This Week I've Returned From The Dead

Kanon: Jag har nu bott en vecka här nere i Markaryd och jag stormtrivs verkligen. Skolan, internatet och människorna. Alla är bara helt underbara! Det kommer bli ett sjukt roligt år!

Kalkon: Jag måste dock beklaga mig över vilken liten håla detta är. Efter att ha bott i Skänninge hela min uppväxt bytte jag upp mig till Norrköping, men nu har jag tagit ett steg tillbaka till en liten byhåla igen. Det känns lite segt, men det är väl bara att vänja tillbaka sig.

Brudmagnet: Inte för att skryta (eller vänta, vem försöker jag lura?), jo för att skryta lite så slutade första dagen här i Markaryd med att jag satt i min lägenhet med 7 stycken brudar ifrån min klass. Ganska bra jobbat på en dag tycker jag, eller vad säger ni?

Ute och cyklar: När mor och far skjutsade ner mig hit i söndags för att hjälpa mig flytta in åt vi lunch på en pizzeria och när vi skulle betala skulle han försöka placera våran dialekt. Norrländska? Haha, nej du, det var lite snett ute!

Filmtrilogi: Tråkigt nog har jag varit lite sjuk denna första helg och legat inne i min lägenhet för det mesta. Men då fick jag å andra sidan tid att se på Sveriges kanske bästa filmtrilogi. Johan Falk trilogin!
Noll Tolerans
Livvakterna
Den Tredje Vågen
En grym trilogi som faktiskt visar att Sverige är kapabel att göra bra actionfilmer!

Låt: Moneybrother sjunger en värdig cover av Håkan Hellströms Brännö Serenad. Den är faktiskt grymt bra!

All My Bags Are Packed, I'm Ready To Go

Ännu ett kapitel i mitt liv går mot sitt slut. Man skulle väl i stora delar kunna säga att det är det andra kapitlet som jag lägger bakom mig och jag börjar onekligen känna mig lite vuxen nu.


Kapitel 1: Tillbaka där allt började

Det första kapitlet började en kall november för snart 19 år sedan när en liten pojk föddes. Det var en pojk som inte såg ut att vara något märkvärdigt, förutom att han var ovanligt gullig för sin ålder, men han hade en spännande framtid framför sig. Han växte upp i den lilla staden Skänninge, en stad där det inte hände speciellt mycket. En normal uppväxt, eller normal kanske var att ta i, men inget som han tog illa vid av, en lite speciell familj bara och han blev formad efter det.
Men det fattades något märkte han snart, ett tomrum att fylla. Det var tomt tills han var runt 7 år och fick sitt första trumset (med Kalle Anka på tror jag bestämt). Det var då han förstod att det var musik han ville hålla på med.



Åren gick och den unge pojken utvecklades till att bli en slående stilig ung tonårsgrabb. Åren från första trumsetet och upp till högstadiet ägnades åt att jaga flickor, ta en första sup, dansa tryckare till När Alla Vännerna Gått Hem, spela fotboll, men framförallt åt att spela trummor. Men en dag i början av årkurs 9 gick gossen in på en skolkörsövning med målet att få slippa lite lektioner och då ändrades plötsligt allt. Några tjejer som satt framför honom konstaterade att han hade en fin röst, och musikläraren höll med och föreslog att det skulle läggas till en manlig sololåt till luciaprogrammet. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt stod han där på scenen framför hela sin skola och han hade aldrig varit så nervös förut, men han sjöng, och det gick bra och uppskattades. Sedan tänkte han inte mer på det. Avslutningen närmade sig med stormsteg och helt plötsligt tog musikläraren honom åt sidan för att fråga om han kunde tänka sig att sjunga i kyrkan, och utan att tänka efter sa han ja. det gick ju bra senast. Men när dagen kom insåg han att det nu inte var hela skolan, utan alla deras släktingar också, en hel fullsatt kyrka och om han var nervös förrra gången var det inget mot denna gång. Hela armen skakade av rädsla när han greppade mikrofonen, men det blev succé, jublande succé och gossen gick hem med en lusitg känsla i magen. En känsla som han aldrig upplevt när han spelade trummor, en känsla av fullkomlig lycka. Där tar det första kapitlet slut och lämnar oss helt ovetande om hur det ska gå.


Kapitel 2: Flykten till storstan

Men det andra kapitlet tar vid där den första slutade, konstigt skulle det ju vara annars, och det löser sig så att gossebarnet kommer in på Musikgymnasiet De Geer i Norrköping. Följden blir att han måste lämna tryggheten i den lilla hemstaden och ge sig ut på äventyr i storstaden, något han gillade med tanke på det bittra hatet han hade börjat känna för den inte så särskilt iddyliska hemorten.
I Norrköping kände han sig helt plötsligt hemma, en känsla som han nog aldrig riktigt hade upplevt då han alltid mkänt sig lite felplacerad i Skänninge där ingen riktigt förstod hans musik, utom möjligtvis hans familj. Men i Norrköping kom han till rätta och träffade likasinnade människor som var likadana som honom. Trumstockarna lades på hyllan och istället började han att jobba hårt med sin sång för att bli lika bra som hans stora idol, Peter Jöback, så att han också kunde stå på någon stor musikalscen i framtiden. I stora drag är det vad andra kapitlet bestod av. och det rundades av med en trevlig fika med varma mackor och kaffe hemma i Rebecca Appelqvists residens. En fin avslutning med en av de många människor som betytt mycket under dessa år för den nu inte så unga gossen. Men när han satte sig i bilen hem och sa hej då till Norrköping för sista gången såg han fram emot nästa kapitel.



