My lifestory

Sitter hemma i Skänninge och lyssnar på musik och känner plötsligt att jag vill dela med mig av all fin musik jag hör, så jag knåpade ihop denna listan! Det kanske finns någon som läser och hittar en ny favorit! :D

20. Imogen Heap - Thriller
Det är inte alla som kan försöka sig på att göra en cover på Michael Jackson med hedern i behåll, men Imogen Heap gör det med bravur och lyckas skänka en ny slags mystik över denna gamla hit.



19. Ane Brun - Big In Japan
En av de största aspekterna till att göra en grym cover är när man tacklar låten från ett helt annat håll. Visst låter det grymt när The Hives gör en cover på Back In Black, men det hade varit mycket häftigare om till exempel Damien Rice hade lyckats med det. Eller som i detta fall när Ane Brun tar Alphavilles popiga och dansvänliga 80-talslåt och skalar av den till något mycket mer personligt och vackert.


18. Natasha Bedingfield - Chasing Cars
Det är alltid en speciell insats när man lyckas göra en cover som gör intryck relativt kort efter att originalet kom. Snow Patrol släppte singeln Chasing Cars 2006 och det är en mycket bra låt, men redan året efter gjorde Natasha Bedingfield en fantastisk cover där hon med sin spröda vackra röst förhöjde låten ytterligare några snäpp.


17. Annika Norlin & Anna Järvinen - För Varje Hjärtslag
Svenska covers snubblar man inte över jätteofta, och gör man det undrar man ofta hur de tänkte när dom gjorde den. Men när tre av Sveriges starkaste kvinnliga artister är inblandade så går det lyckligtvis hem och denna duo levererar här en skön avskalad version av Robyns With Every Heartbeat.


16. Ben Gibbard - Complicated
Jag funderade ett tag på varför jag ville ha med den här låten. Originalet är visserligen helt okej, men inget spektakulärt. Covern är lite avskalad, men ändå relativt lik originalet. Ben Gibbard är duktig sångare, men inte världens bästa. Men vad som ändå gör den så bra är hur avslappnat och skönt Ben Gibbard levererar låten. Han är mycket väl medveten om att han kanske framstår som töntig, men han vill bara sjunga en skön låt som han har fattat tycke för, och det gör att trots allt blir kär i hans cover.
"You guys can boo if you want to, I'm just doing this for myself"


15. Magnus Carlsson & The Moon Ray Qunitet - From Now On
Ingen lyckades väl undgå Oskar Linnros listetta Från Och Med Du när den kom våren 2010. En som fattade tycke för den var Magnus Carlsson och han föreslog till Linnros att de skulle göra en engelsk version tillsammans. Magnus gjorde en översättning och visade upp för Oskar, men Oskar föreslog istället att covern skulle göras med The Moon Ray Quintet. Resultatet blev detta och jag tycker den är minst lika bra som originalet.


14. Undermän - Dancing On My Own
Detta är absolut inte världens bästa cover och inte direkt någon låt jag sitter och lyssnar på hemma och bara njuter. Men det är en grymt cool idé och det är häftigt att någon gör något så annorlunda. När jag såg deras föreställning i Göteborg och dom drog av den här låten som pausunderhållning blev jag hooked direkt och man kan säga vad man vill, men det är iaf rejält nyskapande.


13. Ryan Adams - Wonderwall
Ännu ett exempel på hur fantastisk och stark en låt kan bli om man bara skalar av den och levererar kärnan av hela låten. Jag har alltid gillat originalet av Oasis, men jag förstod inte tyngden i låten förrän jag hörde Ryan Adams cover.


12. Ben Folds & Rufus Wainwright - Careless Whisper
Den här kan jag jämföra mycket med Complicated som kom lite tidigare i listan. Det är ingen dålig låt, men absolut inget speciellt med den heller. Och jag gillar både Ben Folds och Rufus Wainwright, men det finns de som är bättre, och båda två har gjort bättre låtar än denna covern. Men det är ändå en skön avslappnad känsla över hela framträdandet som gör att man kan se låten från en helt ny vinkel och jag kan inte låta bli att älska det.


11. Tomas Ledin - Set The World On Fire
Tomas Ledin. Om någon hade sagt till mig för ett år sedan att jag skulle ha med Tomas Ledin på den här listan hade jag nog skrattat högt åt dom. Inte för att han är dålig, men han har inte riktigt tänjt på gränserna. Men sen gjorde han något jag trodde var omöjligt. Han tog en E-Type låt och lyckades göra en cover som gick rakt in i hjärtat. E-Type! Jag bugar och bockar och säger grattis till plats nummer 11 Tomas!


