Harry Potter And The Half Blood Prince
Den sista trailern till nya Harry Potter filmen är släppt och nu är det bara att vänta fram till premiären 17 juli. Jag är mycket entusiatisk och kommer definitivt offra ett biobesök för denna film!
Dr. Horrible's Sing-Along Blog - With My Freeze Ray
Sue eftersökte någon sorts kommentar i varje inlägg till varför just detta läggs upp, och hon är väl inte helt ute och cyklar denna gång så jag ska försöka börja med det i fortsättningen.
Neil Patrick Harris har på senare tid blivit en av mina stora favoriter, framförallt för hans klockrena roll som Barney Stinson i How I Met Your Mother, men också som Dr. Horrible i miniserien Dr. Horrible's Sing-Along Blog. En helt fantastisk serie bestående av 3 stycken 15 minuters avsnitt. Alla finns på youtube och här ett smakprov!
Neil Patrick Harris har på senare tid blivit en av mina stora favoriter, framförallt för hans klockrena roll som Barney Stinson i How I Met Your Mother, men också som Dr. Horrible i miniserien Dr. Horrible's Sing-Along Blog. En helt fantastisk serie bestående av 3 stycken 15 minuters avsnitt. Alla finns på youtube och här ett smakprov!
The Good, The Bad And The Ugly
Linnea och jag har arrangerat ett Filmmaraton med tema klassiker som är utspritt på 2 helger med 9 filmer varje helg. Nu är första helgen avverkad och detta är en av de mest minnesvärda scenerna. En helt fantastisk duell där spänningen ligger i luften konstant och även fast jag sett det tusen gånger får jag gåshud varenda gång! Filmmagi!
How I Met Your Mother
Utan tvekan den roligaste serien som går på TV just nu!
Inglorious Basterds
Jag kanske är lite partisk då Quentin Tarantino är en av mina absoluta favoritregissörer, men detta har potential att bli en av årets coolaste filmer!
Another Way To Die
Titellåten till höstens hetaste film har släppts. 31 oktober har nya Bondfilmen Quantum Of Solace premiär och nu finns Bondlåten Another Way To Die att lysnna på. Duetten framförs av Alicia Keys och Jack White.
Why So Serious?
Jag tror ingen i min närhet har lyckats undgå att märka att jag är lite av en filmnörd, eller kanske inte så lite egentligen utan ganska mycket. I alla fall så lär man sig ju genom att titta på mer filmer och under åren har jag till följd av det blivit mer och mer kritisk. Jag fick en kommentar om min filmblogg häromdagen där Martin konstaterade att jag måste välja väldigt bra filmer då de 4 senaste hade fått 4,5/5 som betyg. Sant på sätt och vis, jag har nog lärt mig att välja bra filmer, men imellan alla bra ser jag också en hel del dåliga, men jag känenr inte alltid att de är värda en recension.
Men, nu ska jag komma till det riktiga ämnet jag vill ta upp i detta inlägg. Jag har som sagt blivit mer kräsen med åren och det krävs en del för att jag ska bli riktigt taggad för en film innan jag har sett den. Men, det här året har något hänt som jag inte har varit med om på år och dar. Jag såg en trailer i januari och sedan dess har jag legat vaken om nätterna, jag har dagdrömt på dagarna och jag har sett om trailern tusen gånger. Jag har ställt mig själv frågan:
"Är det här sant? Är det här en riktigt film? Eller drömmer jag?"
Men nu vet jag att det är sant för nu har den haft premiär. Den nya Batman filmen The Dark Knight har haft biopremiär och jag tror aldrig jag varit så enormt sugen på att se en film, och mina förväntningar blir inte mindre när hela världen verkar vara enig om att det är en av de bästa filmer som har gjorts, att man alltid kommer minnas den. Kolla bara på det här:
Moviezine: 4,5/5
Corren: 5/5
Aftonbaldet: 4/5
NY Daily News: 5/5
New York Post: 3,5/4
New York Times 4,5/5
Rolling Stone: 3,5/4
FHM: 5/5
Daily Express: 5/5
The Guardian: 4/5
The Times 5/5
Eller för er som känner till sidan imdb.com (Internet Movie Data Base), gå in och kolla där. De har en topplista på tidernas bästa filmer där folk från hela världen kan vara med och rösta. Mästerverket Gudfadern har legat på första plats sedan sommaren 1999, men nu har den blivit nerpetad och på första platsen med ett snittbetyg på 9,4/10 ligegr nu The Dark Knight! Det är som jag går runt i en dröm.
Sedan kan det ju bli så att jag har för höga förväntningar och istället blir besviken, men vet noi vad jag tror? Jag tror det blir tvärtom. Jag tror inte jag föreställa mig hur bra filmen kommer bli, utan jag tror jag kommer sitta helt förstumamd i biostolen och tacka gudarna för det här filmmiraklet.
Det är Christian Bale som är en av de bästa skådespelarna på marknaden nu, det är Heath Ledger som har skapat en av de läskigaste skurkarna som någonsin varit på duken (Jack Nicholson, släng dig i väggen!), det är Maggie Gyllenhaal en ung kvinna som visat sig vara fantastiskt begåvad, det är mörka obehagliga miljöer, det är en regissör i världsklass. Det är helt enkelt upplagt för en succé!
På onsdag är det dags och jag hoppas jag lyckas sova någon blund innan dess, men jag är inte säker. Och det enda jag vill be er om nu, det är att ni går och ser den. Tycker ni inte om superhjältefilmer? Det skiter jag i! Tycker ni inte om Heath Ledger? Det skiter jag i! Tycker ni inte om mörka och svarta filmer? Det skiter jag i! Tycker ni att jag skiter i allt? Det skiter jag också i! Det här är det största som har hänt i filmvärlden sedan Sagan Om Ringen och den som inte ser den här filmen har missat något och komemr stå som ett fån när resten av världen disskuterar filmen resten av 2008. Så gör er själv tjänsten och se The Dark Knight. Det ska jag göra, kanske både en och tv och tre gånger!
