LOST

Only one day left!



How did I get here, how the hell?

Jag ska inte vara den där som klagar på livet och hela dess existens i min blogg. Jag tycker inte om sånt och jag vet att överlag är det inte så omtyckt när folk gör så. Men jag måste bara säga att jag känner mig väldigt tom för tillfället.
Tom på allt. Ingen inspiration, ingen glädje, ingen sorg, inget sug efter övning, ingen längtar efter att ha det där fördömda körkortet alla tjatar om.  Jag känner mig bara tom.
Men samtidigt känner jag mig inte deprimerad direkt. Jag känner ingenting, och det bekymrar mig. Så egentligen känner jag väl någonting. Bekymmer, över att jag inte kan känna något annat. Krångligt? Jo, det låter rätt invecklat nu märker jag. Men jag kämpar för att hitta den där inspirationen som jag nästan haft konstant i 3 år nu. I snart 3 år har jag gått här på musikgymnasiet och haft mitt mål klart. Jag har jobbat stenhårt mot det och fått beröm för min målinriktning. Men nu är jag inte där längre. Jag har tappat det, och jag vet inte hur eller varför...

Kort och gott så är jag bekymrad, men jag vet inte varför... Det stör mig

Seven Days A Week

Kanon: Långfika på Wayne's Coffee i tisdags med Sarah och Rebecca var riktigt trevligt

Kalkon: Att jag började jobba denna vecka igen, usch jag tycker verkligen inte om mitt jobb

Prestation: Någon hade bytt ut Davids snus mot polkagrisar, som han hatar. Klockrenaste skämtet på länge och den skyldige borde vara stolt, och det vet jag att han är. Inga namn nämnda!

Stolpskott: Den jävla idioten som hade slagit sönder mitt fönster igårkväll. Att komma hem till ett kök fyllt med glas kl halv 1 på natten är inte roligt :(

Låt: Kent - Columbus (Håller på att komma i stämning till konserten 16 februari. Detta är bästa låten från nya skivan enligt min åsikt)



Kändis: Heath Ledger. Ett geni som lämnade oss alldeles för tidigt.

Citat: "David såg en tjej med jätetstora tuttar!" Tobbe talar fritt utan att veta att Henrik Bergion går bakom oss. Lite pinsamt.

Bästa kille: Min hyresvärd Stig som kämpade i en timme imorse för att laga min ruta.

Bästa tjej: Sofie som klarade av körkortsteorin! Ett stort grattis! Det kanske finns hopp än...

Quantum of Solace

image7

Titeln på den nya Bondfilmen är släppt. Quantum Of Solace är namnet. Den börjar direkt efter Casino Royale och vi får följa James Bond i hans jakt efter männen som stod bakom Le Chiffre, skurken i Casino Royale.
Nytillkomna till denna omgång är Mathieu Amalric som skurk, Olga Kurylenko som bondbrud och Gemma Arterton som MI6 agent.
Jag tror det kan bli en riktig succé med tanke på att Casino Royale var bästa Bondfilmen hittills!

image10
Mathieu Amalric
image11
Olga Kurylenko
image12
Gemma Arterton

R.I.P. Heath Ledger, 4 april 1979 - 22 januari 2008

Heath Ledger hittad död
Vad ska man säga. Det är helt enkelt väldigt sorgligt och synd bara. Han blev bara 28 år... alldeles för lite.
En jättebra skådespelare som fortfarande höll på att bygga upp ett namn för sig själv. Men redan så ung med många stora filmer i bagaget, som A Knight's Tale, Casanova och framförallt Brokeback Mountain.
Under detta år kommer båda I'm Not There och The Dark Knight, två av de filmer jag ser fram emot mest i år. En del av det berodde på honom. Det är helt enkelt jävligt synd att en sådan ung talang ska behöva lämna oss så tidigt.
Jag är lite nedstämd nu, och har inte mycket mer att säga egentligen. Förutom att ni borde sörja döden av en av de bästa.

image6

We Own The Night

image5


Filmen inleds med att vi får följa klubbägaren Bobby Green i hans dagliga rutin. Han ser ut att leva livet med fest, brudar och droger. Snart avslöjas det dock att han är son till en polis, och likaså bror till en polis. Ingen av de båda uppskattar hans något kriminella liv. Deras ständiga jakt efter knarklangarna och hans kontakter inom branschen gör att de alla blir inblandade in en stor knarkaffär som kan förändra deras liv för evigt.


