My lifestory

Denna afton har jag spenderat i min hemstad Skänninge och jag besökte kyrkan för första gången på evigheter och där var det dags för kyrkokören Harmoni att ha sin vårkonsert. En kör där både min mor och moster är med, och jag var också med i den för några år sedan faktiskt!

Det var trevligt att vara tillbaka i den där kyrkan. Det finns många minnen därifrån och jag blev lite varm i kroppen av att komma in och minnas det. När jag sedan satt på kyrkbänken och lyssnade på kören blev jag ännu varmare. Det var så fint och så äkta. Jag satt tillbakalutad och njöt och funderade över vad det magiska med den hör musiken var.

Efteråt kom både mor och moster fram till mig och ville ha ett utlåtande av "proffset" i släkten. Det var halvt på skämt känns det som, men känns lite rolgit att jag är känd som det nu. Men jag sa i alla fall vad jag hade funderat över under hela konserten.
Jag har sett mycket musik i mina dagar, speciellt under de 3 senaste åren, men det är ändå något speciellt med den här kören. Det känns så äkta på något sätt. Man ser verkligen hur kul de har på scenen och hur bra de trivs ihop. De är ingen proffskör, och de vet om det. Det blir fel ibland med de skrattar och sjunger vidare för det är det inte det som är det viktiga. Det viktiga är att de får göra något de tycker om och att de får visa det för andra. Det är det som är kärnan i musiken tror jag. Man måste älska det man gör, och man måste visa att man gör det. Det är då musik är som bäst, och jag tror att många glömmer det. Allt ska vara på precist och perfekt, men det måste det inte! Lek på scenen, ha kul, skratta och skoja. Blir det fel, kör vidare och gör det bästa av det. Ha kul på scenen, det är så bra musik kommer fram.

Jag skulle vilja likna Harmonikören med kören i Så Som I Himmelen, då kanske ni som inte är från Skänninge också förstår vad jag menar. Det är inte teoretiskt perfekt, men det är själsligt perfekt och det är väl ändå viktigare?