Men, nu ska jag komma till det riktiga ämnet jag vill ta upp i detta inlägg. Jag har som sagt blivit mer kräsen med åren och det krävs en del för att jag ska bli riktigt taggad för en film innan jag har sett den. Men, det här året har något hänt som jag inte har varit med om på år och dar. Jag såg en trailer i januari och sedan dess har jag legat vaken om nätterna, jag har dagdrömt på dagarna och jag har sett om trailern tusen gånger. Jag har ställt mig själv frågan:
"Är det här sant? Är det här en riktigt film? Eller drömmer jag?"
Men nu vet jag att det är sant för nu har den haft premiär. Den nya Batman filmen The Dark Knight har haft biopremiär och jag tror aldrig jag varit så enormt sugen på att se en film, och mina förväntningar blir inte mindre när hela världen verkar vara enig om att det är en av de bästa filmer som har gjorts, att man alltid kommer minnas den. Kolla bara på det här:
Moviezine: 4,5/5
Corren: 5/5
Aftonbaldet: 4/5
NY Daily News: 5/5
New York Post: 3,5/4
New York Times 4,5/5
Rolling Stone: 3,5/4
FHM: 5/5
Daily Express: 5/5
The Guardian: 4/5
The Times 5/5
Eller för er som känner till sidan imdb.com (Internet Movie Data Base), gå in och kolla där. De har en topplista på tidernas bästa filmer där folk från hela världen kan vara med och rösta. Mästerverket Gudfadern har legat på första plats sedan sommaren 1999, men nu har den blivit nerpetad och på första platsen med ett snittbetyg på 9,4/10 ligegr nu The Dark Knight! Det är som jag går runt i en dröm.
Sedan kan det ju bli så att jag har för höga förväntningar och istället blir besviken, men vet noi vad jag tror? Jag tror det blir tvärtom. Jag tror inte jag föreställa mig hur bra filmen kommer bli, utan jag tror jag kommer sitta helt förstumamd i biostolen och tacka gudarna för det här filmmiraklet.
Det är Christian Bale som är en av de bästa skådespelarna på marknaden nu, det är Heath Ledger som har skapat en av de läskigaste skurkarna som någonsin varit på duken (Jack Nicholson, släng dig i väggen!), det är Maggie Gyllenhaal en ung kvinna som visat sig vara fantastiskt begåvad, det är mörka obehagliga miljöer, det är en regissör i världsklass. Det är helt enkelt upplagt för en succé!
På onsdag är det dags och jag hoppas jag lyckas sova någon blund innan dess, men jag är inte säker. Och det enda jag vill be er om nu, det är att ni går och ser den. Tycker ni inte om superhjältefilmer? Det skiter jag i! Tycker ni inte om Heath Ledger? Det skiter jag i! Tycker ni inte om mörka och svarta filmer? Det skiter jag i! Tycker ni att jag skiter i allt? Det skiter jag också i! Det här är det största som har hänt i filmvärlden sedan Sagan Om Ringen och den som inte ser den här filmen har missat något och komemr stå som ett fån när resten av världen disskuterar filmen resten av 2008. Så gör er själv tjänsten och se The Dark Knight. Det ska jag göra, kanske både en och tv och tre gånger!
I swear, I'm not on drugs... at least not right now
Jag ska nu göra något som förvånar till och med mig själv. Jag ska skriva ett inlägg om filmserien High School Musical, och det är ett positivt inlägg. Efter att ha sett första filmen för första gången var jag ganska snabb att fördöma den. Det var ingen musikalfilm i samma klass som mina favoriter, musiken var alldeles för mycket mixad, det syntes helt klart och tydligt att de mimade, en av karaktärerna sjunger inte ens själv bara för att hans låtar gick för högt. Det fanns helt enkelt många anledningar för mig att inte tycka om den. Men musiken var ändå okej, så jag spelade den i stereon ett tag och snart började jag märka att det faktiskt var bättre än okej, det var riktigt snyggt vid några tillfällen. Det var runt det tillfället som uppföljaren kom och helt plötsligt hade jag blivit nyfiken på det hela. Kanske var det inte alls så dåligt som jag först fick för mig?
Uppföljaren är mycket starkare än första filmen i alla negativa aspekter som jag nämnde förut, den hade som grädden på moset ännu bättre musik. Det är självkalrt ingen film i världsklass, men det är inte syftet med den heller och det har jag nog förstått nu. Syftet är att underhålla, vara gullig och ge en liten moralkaka åt oss, och den lyckas med det. I slutändan har jag nu kommit fram till att det är en gullig historia med gulliga karaktärer. En gullig film helt enkelt och ibland är det precis vad man behöver. För den som vill skratta, bli lite tårögd och njuta av en slapp med bra film så är High School Musical ett klockrent val!
För er som inte har riktigt koll på vad det är för något så har jag här ett klipp med den kanske bästa låten. Den är lite klyshig kanske, men jag gillar det, det står jag för!
Uppföljaren är mycket starkare än första filmen i alla negativa aspekter som jag nämnde förut, den hade som grädden på moset ännu bättre musik. Det är självkalrt ingen film i världsklass, men det är inte syftet med den heller och det har jag nog förstått nu. Syftet är att underhålla, vara gullig och ge en liten moralkaka åt oss, och den lyckas med det. I slutändan har jag nu kommit fram till att det är en gullig historia med gulliga karaktärer. En gullig film helt enkelt och ibland är det precis vad man behöver. För den som vill skratta, bli lite tårögd och njuta av en slapp med bra film så är High School Musical ett klockrent val!
För er som inte har riktigt koll på vad det är för något så har jag här ett klipp med den kanske bästa låten. Den är lite klyshig kanske, men jag gillar det, det står jag för!
A Good Movie Is A Good Way To Save A Crappy Day
Jag läste alldeles nyss några av de bästa nyheterna inom svensk film som jag sett på länge:
"Bröllopsfotografen" nästa för Malmros
"Den 26 maj startar inspelningen av Ulf Malmros nya film, ?Bröllopsfotografen?. Robin är bröllopsfotografen från hålan i Värmland som får uppdraget att plåta ett överklassbröllop i Djursholm. Han förälskar sig i brudens syster och försöker göra om sig för att passa in i den fina världen. Det går väl så där. Med Björn Starrin, Tuva Novotny och Kjell Bergqvist i rollerna blir det något av en ?Smala Sussie?-reunion, och regissören lovar humor i samma anda. - Historien är delvis självupplevd. Jag flyttade från Värmland till Stockholm och försörjde mig på att filma bröllop. I "Bröllopsfotografen" kommer vi att få se både havererade landsortsbröllop och högfärdiga överklassbröllop. Filmen kommer att ha samma komiska anda som "Den bästa sommaren" och "Smala Sussie", berättar Ulf Malmros i ett pressmeddelande. Johannes Brost har också en av huvudrollerna. Filmen spelas in i Stockholm och Trollhättan och beräknas ha premiär under 2009."