Det är knark, det är poliser, det är svek, det är maffia och man vet aldrig vem man kan lita på. Låter det som något ni har sett förut? Kan vara så att ni såg Oscarsvinnaren The Departed förra året. Likheterna är många, Mark Wahlberg spelar till och med en hårdhudad polis i båda filmerna. Men trots det så är det en lyckad film. Det finns många filmer med likheter, men för den skull kan de vara minst lika bra. Denna kan inte mäta sig med The Departed men den är i alla fall en skapligt bra film.


Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg är de som lyfter filmen mest av alla. Två starka skådespelare som gör bra roller som vanligt. Skådespelarbetyget dras dock ner av Eva Mendes som trots en viss skönhet fortfarande är bland de sämsta skådespelerskor som finns är ute för tillfället. Men hon gör kanske sin bästa roll hittills, även om det inte säger så mycket.


Det osar amerikanska om filmen, men det var väntat och jag går ut från biografen nöjd med slutet som faktiskt inte var så äckligt lyckligt och puttinuttigt som det hade kunnat vara. Man lämnas med lite lycka, lite olycka och en halvbra känsla om framtiden. Lite som verkliga livet, som inte är någon dans på rosor. Kul att det för en gång skull visas i sin sanna form.



 

Betyg: 3/5


A Week In This Life

Igår la jag upp en lista med veckans strapatser som jag snott av min god vän Sarah. Det var en ganska rolig sak. Men jag har nu tagit bort det för att jag tänkte att det var roligare att skriva ihop en egen. Så här kommer en ny summering av veckan som gått i lite mer egen tappning!

Veckans

Kanon
: Utgången i lördags som var riktigt fin på alla sätt och vis

Kalkon: Att rodda slagverksgrejer kl 2 på torsdagsnatten i Hörsalen

Prestation: Slagverket som trots hunger, trötthet och det faktum att vi inte repat tillräckligt faktiskt klarade av en rätt bra konsert i torsdags

Stolpskott: Stekiga killen som följde med hem på efterfest hos John

Låt: Jackson Waters - Come Undone (Acoustic)



Kändis: Daniel Craig med tanke på att inspelningen av nya Bondfilmen nu har kommit igång.

Citat: "Är du påsatt nu Rebecca?" Henrik Bergion på MUKOn

Bästa kille: Johan Wahlkvist som är ett geni rent ut sagt!

Bästa tjej: Den nyblivna 19-åringen Sarah Nilsson får denna utmärkelse i present i efterskott!


Ska försöka göra det till en vana att summera veckan som gått nu tänkte jag!

The Goodbye Song

Hej. Vill du höra något kul... Pappa o jag o Jenny var och tittade på en lägenhet som vi antagligen har bestämt oss för :-P så nästa vecka sätter vi nog ut huset till försäljning... Häftigt va!

När man får den här informationen av sin mor via sms helt utan förvarning kan man inte rå för att bli lite chockad. Chockad och ledsen. Lite arg med nästan. Visst, jag bor inte hemma helt och hållet längre, men det hade varit skönt att få höra att det fanns planer att flytta. Inte bara få det uppslängt i ansiktet när allt verkar vara bestämt redan.
Missförstå mig inte, att flytta är inget fel med. Tråkigt, men det behövs kanske också. Men jag blev lite besviken på att jag inte fick någon information om det.

Mycket minnen från våran blå låda annars. Jag kommer sakna den mycket. Men det är väl dags att gå vidare. Känns som att det blir så mer och mer nu. Jag lämnar mitt gamla liv bakom mig, och startar ett nytt. Har lite blandade känslor för det, men så är det väl alltid.

image4


Everytime, I think of you
I'll remember all the goods times that we've had
And im gonna be somewhat lonely
Cause you know no one could ever fill your shoes

Emotional Songs

Jag gick längs Södra Promenaden igår och fick upp en fin låt i min iPod och kom då att tänka på hur mycket musik faktiskt kan beröra. Jag tänkte därför dela med mig av en lista på fem av de låtar som berör mig mest.

5. Imogen Heap - Hide And Seek
Ransom notes keeps falling out your mouth
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs
Speak no feeling, no I don't believe you
You don't care a bit, you don't care a bit



Är för alltid förknippat med sista avnittet av OC säsong 2 där denna låt används med sådan enorm precision att det suger i magen. Den är så annorlunda, men så underbart vacker ändå!

