My lifestory

Det känns sjukt nu. Det måste jag medge. I två dygn har jag nu varit nybakad student. För 42 timmar sen stod jag på en trappa med mina allra bästa vänner och sjöng Studentsången med vetskapen om att det snart var slutet för ES3C. Det finns inte riktigt ord för vad jag känner, så jag ska inte försöka få ner det. Det enda jag kan säga är att jag aldrig kommer glömma den här tiden, och jag kommer aldirg glömma alla människor jag lärt känna. Ni har lärt mig så oerhört mycket, och jag hoppas att jag kanske har lärt någon av er någonting också. Vi går nu vidare ut i livet, alla med olika mål och lika hållplatser, men vi kommer alltid att ha det här inom oss. Och vi komemr att ses igen, tro mig! En vacker dag kommer jag vandra längs en gata se ett ansikte jag känner igen och då kommer det vara en av er. Vi kommer ses igen, det här är inte varväl. Låt oss istället säga:
På återseende och lycka till med allt som livet erbjuder dig!

Jag älskar er alla, nu och för evigt!

Läs och titta gärna på min bilddagbok för en resumé av dessa 3 år: Min bilddagbok