Vilka toppnyheter! Smala Sussie är ju det bästa svensk filmindustir någonsin har producerats, och nu har alla de bästa ingredienserna i den samlats ihop igen, plus att man har lagt till den nyligen återupptäckta Johannes Brost i mixen. Den har potential att bli precis lika bra som Smala Sussie, om inte bättre!
"Bröllopsfotografen" nästa för Malmros
"Den 26 maj startar inspelningen av Ulf Malmros nya film, ?Bröllopsfotografen?. Robin är bröllopsfotografen från hålan i Värmland som får uppdraget att plåta ett överklassbröllop i Djursholm. Han förälskar sig i brudens syster och försöker göra om sig för att passa in i den fina världen. Det går väl så där. Med Björn Starrin, Tuva Novotny och Kjell Bergqvist i rollerna blir det något av en ?Smala Sussie?-reunion, och regissören lovar humor i samma anda. - Historien är delvis självupplevd. Jag flyttade från Värmland till Stockholm och försörjde mig på att filma bröllop. I "Bröllopsfotografen" kommer vi att få se både havererade landsortsbröllop och högfärdiga överklassbröllop. Filmen kommer att ha samma komiska anda som "Den bästa sommaren" och "Smala Sussie", berättar Ulf Malmros i ett pressmeddelande. Johannes Brost har också en av huvudrollerna. Filmen spelas in i Stockholm och Trollhättan och beräknas ha premiär under 2009."
Moviezine.se
Vilka toppnyheter! Smala Sussie är ju det bästa svensk filmindustir någonsin har producerats, och nu har alla de bästa ingredienserna i den samlats ihop igen, plus att man har lagt till den nyligen återupptäckta Johannes Brost i mixen. Den har potential att bli precis lika bra som Smala Sussie, om inte bättre!
Så Som I Himmelen
Av en ren slump slog jag på SVT förut och halkade rakt in i den här filmen. Kay Polacks mästerverk som nog är den bästa svenska filmen jag någonsin har sett.
Det är en film fylld med människor som alla har olika öden. En utbränd dirigent på jakt efter ett inre lugn och äkta musik, en ung vilsen kvinna som söker efter kärleken, en skrämd hemmafru som misshandlas av sin man, en principfast präst som inte kan hantera förändring, en prästfru som är trött på alla regler och vill leva fritt och en pratglad byfåne som inte förstår hur mycket ord kan såra en människa.
Man får följa dessa människor, och flera andra, och se hur de hanterar sina situationer och hur de utvecklas. Vi får se hur de alla förändras av att dirigenten Daniel kommer till deras by. Han berör alla på något sätt och ingen blir sig lik.
Det är en film som sprudlar med känslor. Man blir alldeles varm i kroppen, man ryser av välbehag, man gråter av misär, man skrattar så man faller ur soffan, man ler av hur gulliga de är och efteråt är man stum av alla intryck filmen har gett. Slutet är bland det vackraste jag sett. Det är sällan en film berör så mycket som den här gör. Det har aldrig hänt förut, och det kanske aldrig händer igen att en svensk film berör mig så mycket.
Det är en stark skådespelarskara vi får se med Michael Nyqvist, Lennart Jähkel, Frida Hallgren och Per Moberg. Helen Sjöholm gör också en mycket övertygande debut. Men en av de mest övertygande är faktiskt André Sjöberg i rollen som den något efterblivna Tore.
Det är är svensk filmhistoria och det kommer aldrig komma en svensk film i dess like. Ni som inte har sett den måste se den genast. Jag lovar er, ni kommer inte vara densamma efter att den är slut.
- När man gillar någon, hur vet man att man älskar den?
- Man blir glad när man ser honom
- Mer?
- Man tänker på honom
- Ja, och mer?
- Man blir lycklig när man är med honom
- När man är kär så är man lycklig när man är med henne... Lena, jag älskar dig
Into The Wild
Based on a true story!
Christopher McCandless är en grabb som ser ut att ha det mesta. Han har A rakt igenom på betygspappret, han har 24.000$ på sitt bankkonto för college och som belöning vill hans föräldrar köpa en sprillans ny bil åt honom. Men Christopher ser det på ett annat sätt. Han har betyg som han inte behöver, han har pengar han inte behöver och han håller på att få en bil han inte behöver. Han är trött på det livet och han bestämmer sig för att lämna det bakom sig och ge sig ut på en resa.
Det är så den här filmen inleds. Christopher lämnar hela sitt liv och hela sin identitet bakom sig. Han skänker fondpengarna till välgörenhet, bränner fickpengarna och byter namn till Alex Supertramp. Filmen handlar om hans resa igenom USA som pågår under tre år. Den handlar om människorna han möter och hjälper, den handlar om hans personliga utveckling men framförallt handlar den om en saga så ofattbar att man inte kan förstå att den är sann.
Emile Hirsch gör att magnifikt jobb i huvudrollen och han glänser rakt igenom hela filmen. Det här ser väldigt lovande ut för hans karriär. Det finns också gott om biroller som skiner starkt. Regissören är den välkända Sean Penn som här ännu en gång visar att ha inte bara är grym som skådespelare utan även som regissör. Allt känns helt igenomtänkt. Miljöerna är bland det vackraste man kan se och de fångar allt fantastiskt bra och det känns nästan som man var där ibland.
Filmen var oerhört stark och när den var slut satt jag bara tyst och såg eftertexterna rulla framför mig. Det var mycket att smälta. Christopher McCandless var kanske en av de största människorna jag har hört talas om, och han var bara drygt 25 år. En storslagen man som efter den här filmen kanske får den uppmärksamhet han förtjänar!
