Music makes the world go round
Jag har under långhelgen varit hemma i Skänninge vilket ofta leder till att jag inte har mycket att göra. Jag har därför tagit mig tid att fixa massa album som jag inte tidigare har orkat med. Det har i sin tur lett till att jag har hittat en hel del nya guldkorn.
Kelley Polar - I Need To Hold On While The Sky Is Falling
Favoritskivan under helgen! Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Tänk dig att Death Cab For Cutie går in i studion efter att ha spelat för mycket tv-spel. Kanske svårt att föreställa sig, men det låter så... Ungefär... Det är lite singer-songwriter, lite elektroniskt, lite disco, lite pop. Ja lite allt möjligt helt enkelt, men i slutändan blir det en helt klockren platta!
Ane Brun - Changing of the Seasons
En lugn och oerhört fin skiva där man tydligt märker att Ani DiFranco har varit en stor förebild för Ane Brun.
Band of Horses - Everything All The Time
Hade endast hört The Funeral från skivan innan men resten av skivan håller hög klass likaså. Amerikansk indie rock när den är som bäst och jag är sugen på uppföljaren som kom i vintras.
Belle & Sebastian - The Life Pursuit
Vet inte varför jag inte kollat upp det här tidigare. Allt jag har hört har ju varit bra, och den här skivan gjorde mig inte heller missnöjd. Det härlig glad popmusik som är lite funkinspirerad. De har kallats Skottlands bästa band med goda orsaker.
Bright Eyes - I'm Wide Awake, It's Morning
Jag har alltid älskat Bright Eyes. Deras folkliga musik och fina texter har alltid tilltalat mig väldigt mycket. Till råga på det är en av mina absoluta favoritlåtar med på skivan, Lua.
Cat Power - Jukebox
Jag fick upp ögonen för Cat Power för några år sedan när jag hörde en cover hon gjorde på Wonderwall. Den var mycket annorlunda och det är allt hon gör. Hon gör mest covers men hon gör dom helt annorlunda. Hon kan ändra melodi och tolkning helt, så det låter som en helt ny låt. Man kan gilla det, eller hata det. Jag personligen gillar det. På hennes nys skiva gör hon en intressant tolkning av New York, New York.
Kelley Polar - I Need To Hold On While The Sky Is Falling
Favoritskivan under helgen! Jag vet inte hur jag ska beskriva det riktigt. Tänk dig att Death Cab For Cutie går in i studion efter att ha spelat för mycket tv-spel. Kanske svårt att föreställa sig, men det låter så... Ungefär... Det är lite singer-songwriter, lite elektroniskt, lite disco, lite pop. Ja lite allt möjligt helt enkelt, men i slutändan blir det en helt klockren platta!
Ane Brun - Changing of the Seasons
En lugn och oerhört fin skiva där man tydligt märker att Ani DiFranco har varit en stor förebild för Ane Brun.
Band of Horses - Everything All The Time
Hade endast hört The Funeral från skivan innan men resten av skivan håller hög klass likaså. Amerikansk indie rock när den är som bäst och jag är sugen på uppföljaren som kom i vintras.
Belle & Sebastian - The Life Pursuit
Vet inte varför jag inte kollat upp det här tidigare. Allt jag har hört har ju varit bra, och den här skivan gjorde mig inte heller missnöjd. Det härlig glad popmusik som är lite funkinspirerad. De har kallats Skottlands bästa band med goda orsaker.
Bright Eyes - I'm Wide Awake, It's Morning
Jag har alltid älskat Bright Eyes. Deras folkliga musik och fina texter har alltid tilltalat mig väldigt mycket. Till råga på det är en av mina absoluta favoritlåtar med på skivan, Lua.
Cat Power - Jukebox
Jag fick upp ögonen för Cat Power för några år sedan när jag hörde en cover hon gjorde på Wonderwall. Den var mycket annorlunda och det är allt hon gör. Hon gör mest covers men hon gör dom helt annorlunda. Hon kan ändra melodi och tolkning helt, så det låter som en helt ny låt. Man kan gilla det, eller hata det. Jag personligen gillar det. På hennes nys skiva gör hon en intressant tolkning av New York, New York.
Jag väntar vid Palace & Main
Jag var inte på världens bästa konserthumör. Jag satt i Himmelstalundshallen och lyssnade på förbandet Familjen som jag tyckte var riktigt jävla dåliga. Jag tänkte för en kort sekund:
"Ska det här gå åt helvete?"
Sedan går sveriges största band upp på scenen och något händer med mig. Det börjar bubbla i kroppen och jag känner mig som ett litet barn på julafton. Ett sådan fullkomlig lycka rusar inom mig för att jag står där jag står. Den känslan jag hade när de började spela, den är svår att slå.
Jag har kommit ifrån Kent på senare år nu. Jag har följt dom slaviskt genom alla år, men nu har jag varit ifrån dom ganska länge. Jag fick en liten nytändning med den nya skivan och det nya soundet. Och efter konserten igår är jag inne i ett Kentrus igen.
Det var en fin blandning av låtar, en del oväntade val men de kändes så rätt. Mycket nytt, men också mycket gammalt. Men allt gjordes med en smak av deras nya sound, vilket gjorde att allt kändes fräscht. Dom Andra i ett mycket snabbare tempo blev mycket ösigare och bättre. LSD Någon? från nya skivan var helt sjukt bra med en läskig brud som sjönd på bildskärmen.
Stoppa Mig I Juni [Lilla Ego] var... ja det var bara så in i helvete vackert. Man ville bara gråta, vilket många säkert gjorde.
Jocke Berg är ingen mellansnackare, men det behövs inte. Han snackar när det behövs. Det är personligt och vackert. Det känns innerligt. Jag är nog lite kär i honom.
747 är underbar som alltid. Rysningar i hela kroppen. Och den klassiska avslutningen Mannen I Vita Hatten är bara för mycket för mig. Det brast då. Jag kunde inte hålla det inom mig längre och en liten tår formades på min kind.
Igår sa jag att den här konserten var jämnbördig med tältturnén. Men nu är jag beredd att ändra min åsikt. Den konserten var ösig och härlig på alla sätt. Men den här kändes mer personlig och den berörde mig på ett helt annat sätt. En konsert som jag kommer hålla inom mig länge, och det är såna känslor man är ute efter här i livet.
Tack Kent!
