I Walk the Line

Då har jag fallit för grupptrycket och skapat mig en blogg jag med. Jag har sagt att jag nog aldrig skulle göra det på grund av att jag inte har tillräckligt med vettiga och seriösa saker att säga. Men jag har kommit fram till att det kanske inte måste vara så seriöst. Följden blir att jag föll för grupptrycket och skapade en blogg som kommer att kretsa kring det mesta som händer här i livet. Det blir nog mycket musik och mycket film. Det blir säkert lite personliga tankar och åsikter. Visdomsord kommer säkert att droppas från höger och vänster. Det blir helt enkelt en blandning av det mesta, troligtvis med en ganska lättsam ton rakt över.

Så nu har jag inledningstalet avklarat i alla fall. Vad finns det då mer att säga för tillfället?

Jag var och testade nya glasögon förut idag. Har blivit lite sugen på att köpa ett par nya med tanke på att de jag har nu fick jag i 6:an typ. Men det var svårt att bestämma mig så jag tog med 5 st hem för att testa nu i veckan. Så jag kommer nog testa dom lite i skolan från och till för att se hur det känns.

Det finns inte så mycket mer att säga just nu. Det är ett nytt år, men nya möjligeheter som man brukar säga, och det känns bra faktiskt! Förra året var en riktig succé och jag tror detta året kan bli minst lika bra.

If you was hit by a truck and you was lying out there in that gutter dying, and you had time to sing one song. Huh? One song that people would remember before you're dirt. One song that would let God know how you felt about your time here on Earth. One song that would sum you up. You tellin' me that's the song you'd sing? Or would you sing somethin' different. Somethin' real. Somethin' you felt. Cause I'm telling you right now, that's the kind of song people want to hear. That's the kind of song that truly saves people
Sam Phillips, Walk The Line (2005)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0