Betyg: 5/5
The 80th Annual Academy Awards
Igår var det alltså dags! Den största tillställlningen inom film över hela världen. Det var dags för Oscarsgalan. Inte vilken som helst heller, utan det var 80 års jubileum i år! Jag tänkte dra en sammanfattning av galan med höjdpunkter och besvikelser.
Det började kl 00.00 och då befann vi oss på röda mattan utanför Kodak Theatre där alla stjärnor började att anlända. Först fram till att bli intervjuad var Heidi Klum och hennes man Seal. De hade inte mycket vettigt att säga. Sedan flöt det bara på. Stjärnor passerade förbi, de sa några ord till kameran, stannade för att bli fotograferade och sen begav de sig in i byggnaden. Höjdpunkterna från röda mattan var:
Roligast: George Clooney var där tidigt och var avslappnad och skojade friskt. Han var bra mycket roligare än de som ledde showen där ute.
Vacker: Jessica Alba var där och visade att man kan vara slående vacker som en gravid kvinna. Ursäkta ordvalet, men hon kommer nog bli en riktigt MILF.
Vackrast: Men Jessica Alba var inte vackrast av alla den här kvällen. Det priset tog Katherine Heigl hem. När man såg henne på röda mattan tappade man hakan. Hon var makalöst snygg i sin röda Marilyn Monroe liknande stil.
Mycket roligare än så blev det inte på röda mattan. Det var kul att se alla stjärnor anlända men det blev lite långdraget. Under tiden kunde man också konstatera att våran svenska programledare som kommenterade galan, Pontus Gårdinger, var bland det sämsta jag hört. Helt fruktansvärt. Lyckligtvis fanns filmexperten Hans Wiklund vid hans sida och räddade situationen litegrann.
Då kan vi gå över till själva galan som började kl 02.30. Som många kanske vet har det pågått en strejk i USA för de som skriver alla filmer och tv-serier. Det har gjort att många galor har blivit inställda, och det bestämdes för endast 10 dagar sedan, när strejken var över, att det skulle bli en Oscarsgala i år. Det betyder att till skillnad mot de 100 dagar som brukar ägnas åt Oscarsgalan hade man nu bara ägnat 10 dagar. Det fanns självklart en del som var nervösa över om det skulle hålla samma klass som vanligt, och när kvällens värd Jon Stewart vandrade in på scenen 02.30 fick vi svaret. Han var avslappnad, rolig och kändes helt hemma där på scenen. Till skillnad mot förra årets värd Ellen DeGeneres som jag tyckte kändes väldigt malplacerad. Jon Stewart gör en lysande inledningsmonolog där han skojar friskt med bland annat denna strejk som pågått.
Galan flyter på och priser börjar att delas ut, jag tar en sammanfattning av vinnarna i slutet. Det visas en resumé av vad vi har fått se för minnesvärda saker genom åren. Det är till exempel:
Björks svanklänning, när Barbara Streisand och Katherine Hepburn fick dela på priset för bästa kvinnliga skådespelare, när Adrien Brody tog tillfället i akt och kysste sin presentatör Halle Berry efter vinsten för sin insats i The Pianist och självklart det stämningsfulla ögonblicket förra året Steven Spielberg, George Lucas och Francis Ford Coppola delade ut priset för Bästa Regissör till Martin Scorsese. 4 av våra största regissörer på scen samtidigt.
Galan flyter på som vanligt. Det är uppträdande av de nominerade för bästa sång, Jon Stewart är framme på scen och skojar lite och längst fram i publiken sitter som vanligt Jack Nicholson med sina svarta solglasögon som han alltid bär. En klassiker på Oscarsgalan.
Galan börjar närma sig sitt slut och Hilary Swank kommer upp på scenen för att hylla alla de genier inom film som har gått bort under året. Det är en känslosam stund när vi får mängder av stora namn. De största är väl vårat bidrag till filmhistorien Ingmar Bergman och den nyligen bortgångna Heath Ledger.
Jag sitter och stornjuter och lägger märke till att det bara är två priser kvar. Bästa Regi och Bästa Film. Men vad händer då? Då lägger helt plötsligt Kanal 9 av, den slutar fungera bara sådär. Jag blir något frustrerad ska jag erkänna och överväger att kasta in något hårt i TVn. Men jag sansar mig och konstaterar att jag faktiskt kan slå över till nyheterna på tv4 kl 6 och se vilka som vann.
Ett tråkigt sätt att avrunda kvällen på, men på det hela taget är jag nöjd med galan. Den var olik från andra galor därför det fanns ingen stor blockbuster som var given i någon kategori. Den enda kategorien som var helt given i förhand var Bästa Manliga Huvudroll, alla andra kunde gå hur som helst. Vilket gjorde detta till ett spännande år. Det var också ett år av småfilmer som inte alls väckt så mycket uppmärksamhet, vilket har sin charm det också. Jag är helnöjd med galan och den får Väl Godkänt.
Nu går vi över till en sammanfattning av vinnarna. Det är väldigt många kategorier och alla är inte så intressanta så jag håller mig till de största.
Bästa animerade långfilm: Ratatouille
Ingen överraskning för någon att de tog hem det här priset.
Bästa specialeffekter: The Golden Compass
Transformers och Pirates of the Caribbean fick stryk av denna och det var ingen som väntade sig. Kan vara för att den verkligen inte förtjänade det.
Bästa sång: Falling Slowly från Once
Förtrollad hade 3 nomineringar och varenda en var riktigt usel. Den här konkurerade tillslut med en sång från August Rush och de hade båda förtjänat detta pris.
Bästa foto: There Will Be Blood
Skandal att inte The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford vann. Jag trodde verkligen de skulle ta hem det här priset.
Bästa manus efter annan förlaga: No Country For Old Men
Bröderna Coen har gjort ett makalöst jobb nu, precis som vid deras förra vinst för Fargo, och de hade gjort sig förtjänt av detta.
Bästa originalmanus: Juno
Diablo Cody var en strippa som skrev en intressant blogg och det ledde till denna publiksuccé. Hon kunde inte hålla gråten borta när hon stod på scenen och det var en fin stund.