4. Håkan Hellström - Bara Dårar Rusar In
Jag vaknade en morgon
från en dröm jag hade
jag drömde att jag kunde sjunga
men det kan jag inte



Svensk musik när den är som bäst. Hellström är nog sveriges just nu största levande poet. Varje ord han skriver är så genomtänkt och så vackert. Han släpper ny skiva rätt snart nu och det ser jag verkligen fram emot.

3. RENT - I'll Cover You (Reprise)
Live in my house, I'll be your shelter
Just pay me back, with one thousand kissses



Musik från en av de bästa filmerna jag sett. Första gången jag såg den så var jag helt stum efteråt. Varenda liten ton i hela filmen är bara magisk. Men detta är den allra bästa. Jag har sett filmen säkert 50 gånger och jag har sett scenmusikalen 5-6 gånger också. Men fortfarande får jag tårar i ögonen varenda gång den här sången kommer.

2. The Real Group - Ett Liv För Mig
Ett liv för mig, är ett liv med dig
Doften av ditt hår, varje liten tår gör mig mera säker på
Att ett liv för mig, är ett liv med dig
Jag kommer alltid, alltid att älska dig

Hittade tyvärr inget bra klipp med denna...

Möjligt att denna inte hade legat här om jag inte hade varit i världens Real Group rus för tillfället. Men det är en väldigt fin sång. Och historia bakom den med. Anders Edenroth skrev den här till sin fru och sjöng den på deras bröllop. Den som inte skulle smälta av den gesten har ett hjärta av sten alltså, så jävla fint gjort.

1. Jeff Buckley - Hallelujah
It's not a cry that you hear at night
It's not somebody who's seen the light
It's a cold and it's a broken Hallelujah



Det finns ingenting i hela världen som kan klå den här. Det är utan tvekan den vackraste mest berörande sången jag någonsin kommer att höra. Den finns i tusen versioner och många av dem är bra, men jämfört med Jeff Buckleys så ligger alla andra på lekskolenivå. Det är så mycket känsla i. Sedan för mig personligen betyder den mycket också, vilket gör det hela ännu starkare.
Hitttade inget bra klipp med bara Jeff Buckley så det fick bli ett klipp från OC. Sarah har nu informerat mig om att det är en jättedålig tysk dubbning, men struntsamma, låten är ju lika bra för det!

Losing My Mind

Någon eller några individer har gjort intrång i Bilddagbokens system och kommit över en databaskopia från maj 2007. Databaskopian innehåller bland annat lösenord till dagböcker samt e-postadresser. Vi ser mycket allvarligt på det som inträffat och har nu skickat ut nya lösenord till våra medlemmar. OBS! Om du haft samma lösen till andra ställen rekommenderar vi dig att byta genast. (T.ex. hotmail och MSN). Läs mer i forumet!

Denna text finns att läsa på Bilddagboken.se för tillfället och det gör mig ledsen. Varför ska man hålla på så egentligen? Det känns så onödigt att göra intrång på folks privatliv och försöka sno konton. Vad ska man med någon annans konton till egentligen? Jag kan inte förstå vad någon skulle ha för nytta av att sno till exempel mitt bilddagboks konto, eller min mail. Men frågan är ju om man vågar lite på folk?
Jag som har samma lösenord till i princip allt och alltid har haft, skulle tycka att det var jättejobbigt att behöva byta nu. Men kan man verkligen lita på att det inte görs intrång då? Jag önskar jag kunde säga ja, men det kan jag inte. *suck* Ett dilemma är vad det är...

Hade Arbisföreställning igår annars och det var en livlig tillställning. Vi saknade lite folk och skulle täcka för dom, vilket resulterade i en del inhopp som inte var jätterepade kanske. Jag och Isak gjorde två intressanta dansinsatser. Sedan åkte jag på en rejäl knock av Anders, en klack rakt upp i ansiktet. Det sved lite. Är ganska okej idag, men lite svullet är det. Annars var det en väldigt bra och mycket rolig föreställning! För övrigt har vi årspremiärfest imorn! Blir säkert en trevlig tillställning.

Nu ska jag se på One Tree Hill! YaY! Säsong nummer 5 började i tisdags i USA och det ligger ett dubbelavsnitt här på datorn och väntar på mig! Ska bli riktigt fint!



