Another Teen Movie
Heath Ledger & Jake Gyllenhaal - Brokeback Mountain
Leonardo DiCaprio & Kate Winslet - Titanic
Ryan Gosling & Rachel McAdams - The Notebook
Där har vi först omgången. Kom med åsikter om ni har någon. Resultatet kommer inom några dagar!
Har ni någon åsikt får ni gärna dela med er så att jag får lite andra åsikter än mina egna. Har ni tur kanske jag till och med lyssnar på er.
I alla fall kommer priser delas ut i katogerierna:
Best kiss, Best Villain, Best Fight, Best Surprise, Best Hero, Best Sexiest Performance, Best Kill, Best Dance, Best Musical Moment, Best Movie Based On A Video Game, Best Couple, Best Line, Best Song From A Movie, Best Death, Best Male Actor, Best Female Actor och Best Movie.
Vi börjar alltså med kategorien Best Kiss, och de nominerade är:
Tobey Maguire & Kirsten Dunst - Spiderman
Mia Kirshner & Beverly Polcyn - Not Another Teen Movie
Heath Ledger & Jake Gyllenhaal - Brokeback Mountain
Leonardo DiCaprio & Kate Winslet - Titanic
Ryan Gosling & Rachel McAdams - The Notebook
Där har vi först omgången. Kom med åsikter om ni har någon. Resultatet kommer inom några dagar!
Another Week In This Life
Kanon: Det finns bara ett ord: Kent
Kalkon: Två småflickor frågade Sarah och mig om vi kunde köpa ut cigg åt dom, vi sa vänligt nej. Vi obsvererade dom sedan och undrade om någon verkligen köper ut cigg åt så små tjejer. Vi konstaterade att ingen är väl så dum i huvudet. Det visade sig att vi hade fel när en kvinna i 25-års åldern går och köper åt dom. Jag bara suckar och skakar på huvudet åt sånt. Ibland borde man bara skämmas.
Prestation: Niklas Åslund för sitt enorma engagemang i hiphop utstyrseln i fredags
Stolpskott: Nog för att det var trevligt, men en Oktoberfest i februari tar hem priset ändå. Jäkligt snett, men precis så som det ska vara på musikgymnasiet.
Fuling: När Sarah försökte ringa till Rebecca och gratta henne på födelsedagen stängde jag av hennes telefon och nringde själv. Ondskefullt? Ja, men det var kul för stunden.
Fransman: Jaques Dupont
Poet: Jag själv för oerhört vackra dikten jag smsade till Trisha i fredags:
?I umeå är det kallt, Johannes Vaht är en balt.
Du heter Trisha Ullah, från en kulle kan man rulla.
Du är fin, som polerat porslin.
Ibland saknar jag dig, för du är en tjej.?
Låt: Kent - Mannen I Vita Hatten, Kent - Stroppa Mig I Juni [Lilla Ego]
Det var så vackert så jag kunde inte välja vilken av dom som blev veckans låt. Här får ni båda inspelade live från konserten i Norrköping i lördags. Makalöst vad man kan hitta på youtube!
Kändis: Jocke Berg är nog sveriges bästa man. Jag älskar ta mig tusan honom
Film: Bulletproof Monk. En slapp actionkomedi med kung fu och Seann William Scott.
Citat: "Jag vill bo här men det går inte" Världens gulligaste unge som började prata med mig och Rebban i liften när vi var i Romme
Bästa kille: Det var drag på tvåornas familjekonsert i onsdags och hela hörsalen klappade i takt. Då börjar Markus, som står mitt på scen helt omedvetet klappa i baktakt. Haha fan vad sämst gjort. Men jag fick mig ett gott skratt i alla fall
Bästa tjej: Emma Stångberg för att hon bjöd hela musikgymnasiet hem till sig på Oktoberfest
Kalkon: Två småflickor frågade Sarah och mig om vi kunde köpa ut cigg åt dom, vi sa vänligt nej. Vi obsvererade dom sedan och undrade om någon verkligen köper ut cigg åt så små tjejer. Vi konstaterade att ingen är väl så dum i huvudet. Det visade sig att vi hade fel när en kvinna i 25-års åldern går och köper åt dom. Jag bara suckar och skakar på huvudet åt sånt. Ibland borde man bara skämmas.
