We Own The Night
Filmen inleds med att vi får följa klubbägaren Bobby Green i hans dagliga rutin. Han ser ut att leva livet med fest, brudar och droger. Snart avslöjas det dock att han är son till en polis, och likaså bror till en polis. Ingen av de båda uppskattar hans något kriminella liv. Deras ständiga jakt efter knarklangarna och hans kontakter inom branschen gör att de alla blir inblandade in en stor knarkaffär som kan förändra deras liv för evigt.
Det är knark, det är poliser, det är svek, det är maffia och man vet aldrig vem man kan lita på. Låter det som något ni har sett förut? Kan vara så att ni såg Oscarsvinnaren The Departed förra året. Likheterna är många, Mark Wahlberg spelar till och med en hårdhudad polis i båda filmerna. Men trots det så är det en lyckad film. Det finns många filmer med likheter, men för den skull kan de vara minst lika bra. Denna kan inte mäta sig med The Departed men den är i alla fall en skapligt bra film.
Joaquin Phoenix och Mark Wahlberg är de som lyfter filmen mest av alla. Två starka skådespelare som gör bra roller som vanligt. Skådespelarbetyget dras dock ner av Eva Mendes som trots en viss skönhet fortfarande är bland de sämsta skådespelerskor som finns är ute för tillfället. Men hon gör kanske sin bästa roll hittills, även om det inte säger så mycket.
Det osar amerikanska om filmen, men det var väntat och jag går ut från biografen nöjd med slutet som faktiskt inte var så äckligt lyckligt och puttinuttigt som det hade kunnat vara. Man lämnas med lite lycka, lite olycka och en halvbra känsla om framtiden. Lite som verkliga livet, som inte är någon dans på rosor. Kul att det för en gång skull visas i sin sanna form.
