My lifestory

Bloggen har varit död sedan april utan någon som helst plan på att återuppstå, men nu helt plötsligt kom det lite skrivarglädje över mig och jag ska försöka hålla igång den framöver!

Vad pågår då nuförtiden? Jag har flyttat från Markaryds småländska skogar till Bjärnums skånska skogar istället, vet inte om det var ett uppköp eller ett nerköp. Trivs gör jag iaf. Det är något helt fantastiskt att få spendera varje dag av sin vardag med att göra det man älskar och det som man brinner allra mest för. Det är något jag önskar att alla skulle få göra!
Jag bor som sagt i Bjärnum och går Musikteaterskolan där tillsammans med en samling fantastiska människor som jag kommer närmare och närmare varje dag. Jag bor i ett hus tillsammans med 4 tjejer som jag älskar och hatar beroende på vilken tid på dygnet ni frågar och vilket humör jag är på, men för det mesta älskar jag dem. Speciellt den där rödtotten Mathilda som av någon anledning har fattat tycke för mig och stått ut med mig som pojkvän i snart 9 månader. Det är den största anledningen till att jag mår så bra som jag gör, för jag mår verkligen bre, helt fantastiskt bra!

Livet leker och varje dag är fylld med nya upplevelser och nya möjligheter! Jag väljer glädjen och styr kurs medströms och njuter av livet!

Bloggen är återuppstånden och Niclas likaså! Over and out and talk to you again soon!

Efter en kommentar av min bror om att 2 "nya" låtar redan kommit med på listan Greatest Songs of All Time tänkte jag efter och kom fram till ett bättre namn på listan kanske är Världens Bästa Låtar (Just nu). Det förändrar dock inte listans storhet på något sätt!
Och med det sagt fortsätter jag härmed listan med plats 90-81!

90. Rage Against The Machine - Killing In The Name Of

89. Natasha Bedingfield - Somewhere Only We Know

88. Hello Saferide - Arjeplog

87. Laakso - Norrköping

86. Chicago - Cell Block Tango

85. Dreamgirls - Listen

84. The Polyphonic Spree - Light & Day

83. Håkan Hellström - Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger

82. The Ark - It Takes A Fool To Remain Sane

81. Jamie Cullum - I Get A Kick Out Of You

Jag vet att jag sa att jag skulle försöka uppdatera oftare men det är nog bara erkänna att det inte kommer hända. Utan att låta som världens viktigaste människa så har jag helt enkelt för mycket att göra och jag är för trött när jag kommer hem för att skriva meningsfulla blogginlägg! Sorgligt, men sant! Men någon gång då och då kanske det kommer upp något intressant, så ni får njuta extra mycket när det händer!

Denna dag tänkte jag glädja alla Lost-fantaster där ute med att den första trailern till den nya säsongen har kommit! Det ser sjukt bra ut!

Jag vill börja med att be hemskt mycket om ursäkt för min långa frånvaro härifrån. Men jag har helt enkelt inte känt att jag haft tid speciellt ofta, och de gånger jag haft tid har jag istället inte haft ork. Men nu ska jag försöka att uppdatera lite oftare, även om det kanske blir korta inlägg.

I alla fall så trivs jag fortfarande enormt bra här nere i Markaryd kan jag säga. Vi har en bra stämning i klassen och man tycker om alla, eller nästan alla i alla fall. Sedan har jag själv lyckats skapa mig en liten bekantskapskrets som jag hänger mest med och det känns också jätteskönt för vi är väldigt lika. Samma sjuka humor, samma intressen, samma musiksmak och samma förmåga att hela tiden få folk att skratta. Det är sällan man har tråkigt med de här människorna, det kan jag lova!

Skolan då? Jo det flyter på riktigt bra nu. På sångfronten sjunger vi lite allt möjligt och håller på mycket med hur man ska sjunga. Det är jättemycket nytt och det känns skönt för då märker man hur mycket det hela tiden finns att jobba på.
Teaterlektionerna ägnas mycket åt improvisation och lek nu för att vi ska lära känna varandras egenskaper i området och vår teaterlärare är verkligen guld värd. Hon är så grymt duktig och så jäkla gullig att man bara vill krama om henne.
Sedan har vi då dansen är jag nog jobbar hårdast. På jazzen övar jag typ varje dag och det behövs verkligen. Men det märks också hur grymt mycket man utvecklas av det. Jag menar, jag har bara gått här i 1 månad men jag märker redan stor skillnad på mina danskunskaper. Jonna, våran danslärare, är stenhård men det är bra för då blir man riktigt taggad att jobba. Baletten är svår på ett annat sätt än jazzen. För i jazzen är det mycket steg, men i baletten är det istället sjukt jobbigt för kroppen för att allt är så långsamt och vackert. Musklerna jobbar stenhårt konstant och jag tror jag har haft träningsvärk ända sedan jag började. Jag köpte för övrigt tights idag som jag ska ha på baletten, grymt snyggt var det!