Prestation: Niklas Åslund för sitt enorma engagemang i hiphop utstyrseln i fredags
Stolpskott: Nog för att det var trevligt, men en Oktoberfest i februari tar hem priset ändå. Jäkligt snett, men precis så som det ska vara på musikgymnasiet.
Fuling: När Sarah försökte ringa till Rebecca och gratta henne på födelsedagen stängde jag av hennes telefon och nringde själv. Ondskefullt? Ja, men det var kul för stunden.
Fransman: Jaques Dupont
Poet: Jag själv för oerhört vackra dikten jag smsade till Trisha i fredags:
?I umeå är det kallt, Johannes Vaht är en balt.
Du heter Trisha Ullah, från en kulle kan man rulla.
Du är fin, som polerat porslin.
Ibland saknar jag dig, för du är en tjej.?
Låt: Kent - Mannen I Vita Hatten, Kent - Stroppa Mig I Juni [Lilla Ego]
Det var så vackert så jag kunde inte välja vilken av dom som blev veckans låt. Här får ni båda inspelade live från konserten i Norrköping i lördags. Makalöst vad man kan hitta på youtube!
Kändis: Jocke Berg är nog sveriges bästa man. Jag älskar ta mig tusan honom
Film: Bulletproof Monk. En slapp actionkomedi med kung fu och Seann William Scott.
Citat: "Jag vill bo här men det går inte" Världens gulligaste unge som började prata med mig och Rebban i liften när vi var i Romme
Bästa kille: Det var drag på tvåornas familjekonsert i onsdags och hela hörsalen klappade i takt. Då börjar Markus, som står mitt på scen helt omedvetet klappa i baktakt. Haha fan vad sämst gjort. Men jag fick mig ett gott skratt i alla fall
Bästa tjej: Emma Stångberg för att hon bjöd hela musikgymnasiet hem till sig på Oktoberfest
Jag väntar vid Palace & Main
Jag var inte på världens bästa konserthumör. Jag satt i Himmelstalundshallen och lyssnade på förbandet Familjen som jag tyckte var riktigt jävla dåliga. Jag tänkte för en kort sekund:
"Ska det här gå åt helvete?"
Sedan går sveriges största band upp på scenen och något händer med mig. Det börjar bubbla i kroppen och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Ett sådan fullkomlig lycka rusar inom mig för att jag står där jag står. Den känslan jag hade när de började spela, den är svår att slå.
Jag har kommit ifrån Kent på senare år nu. Jag har följt dom slaviskt genom alla år, men nu har jag varit ifrån dom ganska länge. Jag fick en liten nytändning med den nya skivan och det nya soundet. Och efter konserten igår är jag inne i ett Kentrus igen.
Det var en fin blandning av låtar, en del oväntade val men de kändes så rätt. Mycket nytt, men också mycket gammalt. Men allt gjordes med en smak av deras nya sound, vilket gjorde att allt kändes fräscht. Dom Andra i ett mycket snabbare tempo blev mycket ösigare och bättre. LSD Någon? från nya skivan var helt sjukt bra med en läskig brud som sjönd på bildskärmen.
Stoppa Mig I Juni [Lilla Ego] var... ja det var bara så in i helvete vackert. Man ville bara gråta, vilket många säkert gjorde.
Jocke Berg är ingen mellansnackare, men det behövs inte. Han snackar när det behövs. Det är personligt och vackert. Det känns innerligt. Jag är nog lite kär i honom.
747 är underbar som alltid. Rysningar i hela kroppen. Och den klassiska avslutningen Mannen I Vita Hatten är bara för mycket för mig. Det brast då. Jag kunde inte hålla det inom mig längre och en liten tår formades på min kind.
Igår sa jag att den här konserten var jämnbördig med tältturnén. Men nu är jag beredd att ändra min åsikt. Den konserten var ösig och härlig på alla sätt. Men den här kändes mer personlig och den berörde mig på ett helt annat sätt. En konsert som jag kommer hålla inom mig länge, och det är såna känslor man är ute efter här i livet.