Den lilla gossen har nu utvecklats till en ung man som bara börjat sitt äventyr här i livet. Nästa anhalt blir Markaryd i Småland dit han flyttar på söndag och där ser han fram emot många nya upplevelser och möten med människor.

Kapitel 3: Goodbye Norrköping and Östergötland!



This Week I've Been Way Out West

Kanon: Även om festivalen Way Out West endast var under helgen känns det som om det var hela veckan. En underbar helg som jag kommer suga på länge!

Stolpskott: Markus Larsson för sin totalt omotiverade sågning av Sigur Rós. Han bevisar bara ännu en gång att han inte vet vad riktig musik handlar om

Fynd: Skänninge Marknad var som bekant under onsdagen och torsdagen denna vecka och jag lyckades fynda 12 nya DVD filmer för 400 kr!

Konversation 1: En konversation som jag hörde på radion när jag jobbade:
"Jag var på baren häromdagen och hörde den mest uttjatade och klichéfyllda raggningsrepliken:
"Går du hit ofta?"
Men det värsta var att han sa det till mig i toalettkön. Jag blev lite besvärad, men svarade sen ganska kvickt:
"Nej, bara när jag har ätit indisk mat!"
Han blev obekväm och pratade inte mer med mig sen"

Konversation 2: Två herrar satt och konverserade på spårvagnen i lördags.
"Jag hörde om en kille häromdagen som hade flytt och lämnat allt och varit borta i flera månader"
"Var hade han varit då"
"Det visade sig att han hade varit i Las Vegas och spelat poker och vunnit massa pengar och grejer och sen återvände han efter ett tag. Då frågade de hur han bara kunde åka iväg sådär"
"Vad sa han då?"
"Jadu... Kuken måste ju få sitt!"
En av många järndöda konversationer som jag hörde på spårvagnarna. Man behövde inte anstränga sig för att bli underhållen direkt!

Låt:


Killar: De har fått utmärkelsen förut men jag kan inte hjälpa det. Håkan Hellström och Daniel Gilbert är ta mig tusan världens finaste killar!

Tjej: Sarah som fixade och styrde väldigt mycket inför denna helg. Det tackar vi alla för och det blev riktigt lyckat!

This Week I've Been All Alone In This Substitute For Hell They Call Skänninge

Kanon: Rubriken kanske inte riktigt stämmer. Jag börjar bli jäkligt uttråkad på denna stad nu, men denna helg har faktiskt varit riktigt fin. Ha hela lägenheten för sig själv och bara slappa och ta det lugnt. Det behövde jag!

Kalkon: Även om helgen har varit skön så sitter för tillfället resten av familjen på en strand i Italien och solar och har det gött. Jag önskar onekligen att jag kunde ha följt med...

Blodtörstiga: Våran kära katt Zingo är nog väldigt medveten om att jag är ensam hemma och vill poängtera att jag inte bestämmer över honom. Under torsdagen och fredagen släpade han upp 2 döda och sönderslitna kajor och la på våran dörrmatta, något han aldrig har gjort förut. Tack för den kattskrälle!

Höjdpunkt: The Dark Knight på bio i onsdags. Det var stort, en helt underbar film som jag fortfarande inte har släppt ur tankarna. Den tåls definitivt att ses igen!

Trailer: En trailer till den nya Harry Potter filmen har äntligen kommit. Även om den inte var jättespektakulär så är jag fortfarande väldigt sugen på filmen då boken var grymt bra!


What the fuck?:


SPA:
Jag skymtade en väldigt snygg tjej häromdagen och självklart blev jag som vilken kille som helst glad. Föreställ er min besvikelse när hon kommer närmre och jag ser att hon är en klassiska SPA, Snygg På Avstånd. *suck*

Drygaste: Henrik Berggren och Håkan Hellström i en gammal intervju med Broder Daniel. Det är helt sjukt hur de uppträder, och programledaren blir helt frustrerad. Sanslöst roligt att titta på!


Citat: "You know when you hear girls say 'Ah man, I was so shit-faced last night, I shouldn't have fucked that guy?' We could be that mistake!" Två pojkar med högt flygande planer i filmen Superbad

Kille: Larvelle Jones i Polisskolanfilmerna. Helt sjukt vad man garvar när hon håller på med sina konstiga ljud. Klockren komedi!

RSS 2.0