Bästa kvinnliga biroll: Tilda Swinton - Michael Clayton
Största skandalen på hela kvällen. Verkligen helt ofattbart att inte Cate Blanchett vann för sin gestaltning av Bob Dylan.
Bästa manliga biroll: Javier Bardem - No Country For Old Men
En kuslig, kallblodig mördare som han gestaltar klockrent. Han var helt klart förtjänt av priset. Jag tyckte dock personligen att Casey Affleck skulle få det för sin roll som yngryggen Robert Ford. men Javier Bardem var absolut tvåa på min lista.
Bästa kvinnliga huvudroll: Marion Cotillard
En stor överraskning för många, men jag hade faktiskt tippat att hon skulle vinna. Hon övertygade enormt som Edith Piaf och detta kan förhoppningsvis vara början på en lysande karriär. Hennes tacktal var verkligen från hjärtat och det var det finaste talet av alla under kvällen.
Bästa manliga huvudroll: Daneil Day Lewis -There Will Be Blood
Som jag sa så var det här enda kategorien som var avgjord redan innan. Det fanns många bra manliga prestationer i år, men ingen som kunde konkurera med Daniel Day Lewis. Han spelar i en egen liga.
Bästa regi: Joel & Ethan Coen
Bröderna har gjort en fruktansvärt hemsk och blodig film. Men den är gjord med en stor precision och är det bästa bröderna har gjort sedan Fargo.
Bästa film: No Country For Old Men
jag säger precis samma sak som jag gjorde på priset innan. Bröderna Coen har gjort en film som går rakt in i själen och man glömmer den inte i första taget.
Det var mina åsikter om året Oscarsgala. Tycker ni annorlunda? Då skiter jag i det faktiskt. Men tack för att ni läser!
Edit: Efter kommentar till mitt inlägg kan jag lägga till att av mina gissningar hade jag 7 rätt. 7 rätt av 24. Inte så jättebra kanske. Men jag satte de tyngsta kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll, Bästa Manliga Huvudroll, Bästa Regi och Bästa Film. Så ett ganska bra resultat ändå!
Det började kl 00.00 och då befann vi oss på röda mattan utanför Kodak Theatre där alla stjärnor började att anlända. Först fram till att bli intervjuad var Heidi Klum och hennes man Seal. De hade inte mycket vettigt att säga. Sedan flöt det bara på. Stjärnor passerade förbi, de sa några ord till kameran, stannade för att bli fotograferade och sen begav de sig in i byggnaden. Höjdpunkterna från röda mattan var:
Roligast: George Clooney var där tidigt och var avslappnad och skojade friskt. Han var bra mycket roligare än de som ledde showen där ute.
Vacker: Jessica Alba var där och visade att man kan vara slående vacker som en gravid kvinna. Ursäkta ordvalet, men hon kommer nog bli en riktigt MILF.
Vackrast: Men Jessica Alba var inte vackrast av alla den här kvällen. Det priset tog Katherine Heigl hem. När man såg henne på röda mattan tappade man hakan. Hon var makalöst snygg i sin röda Marilyn Monroe liknande stil.
Mycket roligare än så blev det inte på röda mattan. Det var kul att se alla stjärnor anlända men det blev lite långdraget. Under tiden kunde man också konstatera att våran svenska programledare som kommenterade galan, Pontus Gårdinger, var bland det sämsta jag hört. Helt fruktansvärt. Lyckligtvis fanns filmexperten Hans Wiklund vid hans sida och räddade situationen litegrann.
Då kan vi gå över till själva galan som började kl 02.30. Som många kanske vet har det pågått en strejk i USA för de som skriver alla filmer och tv-serier. Det har gjort att många galor har blivit inställda, och det bestämdes för endast 10 dagar sedan, när strejken var över, att det skulle bli en Oscarsgala i år. Det betyder att till skillnad mot de 100 dagar som brukar ägnas åt Oscarsgalan hade man nu bara ägnat 10 dagar. Det fanns självklart en del som var nervösa över om det skulle hålla samma klass som vanligt, och när kvällens värd Jon Stewart vandrade in på scenen 02.30 fick vi svaret. Han var avslappnad, rolig och kändes helt hemma där på scenen. Till skillnad mot förra årets värd Ellen DeGeneres som jag tyckte kändes väldigt malplacerad. Jon Stewart gör en lysande inledningsmonolog där han skojar friskt med bland annat denna strejk som pågått.
Galan flyter på och priser börjar att delas ut, jag tar en sammanfattning av vinnarna i slutet. Det visas en resumé av vad vi har fått se för minnesvärda saker genom åren. Det är till exempel:
Björks svanklänning, när Barbara Streisand och Katherine Hepburn fick dela på priset för bästa kvinnliga skådespelare, när Adrien Brody tog tillfället i akt och kysste sin presentatör Halle Berry efter vinsten för sin insats i The Pianist och självklart det stämningsfulla ögonblicket förra året Steven Spielberg, George Lucas och Francis Ford Coppola delade ut priset för Bästa Regissör till Martin Scorsese. 4 av våra största regissörer på scen samtidigt.
Galan flyter på som vanligt. Det är uppträdande av de nominerade för bästa sång, Jon Stewart är framme på scen och skojar lite och längst fram i publiken sitter som vanligt Jack Nicholson med sina svarta solglasögon som han alltid bär. En klassiker på Oscarsgalan.
Galan börjar närma sig sitt slut och Hilary Swank kommer upp på scenen för att hylla alla de genier inom film som har gått bort under året. Det är en känslosam stund när vi får mängder av stora namn. De största är väl vårat bidrag till filmhistorien Ingmar Bergman och den nyligen bortgångna Heath Ledger.
Jag sitter och stornjuter och lägger märke till att det bara är två priser kvar. Bästa Regi och Bästa Film. Men vad händer då? Då lägger helt plötsligt Kanal 9 av, den slutar fungera bara sådär. Jag blir något frustrerad ska jag erkänna och överväger att kasta in något hårt i TVn. Men jag sansar mig och konstaterar att jag faktiskt kan slå över till nyheterna på tv4 kl 6 och se vilka som vann.
