P.S. I Love You (2007)
Director: Richard LaGravenese
Cast: Gerard Butler, Hilary Swank, Lisa Kudrow, Gina Gershon, James Marsters, Kathy Bates, Jeffrey Dean Morgan
Quote: "Every morning I still wake up and the first thing I want to do is to see your face"
P.S. I Love You handlar om det gifta paret Holly och Gerry. De är som vilket par som helst, bråkar och tjafsar mycket, men innerst inne älskar de varandra. Men Gerry går tragiskt bort i en hjärntumör och efter det vet inte Holly hur hon ska leva längre. Men Gerry har inte lämnat henne helt utan har fötberett ett antal brev och uppdrag hon ska göra för att gå vidare.
När man läser storyn för första gången så känns det som något nyskapande. En romantisk komedi som börjar med att den ena delen av paret dör. Det känns som om man kommer få se något nytt och spännande. Dessvärre blir man besviken. De har lyckats ta denna goda idé och göra det till en alldaglig halvdan och ganska tråkig film. Jag blir ännu mer missnöjd eftersom den hade potential att bli något bra.
Gerard Butler och Hilary Swank som spelar huvudrollerna är båda två stora skådespelare och de gör sällan en roll dåligt, och inte heller dessa. Men de har alldeles för lite att jobba. Så även om de gör rollen så bra den kan vara, så är det fortfarande inte bra för rollerna är alldeles för tråkiga, precis som filmen. Varför de valde att vara med i denna film är ett mysterium för mig!
Men jag ska inte klanka ner på den helt. Den bjuder ändå in till en del skratt och ibland blir man lite varm i själen för att det är så gulligt. Men överlag så slarvade de helt enkelt bort vad som kunde ha blivit en mycket bättre film!
Cast: Gerard Butler, Hilary Swank, Lisa Kudrow, Gina Gershon, James Marsters, Kathy Bates, Jeffrey Dean Morgan
Quote: "Every morning I still wake up and the first thing I want to do is to see your face"
P.S. I Love You handlar om det gifta paret Holly och Gerry. De är som vilket par som helst, bråkar och tjafsar mycket, men innerst inne älskar de varandra. Men Gerry går tragiskt bort i en hjärntumör och efter det vet inte Holly hur hon ska leva längre. Men Gerry har inte lämnat henne helt utan har fötberett ett antal brev och uppdrag hon ska göra för att gå vidare.
När man läser storyn för första gången så känns det som något nyskapande. En romantisk komedi som börjar med att den ena delen av paret dör. Det känns som om man kommer få se något nytt och spännande. Dessvärre blir man besviken. De har lyckats ta denna goda idé och göra det till en alldaglig halvdan och ganska tråkig film. Jag blir ännu mer missnöjd eftersom den hade potential att bli något bra.
Gerard Butler och Hilary Swank som spelar huvudrollerna är båda två stora skådespelare och de gör sällan en roll dåligt, och inte heller dessa. Men de har alldeles för lite att jobba. Så även om de gör rollen så bra den kan vara, så är det fortfarande inte bra för rollerna är alldeles för tråkiga, precis som filmen. Varför de valde att vara med i denna film är ett mysterium för mig!
Men jag ska inte klanka ner på den helt. Den bjuder ändå in till en del skratt och ibland blir man lite varm i själen för att det är så gulligt. Men överlag så slarvade de helt enkelt bort vad som kunde ha blivit en mycket bättre film!
Betyg: 2,5/5
Across The Universe (2007)
Director: Julie Taymor
Cast: Evan Rachel Wood, Jim Sturgess, Joe Anderson, Dana Fuchs, Martin Luther, T. V. Carpio
Quote: "Music's the only thing that makes sense anymore, man. Play it loud enough, it keeps the demons away"
Jag har nu äntligen sett Across The Universe, den färgsprakande filmen som är baserad på Beatles musik. Det var mycket blandade åsikter när den kom ut. En del älskade den, medan en del inte alls gjorde det. Många klagade på att musiken skapade handlingen istället för att handlingen ramades in av musik, och så är det. Men jag förstår inte varför det är ett problem? De tar fantastisk musik och skapar en handling som passar till den musiken. Det är till och med en ganska bra handling. Okej, inte direkt top of the line-story, men ändå en helt okej story som blir ännu bättre med musiken inblandad.
Filmen handlar i alla fall om Jude, en ung engelsman, som drar över till USA för att leta rätt på sin far. Där stöter han på Max och hans syster Lucy och de blir goda vänner. Men det är under Vietnamkrigstiden och Max blir inkallad och Lucy blir inblandad i protesterna mot kriget och en hel del problem uppstår i och med det. Mer vill jag inte avslöja!
Filmen är som sagt byggd på musiken, och det är framförallt den som lytfer filmen. Utan den hade det varit en ganska tråkig film skulle jag tro. Men just i denna film gör musiken så enormt mycket så den växer lika enormt mycket. Det finns ju mycket musik som är bra, men om man ska prata rent musikaliskt så finns det inte mycket som slår Beatles, och här har de tagit allt bra och gjort om det till något nytt, men fortfarande inte förstört orginalet på något sätt.
Det är helt enkelt en film som sprudlar av färg, glädje, sång, musik, tårar, skratt och allt möjligt. En film som etsar sig fast i huvudet. En film som man inte glömmer. En film som ska ses! Så gör det!
Cast: Evan Rachel Wood, Jim Sturgess, Joe Anderson, Dana Fuchs, Martin Luther, T. V. Carpio
Quote: "Music's the only thing that makes sense anymore, man. Play it loud enough, it keeps the demons away"
Jag har nu äntligen sett Across The Universe, den färgsprakande filmen som är baserad på Beatles musik. Det var mycket blandade åsikter när den kom ut. En del älskade den, medan en del inte alls gjorde det. Många klagade på att musiken skapade handlingen istället för att handlingen ramades in av musik, och så är det. Men jag förstår inte varför det är ett problem? De tar fantastisk musik och skapar en handling som passar till den musiken. Det är till och med en ganska bra handling. Okej, inte direkt top of the line-story, men ändå en helt okej story som blir ännu bättre med musiken inblandad.
Filmen handlar i alla fall om Jude, en ung engelsman, som drar över till USA för att leta rätt på sin far. Där stöter han på Max och hans syster Lucy och de blir goda vänner. Men det är under Vietnamkrigstiden och Max blir inkallad och Lucy blir inblandad i protesterna mot kriget och en hel del problem uppstår i och med det. Mer vill jag inte avslöja!
Filmen är som sagt byggd på musiken, och det är framförallt den som lytfer filmen. Utan den hade det varit en ganska tråkig film skulle jag tro. Men just i denna film gör musiken så enormt mycket så den växer lika enormt mycket. Det finns ju mycket musik som är bra, men om man ska prata rent musikaliskt så finns det inte mycket som slår Beatles, och här har de tagit allt bra och gjort om det till något nytt, men fortfarande inte förstört orginalet på något sätt.
Det är helt enkelt en film som sprudlar av färg, glädje, sång, musik, tårar, skratt och allt möjligt. En film som etsar sig fast i huvudet. En film som man inte glömmer. En film som ska ses! Så gör det!
Betyg: 4/5