Tack Kent!
Some Decent Days And Nights
Kanon: Poolfest i Sörping i onsdags vs. Singstarfest i Sörping i fredags.. Jadu, det bli nog oavgjort. Två fina kvällar helt enkelt!
Kalkon: Melodifestivalen som bara blir sämre och sämre varje år
Prestation: Alla tappra själar som gick upp på torsdagsmorgonen och hade konserter hela dagen. Själv låg jag hemma och sov.
Stolpskott: Mamma som klickar fenetriskt på allt som poppar upp på datorn. En splitterny dator som redan blivit infekterad med virus. En underbar mamma är hon, men hon borde hålla sig borta från datorer.
Fynd: Rubiks kuben jag hittade hos min morfar
Idé: Henrik Bergion kom på en briljant idé om att alla lärare skulle få ett chip opererat in i sig. Då skulle man bara kunna kolla på en sändare och se vart dom är. Skitsmart!
Frälsare: John Fernold som Messias på religionsredovisningen.
Låt: Debussy - Clair De Lune
Kändis: Björn Gustafsson som gör att Melodifestivalen kan vara värd att se på trots att den suger.
Film: Hard Candy. En obehaglig men underbart bra film.
Citat: "När Elin sa att jag var det vackraste som finns, såg i mina ögon och kräktes på mina jeans" Ett utdrag ut Björn Gustafssons oerhört känslosamma kärleksdikt.
Bästa kille: Henrik Walldén får denna utmärkelse eftersom han har varit sjuk jättelänge nu och kan behöva muntras upp. Och vi vet ju alla vilken ära det är att få detta pris!
Bästa tjej: Sofia Rask som bjöd hem ett stort gäng till sig i onsdags. Det var pool, det var bastu, det var öl, det var vin. Det var helt enkelt en jävligt fin onsdagkväll. Tack för det!
Kalkon: Melodifestivalen som bara blir sämre och sämre varje år
Prestation: Alla tappra själar som gick upp på torsdagsmorgonen och hade konserter hela dagen. Själv låg jag hemma och sov.
Stolpskott: Mamma som klickar fenetriskt på allt som poppar upp på datorn. En splitterny dator som redan blivit infekterad med virus. En underbar mamma är hon, men hon borde hålla sig borta från datorer.
Fynd: Rubiks kuben jag hittade hos min morfar
Idé: Henrik Bergion kom på en briljant idé om att alla lärare skulle få ett chip opererat in i sig. Då skulle man bara kunna kolla på en sändare och se vart dom är. Skitsmart!
Frälsare: John Fernold som Messias på religionsredovisningen.
Låt: Debussy - Clair De Lune
Kändis: Björn Gustafsson som gör att Melodifestivalen kan vara värd att se på trots att den suger.
Film: Hard Candy. En obehaglig men underbart bra film.
Citat: "När Elin sa att jag var det vackraste som finns, såg i mina ögon och kräktes på mina jeans" Ett utdrag ut Björn Gustafssons oerhört känslosamma kärleksdikt.
Bästa kille: Henrik Walldén får denna utmärkelse eftersom han har varit sjuk jättelänge nu och kan behöva muntras upp. Och vi vet ju alla vilken ära det är att få detta pris!
Bästa tjej: Sofia Rask som bjöd hem ett stort gäng till sig i onsdags. Det var pool, det var bastu, det var öl, det var vin. Det var helt enkelt en jävligt fin onsdagkväll. Tack för det!
There Are Heroes Among Us
Jag har blivit lite Youtube galen på sista tiden. Men det är ju faktiskt en helt makalöst bra sida, så varför inte? Jag snubblade i alla fall över detta klipp och ville dela med mig av det.
Vissa kanske tycker att det känns krystat, vissa kanske tycker det bara är spel. Men jag tror honom verkligen, och jag blir rörd när jag hör det här. Jag blir även glad därför att det visar att man bara är människa. Det spelar ingen roll om man är känd eller inte. Vad som spelar roll är vad man för sorts människa.