Ett tråkigt sätt att avrunda kvällen på, men på det hela taget är jag nöjd med galan. Den var olik från andra galor därför det fanns ingen stor blockbuster som var given i någon kategori. Den enda kategorien som var helt given i förhand var Bästa Manliga Huvudroll, alla andra kunde gå hur som helst. Vilket gjorde detta till ett spännande år. Det var också ett år av småfilmer som inte alls väckt så mycket uppmärksamhet, vilket har sin charm det också. Jag är helnöjd med galan och den får Väl Godkänt.
Nu går vi över till en sammanfattning av vinnarna. Det är väldigt många kategorier och alla är inte så intressanta så jag håller mig till de största.
Bästa animerade långfilm: Ratatouille
Ingen överraskning för någon att de tog hem det här priset.
Bästa specialeffekter: The Golden Compass
Transformers och Pirates of the Caribbean fick stryk av denna och det var ingen som väntade sig. Kan vara för att den verkligen inte förtjänade det.
Bästa sång: Falling Slowly från Once
Förtrollad hade 3 nomineringar och varenda en var riktigt usel. Den här konkurerade tillslut med en sång från August Rush och de hade båda förtjänat detta pris.
Bästa foto: There Will Be Blood
Skandal att inte The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford vann. Jag trodde verkligen de skulle ta hem det här priset.
Bästa manus efter annan förlaga: No Country For Old Men
Bröderna Coen har gjort ett makalöst jobb nu, precis som vid deras förra vinst för Fargo, och de hade gjort sig förtjänt av detta.
Bästa originalmanus: Juno
Diablo Cody var en strippa som skrev en intressant blogg och det ledde till denna publiksuccé. Hon kunde inte hålla gråten borta när hon stod på scenen och det var en fin stund.
Bästa kvinnliga biroll: Tilda Swinton - Michael Clayton
Största skandalen på hela kvällen. Verkligen helt ofattbart att inte Cate Blanchett vann för sin gestaltning av Bob Dylan.
Bästa manliga biroll: Javier Bardem - No Country For Old Men
En kuslig, kallblodig mördare som han gestaltar klockrent. Han var helt klart förtjänt av priset. Jag tyckte dock personligen att Casey Affleck skulle få det för sin roll som yngryggen Robert Ford. men Javier Bardem var absolut tvåa på min lista.
Bästa kvinnliga huvudroll: Marion Cotillard
En stor överraskning för många, men jag hade faktiskt tippat att hon skulle vinna. Hon övertygade enormt som Edith Piaf och detta kan förhoppningsvis vara början på en lysande karriär. Hennes tacktal var verkligen från hjärtat och det var det finaste talet av alla under kvällen.
Bästa manliga huvudroll: Daneil Day Lewis -There Will Be Blood
Som jag sa så var det här enda kategorien som var avgjord redan innan. Det fanns många bra manliga prestationer i år, men ingen som kunde konkurera med Daniel Day Lewis. Han spelar i en egen liga.
Bästa regi: Joel & Ethan Coen
Bröderna har gjort en fruktansvärt hemsk och blodig film. Men den är gjord med en stor precision och är det bästa bröderna har gjort sedan Fargo.
Bästa film: No Country For Old Men
jag säger precis samma sak som jag gjorde på priset innan. Bröderna Coen har gjort en film som går rakt in i själen och man glömmer den inte i första taget.
Det var mina åsikter om året Oscarsgala. Tycker ni annorlunda? Då skiter jag i det faktiskt. Men tack för att ni läser!
Edit: Efter kommentar till mitt inlägg kan jag lägga till att av mina gissningar hade jag 7 rätt. 7 rätt av 24. Inte så jättebra kanske. Men jag satte de tyngsta kategorierna Bästa Kvinnliga Huvudroll, Bästa Manliga Huvudroll, Bästa Regi och Bästa Film. Så ett ganska bra resultat ändå!
The Nikolaus Movie Awards
Efter noga övervägande har jag nu usett en vinnare i kategorien Best Kiss. Och vinnaren är:
Det stod tillslut mellan The Notebook och Titanic och det var ett såvrt val. Men Notebook är fylld med så enorm känsla så den tog hem det i alla fall. Men det var jämt!
Kom fram till att jag inte orkar med detta nomineringssystem. Utan jag tar helt enkelt beslutet själv. Möjligtvis kan jag även lägga upp vilka det stod imellan i slutändan. Men jag ändrar i alla fall systemet lite. Så omgång nummer två är alltså Best Villain! Och efter noga eftertanke har jag bestämt mig för att vinnaren är:
Anakin Skywalker/Darth Vader - Star Wars Episode III - Revenge Of The Sith
Darth Vader är en av världshistoriens värsta skurkar, inget snack om saken. Och även fast det här inte är orginalet så spelar Hayden Christiansen rollen som Anakin Skywalker med en sådan oerhörd precision att han blir lika skräckinjagande som den gamla Darth Vader. Här får man ju även se hans övergång från den goda sidan av Kraften, till den onda sidan, och den övergången hos honom får jag rysningar av för han spelar så fruktansvärt bra då. Det finns helt enkelt ingen skurk som kan slå Darth Vader!
Jag får se när omgång 3 kommer upp. Jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum. Nu har jag ett litet bättre system för det hela tycker jag i alla fall. Men jag kanske tar någon nomineringsrunda ibland, vi får se helt enkelt.
Men tills nästa gång får ni ha det fint! Se på mycket film, det är sann njutning! :D
The Notebook
Det stod tillslut mellan The Notebook och Titanic och det var ett såvrt val. Men Notebook är fylld med så enorm känsla så den tog hem det i alla fall. Men det var jämt!
Kom fram till att jag inte orkar med detta nomineringssystem. Utan jag tar helt enkelt beslutet själv. Möjligtvis kan jag även lägga upp vilka det stod imellan i slutändan. Men jag ändrar i alla fall systemet lite. Så omgång nummer två är alltså Best Villain! Och efter noga eftertanke har jag bestämt mig för att vinnaren är:
Anakin Skywalker/Darth Vader - Star Wars Episode III - Revenge Of The Sith
Darth Vader är en av världshistoriens värsta skurkar, inget snack om saken. Och även fast det här inte är orginalet så spelar Hayden Christiansen rollen som Anakin Skywalker med en sådan oerhörd precision att han blir lika skräckinjagande som den gamla Darth Vader. Här får man ju även se hans övergång från den goda sidan av Kraften, till den onda sidan, och den övergången hos honom får jag rysningar av för han spelar så fruktansvärt bra då. Det finns helt enkelt ingen skurk som kan slå Darth Vader!