10. Erato - Call Your Girlfriend
Denna kan jag lite koppla till plats nummer 14 där jag hade en annan Robyn-cover, då av Undermän. Inte världens bästa cover kanske, men den är nyskapande och gör något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig innan. Vem visste att man kunde skapa så ljuvlig musik med lite keso-förpackningar?


09. Laleh - På Gatan Där Jag Bor
Tomas Ledin fick lovord alldeles nyss för sin E-Type-cover från programmet Så Mycket Bättre. Ett fint program som annars dominerades av Laleh i år. Varje vecka lyssnade man på allas tolkningar och det slutade alltid med att man gillade hennes version bäst. Hon hade ett speciellt sätt att tackla låtarna som gjorde att det kändes som om det var första gången man hörde den på riktigt.


08. Andrew Paul Woodworth - Fight For Your Right To Party
Det här är kanske den cover som har ändrats mest av alla. Den är så omgjord att när jag hörde den första gången i serien One Tree Hill så tog det en stund innan jag observerade att det var en cover på den gamla Beastie Boys låten. Där var det mer som en kampsång för att partaja, men här blir det helt plötsligt en livsnögvändighet. Ett perfekt exempel på hur man tar en redan mycket bra låt, och gör om den till något unikt!


07. Maia Hirasawa - The Worrying Kind
Jag är inte världens största The Ark-fan men jag gillar deras musik skarpt. Och jag gillar den så pass mycket att jag verkligen tyckte att de misslyckades med sitt schlagerbidrag The Worrying Kind. Jag tyckte inte alls den höll samma standard som deras andra låtar, och det gör jag fortfarande inte, men jag är ändå grymt glad att dom vann för annars hade vi aldrig fått höra Maia Hirasawas fantastiska cover året efter och det hade varit en rejäl förlust.


06. Lily Allen - Everybody's Changing
Jag är som ni kanske märkt svag för att göra avskalade, lugna, akustiska och enkla covers. Less is more. Men detta är ett av undantagen. Keanes Everybody's Changing tycker jag är en underbar låt och Lily Allens version gräver sig inte alls lika långt in i hjärtat. Men den gör något helt annat. Den är glad och poppig och den får det att spritta i hela kroppen. Jag kan bara inte motstå det!


05. Obadiah Parker - Hey Ya!
Också en ganska radikal förändring av originalet. Outkast gjorde med Hey Ya en låt som fick det att rycka i fötterna och man fick kämpa för att inte gå upp på dansgolvet och skaka rumpa. Obadiah Parker tar samma låt och gör något helt annat och visar att det går precis lika bra.


04. Ebba Forsberg - Halleluja
Halleluja av Leonard Cohen. Jag googlar och kommer fram till att det finns omkring 60 covers på denna låten. En del är grymt bra, dom flesta är bara sämre kopior av tidigare covers. Det är en fantastisk låt, men den har under åren kanske blivit lite hypad. Men Ebba Forsberg släppte 2009 en skiva fylld med Leonard Cohen covers på svenska, bland annat denna, och gav oss då den första svenska covern på detta stycke. (Jag tänker inte räkna Decembernatt av Peter Jöback då den helt och hållet ändrade innehållet på hela låten) Hon behandlar verkligen låten väl och det är en fin översättning som jag tycker fångar kärnan av den engelska låten på ett mycket bra sätt.


03. Chris Cornell - Billie Jean
Jag började listan med en Michael Jackson cover och konstaterade att det är mycket svåra låtar att göra covers på. Dom är redan fantastiska som dom är och det är svårt att göra om dom utan att förstöra dom. Men trots att jag har hört Michael Jacksons Billie Jean tusentals gånger så var det Chris Cornell som fick mig att förstå vad den handlar om. Det känns som om han står naken och blottar hela sin själ för oss när han sjunger Billie Jean.


02. Johnny Cash - Hurt
Jag minns fortfarande första gången jag såg videon till denna låten. Jag hade aldrig hört Nine Inch Nails version, jag hade inte lyssnat jättemycket på Johnny Cash och hade inte direkt någon relation till honom. Men en kväll hemma så satt jag och kollade på TV och den här rullade igång och jag satt som förstelnad i 4 minuter. När låten var slut kände jag hur tårarna rann längs mina kinder. Aldrig tidigare hade jag blivit så berörd av en låt och den ligger mig fortfarande varmt om hjärtat.


01. Jeff Buckley - Hallelujah
Jag inser att jag hade denna låt som nummer 4 också, men det är en så sjukt bra låt att den förtjänar att vara med två gånger. Det finns som sagt hur många covers som helst på denna låten, men jag förstår inte varför egentligen. Sedan Jeff Buckley släppte sin version -94 så finns det egentligen ingen anledning att göra mer covers. Jeff Buckley tog Leonard Cohens låt och höjde den till höjder där ingen mänsklig kan nå. Han levererar texten så innerligt att jag får gråten i halsen varje gång jag hör den. Han lägger ett vackert avskalat gitarrkomp till och bevisar att utrycket "Less is more" verkligen stämmer. Han har helt enkelt skapat en av världens bästa låtar och det är inte ens hans egen från början. Det är något magiskt över det och det är synd och skam att han dog så ung och inte lyckades skapa mer fantastisk musik. Men vi kan iaf gotta oss med att han har gjort världens bästa cover!