Vissa kanske tycker att det känns krystat, vissa kanske tycker det bara är spel. Men jag tror honom verkligen, och jag blir rörd när jag hör det här. Jag blir även glad därför att det visar att man bara är människa. Det spelar ingen roll om man är känd eller inte. Vad som spelar roll är vad man för sorts människa.
Clair De Lune
En av de mest minnesvärda scenerna från modern filmhistoria
Don't You (Forget About Me)
Har varit i min morfars gamla hus idag och rensat ur det. Det är inte klokt vad grejer man sparar i skrymslar av sitt hus. Saker som egentligen är helt onödiga, men som man ändå inte har hjärta att slänga.
Han var en rätt bluesig morfar i alla fall och jag lyckades plocka på mig lite roliga och användbara saker:
- Några shotglas
- En melodika
- En kapsylöppnare formad som en bil
- Ett helt kit med tallrikar
och sist men inte minst en Rubiks kub som jag lekt med sedan jag hittade den. Om jag någon gång lyckas lösa den så kommer jag kunna dö en lycklig man.
För övrigt håller min mor och syster på att baka scones nu som ska ätas senare. Det är vid såna här tillfällen men är glad att komma hem! Har varit en fin dag helt enkelt!
Han var en rätt bluesig morfar i alla fall och jag lyckades plocka på mig lite roliga och användbara saker:
- Några shotglas
- En melodika
- En kapsylöppnare formad som en bil
- Ett helt kit med tallrikar
och sist men inte minst en Rubiks kub som jag lekt med sedan jag hittade den. Om jag någon gång lyckas lösa den så kommer jag kunna dö en lycklig man.
För övrigt håller min mor och syster på att baka scones nu som ska ätas senare. Det är vid såna här tillfällen men är glad att komma hem! Har varit en fin dag helt enkelt!
Hard Candy
Kom hem igår och kändes mig lite filmsugen. Jag valde då att titta på den enda filmen i hyllan som jag inte hade sett på än. Hard Candy. Den var fruktansvärt bra på alla sätt och vis, men det var nog bland det mest obehagliga jag har sett också.
Filmen handlar om den 14-åriga flicka Hayley som börjar chatta med den 20 år äldre Jeff. Chatten är långt ifrån oskyldig och de stöter på varandra lika mycket båda två. De stämmer i alla fall träff på ett café och det ena leder till det andra och Hayley följer med honom hem. Det visar sig att Jeff är fotograf, och han fotar framförallt minderåriga modeller. Lite pedofilvarning på Jeff alltså. Efter mycket tjat från Hayley och lite sprit så går han med på att fota henne, men det är då saker börjar gå snett. Det var droger i hans drink och han däckar på golvet, och vaknar snart upp fastbunden i en stol med en inte alls så oskyldig 14-årig flicka framför sig.
Jag ska inte avslöja mer av handlingen för det sabbar upplevelsen lite. Men det är svårt att veta vem man ska hålla på. Pedofiler rankas ju inte så jättehögt på min lista direkt, så man tycker ju att valet borde vara enkelt. Men när en sadistisk 14-åring står framför pedofilen och kastrerar honom med en skalpell och is som bedövning, då blir det svårare. Det är ju inte riktig rätt att ta saken i egna händer till denna grad, och det känns sjukt att någon så ung gör det. Det är det som är det obehagliga och jag visste inte var jag skulle ta vägen efter filmens slut riktigt.
Huvudrollerna, och de enda rollerna, spelas av Patrick Wilson och Ellen Page. Patrick Wilson, känd från Fantomen på Operan, gör en bra roll som Jeff. Man känner på nåot vis för honom, och han har inte haft det så lätt under sin uppväxt. Självklart försvarar det inte honom, men man förstår ändå på något vis var det gick snett. Men den som briljerar mest är Ellen Page som Hayley. Att en så ung flicka kan spela så oerhört bra är ofattbart. Jag tror verkligen på henne när hon torterar honom, och det gör ont i magen av att se på det. Ser fram emot fler filmer med henne i framtiden, och jag måste definitivt kolla in Juno nu.
För att sammanfatta. En suverän film som man verkligen inte släpper direkt när den är slut. Jag kommer nog att bära med mig den i flera dagar. Obehaglig som sagt, men den får en också att tänka efter. Jag rekommenderar den varmt, men se till att vara förberedd!
