Filmbloggen

Director: Jieho Lee
Cast: Kevin Bacon, Brendan Fraser, Andy Garcia, Sarah Michelle Gellar, Julie Delpy, Forest Whitaker and Emile Hirsch
Quote:



  The Air I Breathe är en film baserad på ett uråldrigt kinesiskt ordspråk som bryter ner livet i fyra hörnstenar: glädje, lust, sorg och kärlek. Vi får se 4 korta historier som alla tar hand om varsin av dessa delar. Alla delar kopplas också hela tiden samman, precis som delarna gör i verkliga livet. Det börjar med glädje och då får vi följa Forest Whitaker som spelar en man som har hamnat i ett mönster och han drömmer om att slå sig fri från det. Det fortsätter med lust då vi följer Brendan Frasers karaktär, en man född med förmågan att se framtiden. Men livet blir ingen dans på rosor för det, utan snarare tvärtom. Hans historia vävs ganska snabbt ihop med nästa historia, sorg, där vi följer sångaren Trista, spelad av Sarah Michelle Gellar. Hon försöker slå sig fram i branschen, men hamnar ihop med fel folk. Till sist får vi i den sista delen av filmen följa Kevin Bacon under temat kärlek. Han är en framgångsrik läkare som är kär i sin bästa väns fru.

  Det räcker att läsa vilka skådespelare som medverkar i filmen så förstår man genast att det inte är nägon dussinfilm man just ska se. Det är en mycket skicklig skara folk som har samlats och de gör verkligen skäl för deras kändisskap. Varenda karaktär görs med sådan oerhörd precision att jag sitter som mållös. Varenda liten biroll känns hur genomtänkt som helst. De som är bäst i filmen är Brendan Fraser och Sarah Michelle Gellar. Brendan Fraser har en förmåga att vara bra i vad han än gör. Komedi, action eller drama, det spelar ingen roll. Sarah Michelle Gellar fick jag upp ögonen för när jag såg på Buffy the Vampire Slayer där hon gör en strålande insats under 7 hela säsonger, jag har sedan längtat efter att se henne på vita duken när hon gör en lika klockren prestation. Men jag ahr fått vänta ända tills nu för att se det. Hon har hamnat i fel sorts filmer och gjort fel sorts roller, men här hittar hon rätt och hon kan nog få många glansdagar i framtiden.

  The Air I Breathe är en fantastisk film som berättar mycket om hur vi människor är. Det är vackra historier, det är hemska historier. Det är onda människor som anser de gör gott, och det är goda människor som inte förstår att de gör ont. Det är 4 stycken helt magiska historier sammanvävda till en fruktansvärt bra film. Jag satt som på nålar hela filmen och jagf är inte besviken. En klockren rulle och det är en skam att den gick direkt till DVD i Sverige för den här skulle man ha velat se på bio!

  Grindhouse var vad biografer där men mestadels visade barnförbjudna filmer kallades förr i tiden. Det är ett koncept som försvunnit under åren men här har Robert Rodriguez och Quentin Tarantino bestämt sig för att friska upp det igen genom att göra varsin film i klass med en riktigt Grindhouse-rulle och slå ihop de båda verken till ett stort verk som kallas just Grindhouse. Jag kommer dock resencera filmerna var för sig och jag börjar med Robert Rodriguez bidrag, Planet Terror.

Director: Todd Haynes
Cast: Christian Bale, Cate Blanchett, Marcus Carl Franklin, Richard Gere, Heath Ledger and Ben Whishaw
Quote: "Sleep? aint sleepin'... Sleep's for dreamers. I haven't slept in thirty days, man. Takes a lot of medicine to keep up this pace"



  Det har kommit mängder med självbiografiska filmer om musiker de senaste åren. Vi har sett filmer om Ray Charles, Elivs Presley, Johnny Cash och The Supremes (även om de fortfarande hävdar att Dreamgirls är helt fiktivt). Men en stor man inom musiken har gått fri, fram tills nu. Bob Dylan har en lång karriär bakom sig, en karriär där han har haft så många olika stilar och sidor att det är svårt att hålla koll. Det är anledningen till att 6 olika skådespelare allihopa spelar Bob Dylan i denna film, de tar sig alla an varsin epok i hans liv. Det finns ingen helt klar story i filmen och man måste sitta koncentrerad om man ska hänga med i svängarna, men det är å andra sidanb inte svårt att vara koncentrerad, Jag satt som limmad vid skärmen hela filmen.

  Skådespelarinsatserna skulle man kunna tala om som en insats. Alla spelar Bob Dylan i olika delar av hans liv, alla gör det olika, men alla gör det precis rätt och helt makalöst bra. De är allihopa som finslipade diamanter och jag anser fortfarande att det är skandal att inte Cate Blanchett vann en Oscar för sin insats i denna film.

  Filmen är som sagt en ren fröjd att se på. Jag tror den kan vara intressant för alla, men kanske framförallt de som har lite koll på vem Dylan är. Man kan fånga känslan av filmen mycket bättre då tror jag. Ingen film för den som gillar lätta filmer, men en film för dig som älskar musik. Soundtracket är rent ut sagt briljant!

Director: Doug Liman
Cast: Hayden Christiansen, Samuel L. Jackson, Jaime Bell and Rachel Bilson
Quote: "Let me tell you about my day so far. Coffee in Paris, Surfed the Maldives. Took a little nap on Mount Kilimanjaro. Oh yeah, and I got digits from this Polish chick in Rijo. And then I jumped back for the final courter of the NBA finals. Court side, of course. And all that was before lunch."



  David Rice ser ut som en helt vanlig människa, men han har en förmåga som inte särskilt många besitter. Han kan nämligen teleportera sig var som helst i världen inom en bråkdels sekund. Som citatet här ovanför berättar så använder han sin förmåga flitigt för att se hela världen. Men efter att ha varit fri att leva hur han vill så blir nu helt plötsligt David jagad av en grupp som kallar sig Paladins, ledda av en man vid namn Roland. Det går upp för honom att ett krig har utspelats mellan dessa båda parter en lång tid, och nu står han helt plösligt mitt i det.

  Filmen är väldigt actionspäckad och man tar verkligen vara på den här teleportförmågan. Ibland lite för mycket kanske, vissa stunder känns de som om de bara vill visa vad de kan göra utan att det egentligen har något syfte.

  Hayden Christiansen axlar huvudrollen på ett bra sätt och får verkligen fram hur oskyldig David faktiskt känner sig i det hela. Men den som skiner klarast är självklart Samuel L. Jackson, som han alltid gör. Roland är en hänsyslös nazistliknande figur som Samuel L. Jackson spelar med bravur och man blir nästan lite rädd för honom. Jag hade hoppats att Rachel Bilson skulle få visa att hon kunde något mer än att säga "Ew!" och strutta runt på Orange Countys gator i Pradaskor, men hon får inget direkt utrymme och jag kan fortfarande inte avgöra om hon är en bra skådespelerska eller inte.

  För att sammanfatta så är det en bra film, en häftig actionrulle, men det är inte speciellt mycket djup i den. Men det är upplagt för uppföljare och då kanske de kan fördjupa det hela istället för att satsa stenhårt på effekter. Men det var en bra film som får helt klart godkänt!