Helt sinnessjukt roligt! Jan Rippe råkar byta tonart precis innan alla ska komma in i låten. Det leder till falsksång och skrattattacker. Helt marvelous!

En av förra årets bästa låtar framförd tillsammans med ett av Sveriges just nu coolaste band. Detektivbyrån är helt fantastisk och skivan Wermland går runt runt i min skivspelare just nu!

Ganska passande nu när rättegången mot Pirate Bay ligger i luften! Nätpiraternas nationalhymn!

  Har precis fått tag på The Blanks skiva Riding The Wave. The Blanks är ett á capella band som mest är känt från tv-serien Scrubs där de kallas, Ted's Band! En annorlunda skiva med annorlunda låtar, men den är riktigt bra faktiskt. Bäst är á capella versionen av Scrubs titellåten Superman som jag tänkte bifoga här så ni får ett smakprov. Jag rekommenderar skivan varmt!

God damn, så jävla bra Beyoncé sjunger. Jag får gåshud varje gång jag hör henne sjunga den här låten. Lyssna och njut!

Som alltid är jag som ett barn på julafton när jag har en Håkan skiva framför mig. En ny Håkan var att vänta när nu Jocke Åhlund var inblandad. Det märks tydligt och det är fint att höra. Det känns som om han förnyar sig jämt och ständigt, men ändå håller kvar Håkan känslan. Det är det som är det magiska med honom. Texterna är ta mig fan som skänkta från himlen. Många skulle nog sälja sin själ för att kunna skriva texter som han. Men knepet är nog att lägga ner hela själen i texten istället. Det är sånger för alla humör, det är poesi som är som balsam i öronen, det är så vackert så jag vill gråta. Håkan Hellström är störst, och han kan ha gjort årets svenska skiva. Det kommer bli en fin vår!



Tro och tvivel
Redan på första spårets första toner och rader hör man att Håkan är tillbaka, ingen annan gör musik som han. En av Håkans bästa låtar någonsin.

För en lång lång tid
Den första singeln som jag redan var rejält inlyssnad på, men den är fortfarande lika fin. Den kändes inte som den vanliga Håkan klassen som vi är vana vid första lyssningen, men när den har fått mogna lite så känns det som om det kan bli en väldigt Håkanfylld popvår.

Zigenarliv Dreamin'
Det här känns som ett snedsteg. Det är inte alls i klass med de andra låtarna utan är en låt som jag lätt skulle ha kunnat hoppa över. Det känns som en B-sida helt enkelt.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Det känns väldigt äkta. Det är kärlek, det är avskalat, det är kör, det är shreddig gitarr. Det helt enkelt förbannat vackert och jag blir lite rörd.

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
Som i många spår känner man inspiration av E Street Band. Inget att klaga över då E Street Band är förjävla bra, och det är det här också. Titta på titeln och lyssna på texten som är tillägnad hans käresta. Skär det inte ända in i hjärtat?

Försent för Edelweiss
Vispop när den är som bäst. Det är låtar som den här som placerar Håkan bredvid giganten Evert Taube.

Kär i en ängel
Inga bekymmer i sikte. Soulig glad musik för den som inte har några bekymmer.

Sång i buss på villovägar 2007
En typisk Håkan text som är svår att ta till sig först men som man säkert aldrig kommer kunna få ur huvudet när den har gjort sin magi. Avskalat och fint, med lite halvtaskiga visslingar som gör det hela ännu charmigare. En klar favorit

Dom fyra årstiderna
Som många har sagt förut påminner det om Florence Valentins Pokerkväll i Vårby Gård, fast ännu bättre än vad den är. Ett härligt driv och härlig stämmor till Håkans sång. En riktig sommardänga

Långa vägar
Väldigt drivande låt och den kan helt klart bli en av guldkornen på scenen i sommar.

Flyg du lilla fjäril
Håkan sa om den här låten: "Här är jag den där trubaduren som Magnus Uggla sjunger om. Runt lägerelden" Jag småler lite för mig själv för jag kan verkligen se det framför mig. Håkan sitter vid lägerelden och sjunger medan alla andra sitter stumma och tittar på, och snyftar. Vackert

Inte skyldig nån nåt
En underbar boogiefylld avslutning som man blir glad av att höra. Jocke Åhlunds inblandning är väldigt tydlig.