Betyg: 4,5/5
Jag ska inte avslöja mer av handlingen för det sabbar upplevelsen lite. Men det är svårt att veta vem man ska hålla på. Pedofiler rankas ju inte så jättehögt på min lista direkt, så man tycker ju att valet borde vara enkelt. Men när en sadistisk 14-åring står framför pedofilen och kastrerar honom med en skalpell och is som bedövning, då blir det svårare. Det är ju inte riktig rätt att ta saken i egna händer till denna grad, och det känns sjukt att någon så ung gör det. Det är det som är det obehagliga och jag visste inte var jag skulle ta vägen efter filmens slut riktigt.
Huvudrollerna, och de enda rollerna, spelas av Patrick Wilson och Ellen Page. Patrick Wilson, känd från Fantomen på Operan, gör en bra roll som Jeff. Man känner på nåot vis för honom, och han har inte haft det så lätt under sin uppväxt. Självklart försvarar det inte honom, men man förstår ändå på något vis var det gick snett. Men den som briljerar mest är Ellen Page som Hayley. Att en så ung flicka kan spela så oerhört bra är ofattbart. Jag tror verkligen på henne när hon torterar honom, och det gör ont i magen av att se på det. Ser fram emot fler filmer med henne i framtiden, och jag måste definitivt kolla in Juno nu.
För att sammanfatta. En suverän film som man verkligen inte släpper direkt när den är slut. Jag kommer nog att bära med mig den i flera dagar. Obehaglig som sagt, men den får en också att tänka efter. Jag rekommenderar den varmt, men se till att vara förberedd!
Betyg: 4,5/5
This week I've been mostly playing guitar
Kanon: Lost har börjat i USA igen och jag är en mycket lycklig man! Säsongsstarten var helt magnifikt bra
Kalkon: Vi hade våran sista Arbisföreställning i torsdags, och även om det är skönt på sätt och vis så kommer jag att sakna det väldigt mycket
Prestation: SON-ballongen som jag och Sofie fick av Rasmus och Björn har jag lyckats spara fram till i fredags då den small. Har sparat den i nästan 3 månader, ganska duktigt tycker jag!
Stolpskott: Ingen mindre än Björn Forsell som lyckas klaga på varenda grej man gör. Han har nu utsett mig till en av hans hatelever verkar det som, något som inte uppskattas av mig
Bulldozer: Tomas som rev ner vårat porrdraperi som vi hade i elevrummet. Elevrumsstämningen har gått ner avsevärt nu
Tips: Sofie har tipsat om serien Damages. En serie som jag förvisso haft ögonen på innan, men efter mycket tjat om den är jag nu rejält taggad att börja se på den!
Låt: Jens Lekman - You Are The Light (Efter mycket lyssnande på den nya skivan gick jag tillbaka till den gamla och när den här drar igång minns jag varför han blev en av mina absoluta favoriter)
Kändis: Jakob Eklund. Det har kommit fram att det ska göras en serie om Johan Falk, som tidigare figurerat i en filmtrilogi. Det är det hittills enda lyckade försöket till svensk actionfilm, och ett mycket bra försök också. Alla tre filmerna är faktiskt riktigt bra och jag ser fram emot serien
Film: I Am Legend. Såg den i och för sig förra söndagen, men eftersom den inte kom med i förra listan fick den komma med nu. Det var ett biobesök med Rebban, Sarsson och Fru Österström och då såg vi denna film som var mycket spännande och bra
Citat: "Åh nej! Det här blir trubbel, tänkte Bamse" Stockholm Live gör narr av Bamse i en myckad lyckad sketch som citeras hej vilt på Arbis.
Bästa kille: Noubu Uematsu som har komponerat all musik till tv-spelen Final Fantasy. Fick en massa konserter av min bror Robin med Final Fantasy musik och jag lyssnar nu för fullt på all gammal spelmusik jag har. Han skriver verkligen fantastiskt bra musik
Bästa tjej: Damen som sprang efter mig och gav mig mina vantar när jag glömde dom på tåget. Verkligen jättesnällt, och ett bevis på att det finns hopp för oss svenskar än! Minst hälften av befolkningen hade bara skitit i det i fruktan över att behöva ta kontakt med en okänd människa, men hon visade att det inte var så farligt. Tack!