I don't want to be anything other than me
Gavin DeGraw

In Dreams

Jag är ganska trött idag. Anledningen är att jag var med om något lite sjukt igår. Jag mådde lite kasst, snuvig och dålig, så jag tänkte gå och lägga mig tidigt. Så jag gick till sängs vid 11-halv 12 och somnade direkt.

Sedan började jag att drömma. Drömmen började med en snabbgenomgång av mitt liv med viktiga händelser och sånt, och sen började historien kring studenten. Jag fick då precis reda på att jag hade en hjärntumör och skulle dö. Så jag levde min sista månad i livet till max och gjorde massa saker som jag ville ha gjort. Jag åkte jorden runt, gifte mig, såg massa musikaler och massa annat kul.
Sen blev det en black och ljuset gick upp på min begravning. Vårfrukyrkan i Skänninge var full med folk från alla håll och kanter. Alla personer jag har träffat i hela mitt liv var där. Och det var en jättefin begravning. Men sen kom det konstiga.
Bilden zoomade ut och när man såg hela kyrkan i totalbild så började eftertexterna rulla. Det visade sig att hela mitt liv hade varit en film. En film som jag sedan vann en Guldbagge för Bästa manliga huvudroll. Det var väldigt konstigt.

Sen vaknade jag upp i alla fall och lade märke till att klockan bara var 1. Jag hade alltså inte sovit länge alls, fast det kändes som om det var en evighet. Men helt plötsligt fick jag massa inspiration till att skriva 'Talet till kvinnan' som alltid läses upp på våran vårbal. Jag vet inte alls vad det kom ifrån, men inspirationen bara flödade. Sen när jag hade skrivit klart det skulle jag somna om, men var då pigg som en nötkärna vilket resulterade i att jag låg vaken i flera timmar innan jag somnade om.

Så som jag sa... jag är trött idag!

För övrigt har jag inte läst talet idag. Det finns nog en ganska stor risk att det inte alls var så bra som jag tyckte att det var igår...

image3

I had a dream my life would be
So different from this hell I'm living
So different now from what it seemed
Now life has killed the dream I dreamed.
Fantine, Les Misérables

Time To Say Goodbye

Okej jag kanske tar ut saker lite i förskott. Men vi har faktiskt börjat våran sista termin på musikgymnasiet nu och man börjar skymta slutet någonstans i skymningen. Det är med väldigt blandade känslor jag går till min sista termin här.
Det ska bli fruktansvärt kul att komma ut och förhoppningsvis komma in på någon musikalskola och utvecklas massa, och träffa massor av nya människor med samma mål. Men samtidigt kan jag inte ens föreställa mig hur livet kommer kännas utan alla underbara människor som jag har här.
Jag kommer sakna varenda en på något sätt. Några mer än en andra kanske, så är det ju bara, men varenda en har gjort något intryck på mig och jag kommer sakna allihopa.
Men jag ska inte gå in på det mer nu, för då blir jag bara deprimerad, det får komma senare i vår. Men jag ser fram emot en väldigt kul termin ihop med världens bästa klass!

Igår hade jag annars en slapp dag. Är lite sjuk tyvärr. Ont i halsen och väldigt täppt i näsan var jag igår. Känns lite bättre i halsen idag, men näsan är fortfarande dålig. Men jag hoppas jag repar mig till termins nästa vecka.
Annars var jag hemma igår och tog det lugnt bara. Det var ganska skönt faktiskt. På kvällen såg jag en dokumentär om Sofia Karlsson och det var väldigt intressant. Hon är en sån där som jag har lyssnat på en del och konstaterat att hon är väldigt bra, men sen har jag inte brytt mig om få tag på skivan. Men nu har jag bestämt mig för att ladda ner båda skivorna för hon är faktiskt väldigt bra.

Nu har jag slutat för dagen. Hade första naturkunskapslektionen imorse och det var roligare än jag trodde, jag ska inte bygga upp förväntningarna för mycket, men det kanske kan bli ganska intressant i alla fall. Sen hade vi Arbetsmiljö och Säkerhet, men då satt jag här i datasalen. Orkade inte riktigt. Slapp? Ja det kan man tycka, men jag är stolt över det också!

