All My Bags Are Packed, I'm Ready To Go
Ännu ett kapitel i mitt liv går mot sitt slut. Man skulle väl i stora delar kunna säga att det är det andra kapitlet som jag lägger bakom mig och jag börjar onekligen känna mig lite vuxen nu.
Kapitel 1: Tillbaka där allt började
Det första kapitlet började en kall november för snart 19 år sedan när en liten pojk föddes. Det var en pojk som inte såg ut att vara något märkvärdigt, förutom att han var ovanligt gullig för sin ålder, men han hade en spännande framtid framför sig. Han växte upp i den lilla staden Skänninge, en stad där det inte hände speciellt mycket. En normal uppväxt, eller normal kanske var att ta i, men inget som han tog illa vid av, en lite speciell familj bara och han blev formad efter det.
Men det fattades något märkte han snart, ett tomrum att fylla. Det var tomt tills han var runt 7 år och fick sitt första trumset (med Kalle Anka på tror jag bestämt). Det var då han förstod att det var musik han ville hålla på med.
Kapitel 2: Flykten till storstan
Kapitel 3: Goodbye Norrköping and Östergötland!
Kapitel 1: Tillbaka där allt började
Det första kapitlet började en kall november för snart 19 år sedan när en liten pojk föddes. Det var en pojk som inte såg ut att vara något märkvärdigt, förutom att han var ovanligt gullig för sin ålder, men han hade en spännande framtid framför sig. Han växte upp i den lilla staden Skänninge, en stad där det inte hände speciellt mycket. En normal uppväxt, eller normal kanske var att ta i, men inget som han tog illa vid av, en lite speciell familj bara och han blev formad efter det.
Men det fattades något märkte han snart, ett tomrum att fylla. Det var tomt tills han var runt 7 år och fick sitt första trumset (med Kalle Anka på tror jag bestämt). Det var då han förstod att det var musik han ville hålla på med.
Åren gick och den unge pojken utvecklades till att bli en slående stilig ung tonårsgrabb. Åren från första trumsetet och upp till högstadiet ägnades åt att jaga flickor, ta en första sup, dansa tryckare till När Alla Vännerna Gått Hem, spela fotboll, men framförallt åt att spela trummor. Men en dag i början av årkurs 9 gick gossen in på en skolkörsövning med målet att få slippa lite lektioner och då ändrades plötsligt allt. Några tjejer som satt framför honom konstaterade att han hade en fin röst, och musikläraren höll med och föreslog att det skulle läggas till en manlig sololåt till luciaprogrammet. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt stod han där på scenen framför hela sin skola och han hade aldrig varit så nervös förut, men han sjöng, och det gick bra och uppskattades. Sedan tänkte han inte mer på det. Avslutningen närmade sig med stormsteg och helt plötsligt tog musikläraren honom åt sidan för att fråga om han kunde tänka sig att sjunga i kyrkan, och utan att tänka efter sa han ja. det gick ju bra senast. Men när dagen kom insåg han att det nu inte var hela skolan, utan alla deras släktingar också, en hel fullsatt kyrka och om han var nervös förrra gången var det inget mot denna gång. Hela armen skakade av rädsla när han greppade mikrofonen, men det blev succé, jublande succé och gossen gick hem med en lusitg känsla i magen. En känsla som han aldrig upplevt när han spelade trummor, en känsla av fullkomlig lycka. Där tar det första kapitlet slut och lämnar oss helt ovetande om hur det ska gå.
Kapitel 2: Flykten till storstan
Men det andra kapitlet tar vid där den första slutade, konstigt skulle det ju vara annars, och det löser sig så att gossebarnet kommer in på Musikgymnasiet De Geer i Norrköping. Följden blir att han måste lämna tryggheten i den lilla hemstaden och ge sig ut på äventyr i storstaden, något han gillade med tanke på det bittra hatet han hade börjat känna för den inte så särskilt iddyliska hemorten.
I Norrköping kände han sig helt plötsligt hemma, en känsla som han nog aldrig riktigt hade upplevt då han alltid mkänt sig lite felplacerad i Skänninge där ingen riktigt förstod hans musik, utom möjligtvis hans familj. Men i Norrköping kom han till rätta och träffade likasinnade människor som var likadana som honom. Trumstockarna lades på hyllan och istället började han att jobba hårt med sin sång för att bli lika bra som hans stora idol, Peter Jöback, så att han också kunde stå på någon stor musikalscen i framtiden. I stora drag är det vad andra kapitlet bestod av. och det rundades av med en trevlig fika med varma mackor och kaffe hemma i Rebecca Appelqvists residens. En fin avslutning med en av de många människor som betytt mycket under dessa år för den nu inte så unga gossen. Men när han satte sig i bilen hem och sa hej då till Norrköping för sista gången såg han fram emot nästa kapitel.
I Norrköping kände han sig helt plötsligt hemma, en känsla som han nog aldrig riktigt hade upplevt då han alltid mkänt sig lite felplacerad i Skänninge där ingen riktigt förstod hans musik, utom möjligtvis hans familj. Men i Norrköping kom han till rätta och träffade likasinnade människor som var likadana som honom. Trumstockarna lades på hyllan och istället började han att jobba hårt med sin sång för att bli lika bra som hans stora idol, Peter Jöback, så att han också kunde stå på någon stor musikalscen i framtiden. I stora drag är det vad andra kapitlet bestod av. och det rundades av med en trevlig fika med varma mackor och kaffe hemma i Rebecca Appelqvists residens. En fin avslutning med en av de många människor som betytt mycket under dessa år för den nu inte så unga gossen. Men när han satte sig i bilen hem och sa hej då till Norrköping för sista gången såg han fram emot nästa kapitel.
Den lilla gossen har nu utvecklats till en ung man som bara börjat sitt äventyr här i livet. Nästa anhalt blir Markaryd i Småland dit han flyttar på söndag och där ser han fram emot många nya upplevelser och möten med människor.
Kapitel 3: Goodbye Norrköping and Östergötland!
Kommentarer
Postat av: Pontus
Väntar spänt på kapitel tre!
Känner mig säker på att författaren kommer ge sagan många höjdpunkter och ett riktigt lyckligt slut. :)
Postat av: mattson
sorgligt men spännande. ser fram emot att höra om kapitel tre jag med :D
Postat av: KINASTINA
Niklas kom när du vill! Du är alltid välkommen in till Elevrummet! Vi saknar er!
Trackback
