I'd like to die knowing I have changed someones life

Det har varit väldigt körigt på sista tiden. Extremt mycket att göra hela tiden. Framförallt med musikalen, men utanför det är det också saker hela tiden. Som toppen på allt närmar sig studenten och det riktiga livet och jag och mina kamrater börjar planera framtiden. Men vad ska man då sträva efter?

Jag har kämpat i 3 år nu för att bli tillräckligt bra för att platsa på någon musikalskola. Jag har konstaterat själv att Balettakademien är way out of my league och lagt ner de planerna. Musikalakademien i Umeå kändes skitbra och där vill jag verkligen gå. Men samtidigt finns det så mycket annat jag vill med mitt liv. En del saker har jag lagt åt sidan i flera år, och en del saker är helt nytillkomna idéer.

- Jag vill resa runt i världen och uppleva saker jag inte trodde var möjligt
- Jag vill stå på Mount Everest topp och joddla
- Jag vill uppleva musik i alla dess former
- Jag vill hitta kärnan till den äkta musiken. Den som kommer rakt ifrån hjärtat
- Jag vill få ett skägg som Kapten Hadock
- Jag vill bli lyckligt kär för en gångs skull
- Jag vill dö med vetskapen om att jag har förändrat någons liv
- Jag vill leva ett liv som man skulle kunna göra en tårdrypande film om
- Jag vill vara lycklig ända in i själen

Jag vill så mycket saker, men jag verkar aldrig kunna ta tag i mig själv och göra något av det. Jag vet inte varför. Jag kanske är feg, jag kanske tänker över saker för mycket och inte är tillräckligt spontan. Jag vet inte.

Studenten är snart här och jag är rädd för det. Jag är rädd för att det betyder att jag måste lämna det stället där jag har känt mig mer hemma än vad jag någonsin gjorde i Skänninge. Jag är rädd för att jag kommer splittras från de människor som har kommit att betyda mest av allt. Jag är rädd för att i slutändan kanske jag står kvar ensam och jag vet inte hur jag ska klara mig då. Jag är rädd för att jag inte vet vad jag vill. Jag vill utbilda mig till att bli musikalartist, men samtidigt vill jag ta tag i mina livsmål och se till att jag har levt ett betydelsefullt liv. Jag vill inte vakna en morgon som en gammal man och inse att det enda jag gjort är att ha jagat en dröm, och gått miste om allt som livet har att erbjuda.

Jag låter säkert jättedeprimerad. Men det är jag inte. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska ta mig till. Jag är rädd, jag har beslutsångest och jag känner mig vilsen.

But these are my problems not yours, I just had to get this off my chest!

Yours Truly, Niclas Pettersson

Kommentarer
Postat av: mattson

kan väl bara kontra med att du inte är ensam ... långt ifrån. tur att det inte är som trisha säger, att man dör när man är 25... :) då har man en chans att göra lite av alla sakerna iallafall. gillade det där med joddla på mount everest.. höh

2008-04-20 @ 20:05:37
URL: http://greenapple.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0