Ja, sådär är livet på folkhögskola för mig för tillfället i alla fall. Jag saknar många är hemma, men samtidigt har jag så sjukt kul här, och jag vet att de har lika kul någon annanstans så då blir det inte så jobbigt. Men ni får ha det så bra tills vi hörs igen! Ska försöka att ha lite kortare frånvaro nu! Lovar!

/The One and Only Nikolaus

P.S. Gå för övrigt gärna in på Världens Bästa Blogg och läs mitt gästspel som kommer komma upp om några dagar!

Ännu ett kapitel i mitt liv går mot sitt slut. Man skulle väl i stora delar kunna säga att det är det andra kapitlet som jag lägger bakom mig och jag börjar onekligen känna mig lite vuxen nu.


Det första kapitlet började en kall november för snart 19 år sedan när en liten pojk föddes. Det var en pojk som inte såg ut att vara något märkvärdigt, förutom att han var ovanligt gullig för sin ålder, men han hade en spännande framtid framför sig. Han växte upp i den lilla staden Skänninge, en stad där det inte hände speciellt mycket. En normal uppväxt, eller normal kanske var att ta i, men inget som han tog illa vid av, en lite speciell familj bara och han blev formad efter det.
Men det fattades något märkte han snart, ett tomrum att fylla. Det var tomt tills han var runt 7 år och fick sitt första trumset (med Kalle Anka på tror jag bestämt). Det var då han förstod att det var musik han ville hålla på med.

  Det här ögonblicket har häcklats tusentals gånger under åren. En del kallar det patetiskt, en del kallar det sorgligt, en del tycker det är skrattretande dåligt. Men jag måste faktiskt kalla det genialiskt. Det är troligtvis en av de största överraskningarna någonsin i tv sammanhang. Man kan säga vad man vill om det, men det var ingen som förväntade sig det och de som kallar det patetiskt är troligtvis bara sura över att de inte hade förutspått det. Det var långt före min tid egentligen men fortfarande hör man fortfarande pratas om det, så mycket rabalder har gjorts över det. Många har försökt chocka tv-publiken lika mycket igen, men jag tror ingen riktigt har lyckats så väl som de gjorde den 16 maj 1986. Det var datumet då det 222 avsnittet av Dallas sändes, säsongsavslutningen på säsong nummer 9. Avsnittet när Bobby helt plötsligt lever igen och kommer ut ur duschen till en chockad Pam som måste inse att hon just har haft en väldigt lång dröm, en dröm som varat en hel säsong. Säg vad ni vill, men enligt mig så blir inte tv bättre än så här. Titta och njut!

Kanon: Fredagskvällen på Ullevi med Bruce Springsteen & The E Street Band kommer för alltid finnas i mitt hjärta

Kalkon: Att det fina vädret inte kunde hålla i sig utan nu regnar det igen... *suck*

Filmhöjdpunkt: Den nya Bondfilmen Quantum Of Solace har äntligen fått en trailer och den ser ut att bli lika sjukt bra som Casino Royale

Youtube-klipp: Hugh Laurie (House) sjunger Hej Jude med Chipmunkröst i ett gammalt program han medverkade i


Citat: "If I only could make a deal with god"

Låt: Peter LeMarc - Ända Till September


Kille: Min kära far som bjöd på hela resan och allt som ingick när vi var i Göteborg i fredags. Det var verkligen en toppenfredag!

Tjej: Min kära vän Ellinor Glifberg ska resa över till USA och vara där i 13 månader och hon hade i måndags en avskedsfest. Det var väldigt kul att träffa alla gamla vänner igen och jag komemr verkligen sakna henne.

Kollade lite på Scrubs på Youtube och kom över det här klippet från bakom kulisserna. Så himla gulligt  och fint alltså, en riktig toppkille!

Kanon: I fredags var det utgång som gällde och jag hade riktigt trevligt. En toppenfredag!

Kalkon: Jag fick tyvärr i mig lite för mycket och lördagen var inte lika bra. Jag vaknade kl halv 4 på dagen med en sprängande huvudvärk. Att man aldrig lär sig...

