How did I get here, how the hell?
Jag ska inte vara den där som klagar på livet och hela dess existens i min blogg. Jag tycker inte om sånt och jag vet att överlag är det inte så omtyckt när folk gör så. Men jag måste bara säga att jag känner mig väldigt tom för tillfället.
Tom på allt. Ingen inspiration, ingen glädje, ingen sorg, inget sug efter övning, ingen längtar efter att ha det där fördömda körkortet alla tjatar om. Jag känner mig bara tom.
Men samtidigt känner jag mig inte deprimerad direkt. Jag känner ingenting, och det bekymrar mig. Så egentligen känner jag väl någonting. Bekymmer, över att jag inte kan känna något annat. Krångligt? Jo, det låter rätt invecklat nu märker jag. Men jag kämpar för att hitta den där inspirationen som jag nästan haft konstant i 3 år nu. I snart 3 år har jag gått här på musikgymnasiet och haft mitt mål klart. Jag har jobbat stenhårt mot det och fått beröm för min målinriktning. Men nu är jag inte där längre. Jag har tappat det, och jag vet inte hur eller varför...
Kort och gott så är jag bekymrad, men jag vet inte varför... Det stör mig
Tom på allt. Ingen inspiration, ingen glädje, ingen sorg, inget sug efter övning, ingen längtar efter att ha det där fördömda körkortet alla tjatar om. Jag känner mig bara tom.
Men samtidigt känner jag mig inte deprimerad direkt. Jag känner ingenting, och det bekymrar mig. Så egentligen känner jag väl någonting. Bekymmer, över att jag inte kan känna något annat. Krångligt? Jo, det låter rätt invecklat nu märker jag. Men jag kämpar för att hitta den där inspirationen som jag nästan haft konstant i 3 år nu. I snart 3 år har jag gått här på musikgymnasiet och haft mitt mål klart. Jag har jobbat stenhårt mot det och fått beröm för min målinriktning. Men nu är jag inte där längre. Jag har tappat det, och jag vet inte hur eller varför...
Kort och gott så är jag bekymrad, men jag vet inte varför... Det stör mig
Kommentarer
Postat av: Sars
Oh, jag känner igen det där. Jag tror att vi påverkas grymt mycket av årstiderna, vare sig man vill/tror det eller inte. Nu är man lite fast i mörkret och det är lätt att allt börjar kännas som slentrian, då kan man tappa gnistan helt och hållet. Vi har iallafall klarat oss igenom det värsta mörkret nu och vi är påväg mot vår, det brukar kännas lättare när det blir lite ljusare och varmare och kroppen vaknar. Tills dess är det bara att försöka tampas med känslorna på bästa möjliga sätt. Musik, fika, chips, öl och umgänge brukar funka. Du är bra, keep up the good work!
Trackback