Jag får se när omgång 3 kommer upp. Jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum. Nu har jag ett litet bättre system för det hela tycker jag i alla fall. Men jag kanske tar någon nomineringsrunda ibland, vi får se helt enkelt.
Men tills nästa gång får ni ha det fint! Se på mycket film, det är sann njutning! :D
The Nikolaus Movie Awards
Alla är ju ganska medvetna om att jag är en otrolig filmfanatiker. Och eftersom jag kände för att starta upp ett projekt så ska jag ha en liten filmgala här på min blogg. Lite egna utvalda priser, dock mycket inspirerat av MTV Movie Awards. Priserna kommer delas ut till filmer från 1990-2007. För jag orkar inte gå hur långt bak i tiden som helst.
Har ni någon åsikt får ni gärna dela med er så att jag får lite andra åsikter än mina egna. Har ni tur kanske jag till och med lyssnar på er.
I alla fall kommer priser delas ut i katogerierna:
Best kiss, Best Villain, Best Fight, Best Surprise, Best Hero, Best Sexiest Performance, Best Kill, Best Dance, Best Musical Moment, Best Movie Based On A Video Game, Best Couple, Best Line, Best Song From A Movie, Best Death, Best Male Actor, Best Female Actor och Best Movie.
Vi börjar alltså med kategorien Best Kiss, och de nominerade är:
Tobey Maguire & Kirsten Dunst - Spiderman
Mia Kirshner & Beverly Polcyn - Not Another Teen Movie
Heath Ledger & Jake Gyllenhaal - Brokeback Mountain
Leonardo DiCaprio & Kate Winslet - Titanic
Ryan Gosling & Rachel McAdams - The Notebook
Där har vi först omgången. Kom med åsikter om ni har någon. Resultatet kommer inom några dagar!
Har ni någon åsikt får ni gärna dela med er så att jag får lite andra åsikter än mina egna. Har ni tur kanske jag till och med lyssnar på er.
I alla fall kommer priser delas ut i katogerierna:
Best kiss, Best Villain, Best Fight, Best Surprise, Best Hero, Best Sexiest Performance, Best Kill, Best Dance, Best Musical Moment, Best Movie Based On A Video Game, Best Couple, Best Line, Best Song From A Movie, Best Death, Best Male Actor, Best Female Actor och Best Movie.
Vi börjar alltså med kategorien Best Kiss, och de nominerade är:
Tobey Maguire & Kirsten Dunst - Spiderman
Mia Kirshner & Beverly Polcyn - Not Another Teen Movie
Heath Ledger & Jake Gyllenhaal - Brokeback Mountain
Leonardo DiCaprio & Kate Winslet - Titanic
Ryan Gosling & Rachel McAdams - The Notebook
Där har vi först omgången. Kom med åsikter om ni har någon. Resultatet kommer inom några dagar!
Clair De Lune
En av de mest minnesvärda scenerna från modern filmhistoria
Hard Candy
Kom hem igår och kändes mig lite filmsugen. Jag valde då att titta på den enda filmen i hyllan som jag inte hade sett på än. Hard Candy. Den var fruktansvärt bra på alla sätt och vis, men det var nog bland det mest obehagliga jag har sett också.
Filmen handlar om den 14-åriga flicka Hayley som börjar chatta med den 20 år äldre Jeff. Chatten är långt ifrån oskyldig och de stöter på varandra lika mycket båda två. De stämmer i alla fall träff på ett café och det ena leder till det andra och Hayley följer med honom hem. Det visar sig att Jeff är fotograf, och han fotar framförallt minderåriga modeller. Lite pedofilvarning på Jeff alltså. Efter mycket tjat från Hayley och lite sprit så går han med på att fota henne, men det är då saker börjar gå snett. Det var droger i hans drink och han däckar på golvet, och vaknar snart upp fastbunden i en stol med en inte alls så oskyldig 14-årig flicka framför sig.
Jag ska inte avslöja mer av handlingen för det sabbar upplevelsen lite. Men det är svårt att veta vem man ska hålla på. Pedofiler rankas ju inte så jättehögt på min lista direkt, så man tycker ju att valet borde vara enkelt. Men när en sadistisk 14-åring står framför pedofilen och kastrerar honom med en skalpell och is som bedövning, då blir det svårare. Det är ju inte riktig rätt att ta saken i egna händer till denna grad, och det känns sjukt att någon så ung gör det. Det är det som är det obehagliga och jag visste inte var jag skulle ta vägen efter filmens slut riktigt.
Huvudrollerna, och de enda rollerna, spelas av Patrick Wilson och Ellen Page. Patrick Wilson, känd från Fantomen på Operan, gör en bra roll som Jeff. Man känner på nåot vis för honom, och han har inte haft det så lätt under sin uppväxt. Självklart försvarar det inte honom, men man förstår ändå på något vis var det gick snett. Men den som briljerar mest är Ellen Page som Hayley. Att en så ung flicka kan spela så oerhört bra är ofattbart. Jag tror verkligen på henne när hon torterar honom, och det gör ont i magen av att se på det. Ser fram emot fler filmer med henne i framtiden, och jag måste definitivt kolla in Juno nu.
För att sammanfatta. En suverän film som man verkligen inte släpper direkt när den är slut. Jag kommer nog att bära med mig den i flera dagar. Obehaglig som sagt, men den får en också att tänka efter. Jag rekommenderar den varmt, men se till att vara förberedd!
Betyg: 4,5/5
Jag ska inte avslöja mer av handlingen för det sabbar upplevelsen lite. Men det är svårt att veta vem man ska hålla på. Pedofiler rankas ju inte så jättehögt på min lista direkt, så man tycker ju att valet borde vara enkelt. Men när en sadistisk 14-åring står framför pedofilen och kastrerar honom med en skalpell och is som bedövning, då blir det svårare. Det är ju inte riktig rätt att ta saken i egna händer till denna grad, och det känns sjukt att någon så ung gör det. Det är det som är det obehagliga och jag visste inte var jag skulle ta vägen efter filmens slut riktigt.