Skönaste: Kenny på mitt jobb berättade en historia när vi fick tårta. Det handlade om Anders och Erik som åt tårta:
Anders och Erik äter tårta och det är två bitar kvar, en stor och en liten. Anders tar den stora biten.
Erik: Du är bra fräck som tar den stora biten utan att ens fråga.
Anders: Vadå då? Vad hade du gjort om du var jag?
Erik: Jag hade tagit den lilla biten.
Anders: Vad fan tjafsar vi om då? Då fick ju alla som dom ville!
Haha jag höll på att skratta ihjäl mig! Klockren!

Fotbollskungar: Spanien har kämpat hårt och spelar rolig och bra fotboll. De var helt värda att vinna guldet över tråkiga Tyskland. Grattis Spanien!

Cover: Lisa Miskovsky har gjort en smygcover på Backstreet Boys - Shape of My Heart. Den heter Another Shape Of My Heart. På en del ställen lånar hon text, och på en del ställen melodi. Lite smygcover alltså, men ganska bra faktiskt!

Låt: Laakso feat. Peter Jöback - Italy vs Helsinki (För övrigt en väldigt fin video som jag verkligen gillar!)


Film: The Air I Breathe som jag såg på igår. En fantastiskt bra film som verkligen berörde mig!

Citat: "Music is a higher revelation than all wisdom and philosophy" Ludwig van Beethoven

Tips: Min nyöppnade blogg, Filmbloggen - Ungefär som Filmkrönikan, fast bättre. Spännande läsning för den filmintresserade. Jag hörde för övrigt att Filmkrönikan nu lägger ner, tål dom inte konkurens?

Kille: Håkan Hellström. Han ägde Allsång på Skansen i tisdags och hela sommaren  kommer nog bli hans. Way Out West ska bli grymt!

Tjej: Utan kommentarer varför så säger jag bara att Ida Hermansson utan tvekan har förtjänat denna utmärkelse. Tack Ida!

Jag vill bara tipsa all läsare om att idag är dagen då jag startar en ny blogg! Jag har ju ett ganska stort filmintresse som en del säkert vet, så jag tänkte att istället för att hela tiden posta filmrecensioner här så gör jag en egen blogg för det. Jag kommer säkert posta en del filmgrejer här också, men mestadels är det annars förpassat till min nya Filmblogg.
Filmbloggen - Ungefär som Filmkrönikan, fast bättre!

När jag för ett tag sedan läste Utvandrar serien blev jag inspirerad att läsa lite mer av de litterära klassikerna. Jag har sedan dess varit på jakt efter någon sorts lista med sådana böcker. Idag hittade min bror en sådan. I likhet med listan och boken:
1001 filmer du måste ha sett innan du dör (som jag för övrigt äger)
så finns det uppenbarligen också en bok som heter:
1001 böcker du måste ha läst innan du dör
Jag blev glad över denna nyhet och tänkte att det blir utmärkt att ta sig an båda dessa uppgifter så att jag när min livstid så småningom tar slut dör som en bildad man. Men sen började jag gå igenom listan och lade märke till att mina läsning inte varit lika flitigt som mitt filmtittande genom åren. Nog för att jag har läst mycket, men jag har nog inte riktigt siktat in mig på klassikerna.

I filmlistan har jag lyckats att se 150-200, men till min stora förskräckelse hade jag bara läst 5 av böckerna. Middlesex, The Hitchhiker's Guide To The Galaxy, The Lord Of The Rings, One Flew Over The Cuckoo's Nest och Les Misérables. Slutsatsen blir att om jag ska lyckas med dessa projekt måste jag nog öka läsningen några snäpp. Innan sommaren är slut ska jag inte bara stämplas som filmnörd, utan även som bokmal!

Alkemisten tog upp en bok som någon i karavanen hade haft med sig. Den saknade pärm och titelsida, men han kunde ändå se vem författaren var: Oscar Wilde. När han bläddrade i den hittade han en historia om Narkissos.

Alkemisten kände till legenden om Narkissos, en vacker yngling som varje dag gick för att betrakta sin egen skönhet i en damm. Han var så betagen i sig själv att han en dag föll ned i dammen och drunknade. På platsen där han föll växte det upp en blomma, som man kallade narciss.

Men så slutade inte Oscar Wildes historia.

Han berättade att när Narkissos dog kom oreaderna - bergnymferna - fram och fick se att den lilla vattensamlingen hade förvandlats från en sötvattensdamm till ett krus med salta tårar.

"Varför gråter du?" frågade oreaderna. "Jag gråter över Narkissos", sade dammen. "Åh, det förvånar oss inte att du gråter över den ynglingen", fortsatte de. "Även om vi alltid brukade springa efter honom var du faktiskt den enda som hade möjlighet att betrakta hans skönhet på nära håll."