Kalkon: Vi hade våran sista Arbisföreställning i torsdags, och även om det är skönt på sätt och vis så kommer jag att sakna det väldigt mycket
Prestation: SON-ballongen som jag och Sofie fick av Rasmus och Björn har jag lyckats spara fram till i fredags då den small. Har sparat den i nästan 3 månader, ganska duktigt tycker jag!
Stolpskott: Ingen mindre än Björn Forsell som lyckas klaga på varenda grej man gör. Han har nu utsett mig till en av hans hatelever verkar det som, något som inte uppskattas av mig
Bulldozer: Tomas som rev ner vårat porrdraperi som vi hade i elevrummet. Elevrumsstämningen har gått ner avsevärt nu
Tips: Sofie har tipsat om serien Damages. En serie som jag förvisso haft ögonen på innan, men efter mycket tjat om den är jag nu rejält taggad att börja se på den!
Låt: Jens Lekman - You Are The Light (Efter mycket lyssnande på den nya skivan gick jag tillbaka till den gamla och när den här drar igång minns jag varför han blev en av mina absoluta favoriter)
Kändis: Jakob Eklund. Det har kommit fram att det ska göras en serie om Johan Falk, som tidigare figurerat i en filmtrilogi. Det är det hittills enda lyckade försöket till svensk actionfilm, och ett mycket bra försök också. Alla tre filmerna är faktiskt riktigt bra och jag ser fram emot serien
Film: I Am Legend. Såg den i och för sig förra söndagen, men eftersom den inte kom med i förra listan fick den komma med nu. Det var ett biobesök med Rebban, Sarsson och Fru Österström och då såg vi denna film som var mycket spännande och bra
Citat: "Åh nej! Det här blir trubbel, tänkte Bamse" Stockholm Live gör narr av Bamse i en myckad lyckad sketch som citeras hej vilt på Arbis.
Bästa kille: Noubu Uematsu som har komponerat all musik till tv-spelen Final Fantasy. Fick en massa konserter av min bror Robin med Final Fantasy musik och jag lyssnar nu för fullt på all gammal spelmusik jag har. Han skriver verkligen fantastiskt bra musik
Bästa tjej: Damen som sprang efter mig och gav mig mina vantar när jag glömde dom på tåget. Verkligen jättesnällt, och ett bevis på att det finns hopp för oss svenskar än! Minst hälften av befolkningen hade bara skitit i det i fruktan över att behöva ta kontakt med en okänd människa, men hon visade att det inte var så farligt. Tack!
Home is the place where your heart is
Sitter för tillfället i Skänninge i vårat datarum. Har nyss tittat på Lost och det var helt underbart! Jag är i extas över den nya säsongen som kommer vara helt sjukt bra!
Men nu började jag fundera över något. Jag sitter som sagt i Skänninge. Mamma, pappa och lillasyster är i fjällen. Den ena brodern bor i Uppsala, den andra i egen lägenhet, även om han för tillfället har bosatt sig i vårat hus. Och jag kom fram till att jag verkligen har lämnat det här stället nu. Det känns nästan fel att kalla det hem för det är inte mitt hem längre, och det har nog inte varit det på länge. Kanske har det aldrig egentligen varit mitt hem på riktigt, bara en tillfällig bosättningsplats. Det känns nästan så.
Jag har aldrig riktigt känt mig hemma för jag har inte riktigt passat in. Inte så att jag har varit utstött eller enstöring direkt. Jag har haft många vänner och personer omkring mig som bryr sig. Men jag har inte riktigt passat in för jag har inte varit som dom. Jag har alltid haft musiken som största passion, och det finns ingen här som delar den passionen riktigt. Det finns heller ingen som förstår den riktigt, utan de har ofta ifrågasatt min ständiga prioritering av musiken.