Huvudrollerna, och de enda rollerna, spelas av Patrick Wilson och Ellen Page. Patrick Wilson, känd från Fantomen på Operan, gör en bra roll som Jeff. Man känner på nåot vis för honom, och han har inte haft det så lätt under sin uppväxt. Självklart försvarar det inte honom, men man förstår ändå på något vis var det gick snett. Men den som briljerar mest är Ellen Page som Hayley. Att en så ung flicka kan spela så oerhört bra är ofattbart. Jag tror verkligen på henne när hon torterar honom, och det gör ont i magen av att se på det. Ser fram emot fler filmer med henne i framtiden, och jag måste definitivt kolla in Juno nu.
För att sammanfatta. En suverän film som man verkligen inte släpper direkt när den är slut. Jag kommer nog att bära med mig den i flera dagar. Obehaglig som sagt, men den får en också att tänka efter. Jag rekommenderar den varmt, men se till att vara förberedd!
Betyg: 4,5/5
Quantum of Solace
Titeln på den nya Bondfilmen är släppt. Quantum Of Solace är namnet. Den börjar direkt efter Casino Royale och vi får följa James Bond i hans jakt efter männen som stod bakom Le Chiffre, skurken i Casino Royale.
Nytillkomna till denna omgång är Mathieu Amalric som skurk, Olga Kurylenko som bondbrud och Gemma Arterton som MI6 agent.
Jag tror det kan bli en riktig succé med tanke på att Casino Royale var bästa Bondfilmen hittills!
Mathieu Amalric
Olga Kurylenko
Gemma Arterton
We Own The Night
Filmen inleds med att vi får följa klubbägaren Bobby Green i hans dagliga rutin. Han ser ut att leva livet med fest, brudar och droger. Snart avslöjas det dock att han är son till en polis, och likaså bror till en polis. Ingen av de båda uppskattar hans något kriminella liv. Deras ständiga jakt efter knarklangarna och hans kontakter inom branschen gör att de alla blir inblandade in en stor knarkaffär som kan förändra deras liv för evigt.
Det är knark, det är poliser, det är svek, det är maffia och man vet aldrig vem man kan lita på. Låter det som något ni har sett förut? Kan vara så att ni såg Oscarsvinnaren The Departed förra året. Likheterna är många, Mark Wahlberg spelar till och med en hårdhudad polis i båda filmerna. Men trots det så är det en lyckad film. Det finns många filmer med likheter, men för den skull kan de vara minst lika bra. Denna kan inte mäta sig med The Departed men den är i alla fall en skapligt bra film.
Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg är de som lyfter filmen mest av alla. Två starka skådespelare som gör bra roller som vanligt. Skådespelarbetyget dras dock ner av Eva Mendes som trots en viss skönhet fortfarande är bland de sämsta skådespelerskor som finns är ute för tillfället. Men hon gör kanske sin bästa roll hittills, även om det inte säger så mycket.
Det osar amerikanska om filmen, men det var väntat och jag går ut från biografen nöjd med slutet som faktiskt inte var så äckligt lyckligt och puttinuttigt som det hade kunnat vara. Man lämnas med lite lycka, lite olycka och en halvbra känsla om framtiden. Lite som verkliga livet, som inte är någon dans på rosor. Kul att det för en gång skull visas i sin sanna form.
Betyg: 3/5
Closer
Igår såg jag på den oerhört omtalade filmen Closer. Mike Nichols fick mycket beröm för denna skildring av en populär teaterpjäs från England. Den handlar kort och gott om kärlek. Kärlek på alla möjliga sätt. Lycklig kärlek, olycklig kärlek. Vacker kärlek, och hat kärlek.
De fyra karakträrerna vi får följa är Alice (Natalie Portman), Dan (Jude Law), Anna (Julia Roberts och Larry (Clive Owen och de har inget gemensamt. Förutom varandra. De är alla kära i varandra, men på så olika sätt. Någon vill bara ha sex, någon vill bara såra, någon är hopplöst förälskad och någon är ett offer. Men man vet inte vem man ska hålla på för alla beter sig någon gång i filmen som ett svin.
Skådespelarinsatserna i filmen är helt makalösa. Alla fyra gör troligtvis sina bästa rollinsatser någonsin och man lider verkligen med dem i deras misär. Det skär djupt in i själen att se hur förkrossad man kan bli. Både Clive Owen och Natalie Portman blev Oscarsnominerade, men de vann tyvärr inte. De vann dock varsin Golden Globe, något som de verkligen förtjänade.
Filmen både startar och slutar med att man får se Alice gå längs en trottoar och låten 'The Blower's Daughter' av Damien Rice spelas i bakgrunden. Det är så vackert så man vill gråta. Lyssna på låten och se filmen, tro mig, ni kommer inte att ångra er.
Betyg: 5/5
Where is this love? I can't see it, I can't touch it. I can't feel it. I can hear it. I can hear some words, but I can't do anything with your easy words
Pinocchio
Såg alldeles nyss klart på den gamla Disneyklassikern Pinocchio och den var en fröjd för ögat precis som alla Disneyfilmer. Det här är verkligen inte en av de bästa, men det är ändå kul att se att även de äldsta filmerna hålelr en väldigt hög klass. Bäst i hela filmen är utan tvekan Benjamin Syrsa som lyfter hela filmen ett snäpp
Musiken är lite lagom klämkäck och trevlig, man blir glad av den helt enkelt! Och det är ju alltid trevligt!
Musiken är lite lagom klämkäck och trevlig, man blir glad av den helt enkelt! Och det är ju alltid trevligt!
Betyg: 3/5
Pinocchio: Father, what are you crying for?
Geppetto: Because you're dead, Pinocchio.
Pinocchio: No! No, I'm not.
Geppetto: Yes. Yes, you are. Lie down.
Geppetto: Because you're dead, Pinocchio.
Pinocchio: No! No, I'm not.
Geppetto: Yes. Yes, you are. Lie down.