 "Så Narkissos var vacker?" frågade dammen. "Vem skulle kunna veta det bättre än du?" svarade oreaderna förvånat. "När allt kommer omkring var det ju över dina strandkanter han böjde sig varenda dag."

Dammen var tyst en stund. Till slut sade den: "Jag gråter över Narkissos, men jag lade aldrig märke till att han var vacker. Jag gråter över Narkissos därför att varje gång som han böjde sig över mina stränder kunde jag i djupet av hans ögon se min egen skönhet reflekteras."

En sådan vacker historia, sade Alkemisten.

Prologen till boken Alkemisten, skriven av Paulo Coelho, som jag för tillfället läser. En väldigt intressant bok som jag rekommenderar varmt!

Ville bara meddela, med tanke på hur dyster Veckans Kalkon lät, att jag nu har fått besked att jag har kommit in på Markaryds Folkhögskola på Allmän Linje: Show & Musikal. Den är 80% och inte riktigt lika hög klass som Bjärnum, men den verkar bra den också. Så jag mår lite bättre denna dag! Jag har även fått veta att jag nu är 1:a reserv till Musikalakademien i Umeå och att det är lika vanligt att folk hoppas av på sommaren som på våren. Så än finns det hopp, ville bara dela med mig av denna positiva framtidsutsikt.

Jag kan också konstatera att om 24 timmar har jag tagit studenten. Det känns sjukt, jag har inte riktigt förstått det än. På grund av brist på tid rör jag inte vid ämnet mer än så just nu utan skjuter upp det till helgen då jag ska försöka slänga ihop en krönika och sammanfatta dessa 3 år i mitt liv som har varit de bästa hittills!

På återseende!

När andra dagen i rad håller på att bli skit och helvete blir man varm i själen av att se sånt här. En stor musikskribent som sjunger en av sina idolers sånger när killen sitter i studion. Fredrik Virtanen framför Försent För Edelweiss kompad på gitarr av Fredrik Wikingsson i Studio Virtanen när studion gästas av Håkan Hellström.
Det är inte musikaliskt i toppklass, Virtanen är nervös och darrar på rösten, Wikingsson är inte grymmaste gitarrspelaren. Men det är ändå så jävla fint och jag blir så jävla glad när jag ser det. Att se på det är gör mig alldeles varm i själen, för det är äkta, det är så här musik ska vara! Det kanske finns hopp för den här dagen än!

Denna afton har jag spenderat i min hemstad Skänninge och jag besökte kyrkan för första gången på evigheter och där var det dags för kyrkokören Harmoni att ha sin vårkonsert. En kör där både min mor och moster är med, och jag var också med i den för några år sedan faktiskt!

Det var trevligt att vara tillbaka i den där kyrkan. Det finns många minnen därifrån och jag blev lite varm i kroppen av att komma in och minnas det. När jag sedan satt på kyrkbänken och lyssnade på kören blev jag ännu varmare. Det var så fint och så äkta. Jag satt tillbakalutad och njöt och funderade över vad det magiska med den hör musiken var.

Efteråt kom både mor och moster fram till mig och ville ha ett utlåtande av "proffset" i släkten. Det var halvt på skämt känns det som, men känns lite rolgit att jag är känd som det nu. Men jag sa i alla fall vad jag hade funderat över under hela konserten.
Jag har sett mycket musik i mina dagar, speciellt under de 3 senaste åren, men det är ändå något speciellt med den här kören. Det känns så äkta på något sätt. Man ser verkligen hur kul de har på scenen och hur bra de trivs ihop. De är ingen proffskör, och de vet om det. Det blir fel ibland med de skrattar och sjunger vidare för det är det inte det som är det viktiga. Det viktiga är att de får göra något de tycker om och att de får visa det för andra. Det är det som är kärnan i musiken tror jag. Man måste älska det man gör, och man måste visa att man gör det. Det är då musik är som bäst, och jag tror att många glömmer det. Allt ska vara på precist och perfekt, men det måste det inte! Lek på scenen, ha kul, skratta och skoja. Blir det fel, kör vidare och gör det bästa av det. Ha kul på scenen, det är så bra musik kommer fram.

Jag skulle vilja likna Harmonikören med kören i Så Som I Himmelen, då kanske ni som inte är från Skänninge också förstår vad jag menar. Det är inte teoretiskt perfekt, men det är själsligt perfekt och det är väl ändå viktigare?