Det enda som verkligen känts som "hemma" är familjen. Men nu splittras ju den med eftersom alla håller på att flytta bort. Nu ska ju till och med vårat gamla hus säljas. Så den lilla hemkänslan som fanns håller på att försvinna nu. Men misstolka mig inte, jag tycker det är skönt. För trots alla fina minnen jag har ifrån min tid här så har jag lika många, om inte mer dåliga minnen och jag har sett fram emot den dagen då jag lämnade den här staden bakom mig.
Ett engelskt talesätt säger:
Home is the place where your heart is
Och det är väldigt sant tror jag. Och det hemmet är i Norrköping för mig. Utan min tid där hade jag inte varit den människan jag är idag. Jag har utvecklats sjukt mycket under mina 3 år där. Som musiker, men framförallt som människa. Innan jag kom dit var jag verkligen inte någon idealmänniska, långt ifrån det. Men nu har jag vuxit upp och det känns bra. Jag är stolt.
Sedan vet jag att det snart kommer en dag när jag måste lämna Norrköping också. Troligtvis kommer den dagen redan i sommar. Men förhoppningsvis hittar jag då en plats som kan bli mitt nya hem, och Norrköping hittar jag nog alltid tillbaka till! Men Skänninge lämnar jag nu bakom mig.
Så därför avslutar jag dagens blogg med ett avsked!
Hej då Skänninge! Tack för den här tiden! Även om du är en stad full med skit så tyckte jag om dig på något vrickat sätt, men jag saknar dig inte direkt! Hoppas vi kan förbli vänner! Ciao motherfucker!
Men nu började jag fundera över något. Jag sitter som sagt i Skänninge. Mamma, pappa och lillasyster är i fjällen. Den ena brodern bor i Uppsala, den andra i egen lägenhet, även om han för tillfället har bosatt sig i vårat hus. Och jag kom fram till att jag verkligen har lämnat det här stället nu. Det känns nästan fel att kalla det hem för det är inte mitt hem längre, och det har nog inte varit det på länge. Kanske har det aldrig egentligen varit mitt hem på riktigt, bara en tillfällig bosättningsplats. Det känns nästan så.
Jag har aldrig riktigt känt mig hemma för jag har inte riktigt passat in. Inte så att jag har varit utstött eller enstöring direkt. Jag har haft många vänner och personer omkring mig som bryr sig. Men jag har inte riktigt passat in för jag har inte varit som dom. Jag har alltid haft musiken som största passion, och det finns ingen här som delar den passionen riktigt. Det finns heller ingen som förstår den riktigt, utan de har ofta ifrågasatt min ständiga prioritering av musiken.
Det enda som verkligen känts som "hemma" är familjen. Men nu splittras ju den med eftersom alla håller på att flytta bort. Nu ska ju till och med vårat gamla hus säljas. Så den lilla hemkänslan som fanns håller på att försvinna nu. Men misstolka mig inte, jag tycker det är skönt. För trots alla fina minnen jag har ifrån min tid här så har jag lika många, om inte mer dåliga minnen och jag har sett fram emot den dagen då jag lämnade den här staden bakom mig.
Ett engelskt talesätt säger:
Home is the place where your heart is
Och det är väldigt sant tror jag. Och det hemmet är i Norrköping för mig. Utan min tid där hade jag inte varit den människan jag är idag. Jag har utvecklats sjukt mycket under mina 3 år där. Som musiker, men framförallt som människa. Innan jag kom dit var jag verkligen inte någon idealmänniska, långt ifrån det. Men nu har jag vuxit upp och det känns bra. Jag är stolt.
Sedan vet jag att det snart kommer en dag när jag måste lämna Norrköping också. Troligtvis kommer den dagen redan i sommar. Men förhoppningsvis hittar jag då en plats som kan bli mitt nya hem, och Norrköping hittar jag nog alltid tillbaka till! Men Skänninge lämnar jag nu bakom mig.
Så därför avslutar jag dagens blogg med ett avsked!
Hej då Skänninge! Tack för den här tiden! Även om du är en stad full med skit så tyckte jag om dig på något vrickat sätt, men jag saknar dig inte direkt! Hoppas vi kan förbli vänner! Ciao motherfucker!