Was it you who told me once
Now looking back it seems surreal
That all our mistakes are merely grist for the mill
So why is it now after I had my fill
would you steal from me the sorrow that I've earned
Shall we call this a lesson learned?
Ray LaMontagne - Lesson Learned

Closer

 

image2


Igår såg jag på den oerhört omtalade filmen Closer. Mike Nichols fick mycket beröm för denna skildring av en populär teaterpjäs från England. Den handlar kort och gott om kärlek. Kärlek på alla möjliga sätt. Lycklig kärlek, olycklig kärlek. Vacker kärlek, och hat kärlek.
De fyra karakträrerna vi får följa är Alice (Natalie Portman), Dan (Jude Law), Anna (Julia Roberts och Larry (Clive Owen och de har inget gemensamt. Förutom varandra. De är alla kära i varandra, men på så olika sätt. Någon vill bara ha sex, någon vill bara såra, någon är hopplöst förälskad och någon är ett offer. Men man vet inte vem man ska hålla på för alla beter sig någon gång i filmen som ett svin.
Skådespelarinsatserna i filmen är helt makalösa. Alla fyra gör troligtvis sina bästa rollinsatser någonsin och man lider verkligen med dem i deras misär. Det skär djupt in i själen att se hur förkrossad man kan bli. Både Clive Owen och Natalie Portman blev Oscarsnominerade, men de vann tyvärr inte. De vann dock varsin Golden Globe, något som de verkligen förtjänade.
Filmen både startar och slutar med att man får se Alice gå längs en trottoar och låten 'The Blower's Daughter' av Damien Rice spelas i bakgrunden. Det är så vackert så man vill gråta. Lyssna på låten och se filmen, tro mig, ni kommer inte att ångra er.

Betyg: 5/5

Where is this love? I can't see it, I can't touch it. I can't feel it. I can hear it. I can hear some words, but I can't do anything with your easy words


Pinocchio

image1

Såg alldeles nyss klart på den gamla Disneyklassikern Pinocchio och den var en fröjd för ögat precis som alla Disneyfilmer. Det här är verkligen inte en av de bästa, men det är ändå kul att se att även de äldsta filmerna hålelr en väldigt hög klass. Bäst i hela filmen är utan tvekan Benjamin Syrsa som lyfter hela filmen ett snäpp

Musiken är lite lagom klämkäck och trevlig, man blir glad av den helt enkelt! Och det är ju alltid trevligt!

Betyg: 3/5

Pinocchio: Father, what are you crying for?
Geppetto: Because you're dead, Pinocchio.
Pinocchio: No! No, I'm not.
Geppetto: Yes. Yes, you are. Lie down.


I Walk the Line

Då har jag fallit för grupptrycket och skapat mig en blogg jag med. Jag har sagt att jag nog aldrig skulle göra det på grund av att jag inte har tillräckligt med vettiga och seriösa saker att säga. Men jag har kommit fram till att det kanske inte måste vara så seriöst. Följden blir att jag föll för grupptrycket och skapade en blogg som kommer att kretsa kring det mesta som händer här i livet. Det blir nog mycket musik och mycket film. Det blir säkert lite personliga tankar och åsikter. Visdomsord kommer säkert att droppas från höger och vänster. Det blir helt enkelt en blandning av det mesta, troligtvis med en ganska lättsam ton rakt över.

Så nu har jag inledningstalet avklarat i alla fall. Vad finns det då mer att säga för tillfället?

Jag var och testade nya glasögon förut idag. Har blivit lite sugen på att köpa ett par nya med tanke på att de jag har nu fick jag i 6:an typ. Men det var svårt att bestämma mig så jag tog med 5 st hem för att testa nu i veckan. Så jag kommer nog testa dom lite i skolan från och till för att se hur det känns.

Det finns inte så mycket mer att säga just nu. Det är ett nytt år, men nya möjligeheter som man brukar säga, och det känns bra faktiskt! Förra året var en riktig succé och jag tror detta året kan bli minst lika bra.

If you was hit by a truck and you was lying out there in that gutter dying, and you had time to sing one song. Huh? One song that people would remember before you're dirt. One song that would let God know how you felt about your time here on Earth. One song that would sum you up. You tellin' me that's the song you'd sing? Or would you sing somethin' different. Somethin' real. Somethin' you felt. Cause I'm telling you right now, that's the kind of song people want to hear. That's the kind of song that truly saves people
Sam Phillips, Walk The Line (2005)

RSS 2.0