Igår var en stor dag för Kungen och en stor dag för Bertil Werthen. Det var också en stor dag för alla alldeles för unga tonåringar som bestämde sig för att fixa sin första stora fylla. Det är inte en lika stor dag för dom idag, utan det är nog en ganska dålig dag för dem idag.
Valborg har av någon anledning blivit en ursäkt till att supa sig redlös, jag vet inte var det kommer ifrån egentligen. Vi kanske bara vill ha en ursäkt att dränka alla våra problem. Sen ska jag inte döma alltför mycket, jag kanske också fick i mig en del igår, men jag är äldre än en del andra som säkert drack minst lika mycket. Och jag mår avsevärt mycket bättre än vad de gör idag också skulle jag tro. Vet inte varför jag skulle starta dagsn blogginlägg med denna predikan, jag tror jag blev lite inspirerad av mina kära kusin Hanna.

Men för att gå över till roligare saker så var min Valborg riktigt lyckad. Det startade med vårkonsert i Linghallen som var lite lagom slapp. Sen var det MUKO då jag äntligen fick göra slag i min stora kupp! Jag har nämligen tagit den mycket välkända Carina Berg låten, skriven av Björn Gustafsson, och skrivit om den så den handlar om Sofia Rask i min klass istället. Det blev lite succé kan man väl säga, och Sofia blev lagom chockad och väldigt generad. Men det var helt fanatstiskt kul och det är ett under att jag klarade hela sången utan att bryta ihop jag med. Men det var en fin stund vi delade där tyckte jag

Sen fortsatte dagen som vanligt och på kvällen begav det sig först till Henrik Wallden där det grillades och lyssnades på Barry White. Sedan avslutades kvällen på Hugo med askasst liveband och väldigt mycket elektronisk musik. Hemfärden blev i svart taxi som kördes av en man av få ord.

En hellyckad kväll och Nikolaus somnade gått i sin säng den 30 april 2008!

Mid goda vän Sarsson poängterade att jag har varit väldigt dålig med mina uppdateringar på bloggen den senaste tiden. Och statistiken ljuger ju inte, så jag kan inget annat än att hålla med. Jag har helt enkelt inte riktigt haft tid. Men för att gottgöra det tänkte jag nu göra en snabb sammanfattning av vad som är värt att berätta om den senaste tiden.

Musikalen
Vi gjorde ett riktigt proffsjobb måste jag säga. Vi jobbade arslet av oss och det gav resultat. Föreställningen blev skitbra och jag tycker att vi alla ska vara stolta över oss själva. Men framförallt är jag glad för den gemenskapen som skapades. Det var ett underbart gäng med klockrena människor som jag önskar jag lärde känna tidigare. Men nu får vi se till att ta vara på den tiden som är kvar och verkligen njuta av det!

Sommaren
Det kalla vädret och den gråa himlen verkar äntligen ha försvunnit. Nu har man kunnat ligga ute i solen och bränna i en hel vecka och det verkar som om sommaren äntligen är på väg. Det kan bli en fin sommar!
Jag ska till ÖB på måndag och kolal läget, det verkar vara ganska kalrt att jag får jobb där och det känns nice.
Annars hopaps jag sommaren fylls med musik av alla dess slag, jag måste bara välja vad jag ska gå på. Arvika, Peace & Love, Stockholm Jazz, Kent/Håkan Hellström, Way Out West, Bruce Springsteen mfl.
Sommaren 2008 har potential att bli en riktig höjdarsommar!

Sökningar
Jag har fått besked från Musikalakademien i Umeå och jag blev 3:e reserv. Det känns riktigt bra att komma där för då har jag nog gjort riktigt bra ifrån mig. Men jag vet inte om det räcker. Det finns ju inte så många musikallinjer så jag tror inte särskilt många tackar nej. Så det känns inte så bra för jag vill verkligen gå där.

Studenten
Nu närmar den sig med stormsteg och det känns väldigt blandat. Jag längtar bort från Kristinaskolan för det känns som jag är kalr där nu. Men det kommer bli konstigt att lämna stället. Det har varit som mitt andra hem i 3 år, och nu ska jag helt plötsligt snart lämna det. Det kommer bli väldigt konstigt.
Men det sorgligaste är helt kalrt att lämna allt folk som man lärt känna under åren här. Jag kan verkligen inte föreställa mig hur det kommer bli att lämna dem. Flera stycken har kommit att bli några av mina närmsta vänner och tanken av att stå i kramringen och säga hej då till det gör mig lite tårögd.
Men innan det ska vi ha det sjukt kul! Studentveckan kommer bli helt jävla apkaraterolig!